260 - Dear Mr.O'flannigan, I'm so fucking sorry.
Igår begicks ett brott. Ett hemskt brott. Ett brott mot en hel nation. En hel nation misshandlades blodig. En hel nation blev våldtagna brutalt. Ett folkmord genomfördes. Och den skyldige är en svensk. Martin Hansson.
Det var igår, runt 23.14, som brottet begicks. Inför en halv värld. I alla fall för alla fotbollsintresserade, och alla som har tillgång till TV. Så i Bangladesh, Sri Lanka, Uganda, Togo och Mauretanien är man, lyckligtsvis, fortfarande ovetande om det folkmord som sattes i verket av en svensk, hårlös, man. Martin Hansson.
Som alltid handlar det om fotboll. Frankrike - Irland. Direkt avgörande match om vem som skulle gå vidare till VM (alltså Världs Mästerskapen). Frankrike hade hemmaplan och hade vunnit första matchen med 1-0. Ett tufft läge för stackars Irland med andra ord. Men ut på planen springer elva krigare. Elva Rambo's. Elva Bamse's. Elva adrenalinpumpade, skäggiga, skrikandes irländska krigare. I 90 minuter kämpar de. Kämpar. Sliter. River. Fiser. Allt för sitt land. Och lyckas, den irländska turen hade väl sin inverkan, vinna med 1-0. På bortaplan. I Frankrike. Mot Frankrike. I FRANKRIKE! Det blir förlängning. Det är då folkmordet påbörjas. I centrum står han, den lite skallige svensken. Martin Hansson.
Klockan tickar på. 104 minuter spelade. Ingenting tyder på att Irland ska släppa in ett mål. Då blåser han för första gången. Martin Hansson, alltså. Frispark Frankrike. En lång frispark landar framför Henry (Som man kan tro representerar Irland, eftersom han faktiskt heter Henry, men icke sa nicke, killen är fransman). Henry (som alltså är fransman) får för sig att man i fotboll faktiskt får använda händerna, namnet till trots. Som en glad liten parvel som precis lärt sig svinga nävarna i någorlunda rätt riktning, så börjar Henry frenetiskt hamra på bollen. Han boxar fram den, på sann volleybollmanér, till sin fullkomligt förvånade lagkamrat som enkelt sätter bollen i nät. Då blåser han för andra gången. Martin Hansson, alltså.
Istället för att, som hela världen tror att han ska göra, blåsa för irländsk frispark bestämmer sig Martin Hansson, en av Sveriges skamfläckar, för att begå ett folkmord. Han mördar den irländska nationen. Genom att dömma franskt mål. Ingen vet varför. Ingen förstår varför. Vad har den där dumme svenske domaren sniffat för något? Varför har han inget hår? Varför hatar han irländare? Varför finns det tjurpiss i Redbull? Allt detta frågar sig samtliga åskådare. Samtidigt som Martin Hansson lägger upp bössan, siktar och skjuter. Mitt i prick. Mitt i det irländska hjärtat. En hel nation dör. Damn you, Martin Hansson!
Så idag är jag ledsen. Ledsen å alla irländares vägnar. Ledsen för att min jojo har gått i sönder. Ledsen för att Canal+ bara visar värdelösa filmer just nu. Ledsen för att jag inte är miljonär riktigt än. Men trots att jag är ledsen är det inget emot vad alla irländare måste känna. Jag ber härmed om ursäkt. Ursäkt för det folkmord en svensk iscensatte igår. Jag ber om ursäkt för Martin Hansson. Förlåt.
Mr.B
Det var igår, runt 23.14, som brottet begicks. Inför en halv värld. I alla fall för alla fotbollsintresserade, och alla som har tillgång till TV. Så i Bangladesh, Sri Lanka, Uganda, Togo och Mauretanien är man, lyckligtsvis, fortfarande ovetande om det folkmord som sattes i verket av en svensk, hårlös, man. Martin Hansson.
Som alltid handlar det om fotboll. Frankrike - Irland. Direkt avgörande match om vem som skulle gå vidare till VM (alltså Världs Mästerskapen). Frankrike hade hemmaplan och hade vunnit första matchen med 1-0. Ett tufft läge för stackars Irland med andra ord. Men ut på planen springer elva krigare. Elva Rambo's. Elva Bamse's. Elva adrenalinpumpade, skäggiga, skrikandes irländska krigare. I 90 minuter kämpar de. Kämpar. Sliter. River. Fiser. Allt för sitt land. Och lyckas, den irländska turen hade väl sin inverkan, vinna med 1-0. På bortaplan. I Frankrike. Mot Frankrike. I FRANKRIKE! Det blir förlängning. Det är då folkmordet påbörjas. I centrum står han, den lite skallige svensken. Martin Hansson.
Klockan tickar på. 104 minuter spelade. Ingenting tyder på att Irland ska släppa in ett mål. Då blåser han för första gången. Martin Hansson, alltså. Frispark Frankrike. En lång frispark landar framför Henry (Som man kan tro representerar Irland, eftersom han faktiskt heter Henry, men icke sa nicke, killen är fransman). Henry (som alltså är fransman) får för sig att man i fotboll faktiskt får använda händerna, namnet till trots. Som en glad liten parvel som precis lärt sig svinga nävarna i någorlunda rätt riktning, så börjar Henry frenetiskt hamra på bollen. Han boxar fram den, på sann volleybollmanér, till sin fullkomligt förvånade lagkamrat som enkelt sätter bollen i nät. Då blåser han för andra gången. Martin Hansson, alltså.
Istället för att, som hela världen tror att han ska göra, blåsa för irländsk frispark bestämmer sig Martin Hansson, en av Sveriges skamfläckar, för att begå ett folkmord. Han mördar den irländska nationen. Genom att dömma franskt mål. Ingen vet varför. Ingen förstår varför. Vad har den där dumme svenske domaren sniffat för något? Varför har han inget hår? Varför hatar han irländare? Varför finns det tjurpiss i Redbull? Allt detta frågar sig samtliga åskådare. Samtidigt som Martin Hansson lägger upp bössan, siktar och skjuter. Mitt i prick. Mitt i det irländska hjärtat. En hel nation dör. Damn you, Martin Hansson!
Så idag är jag ledsen. Ledsen å alla irländares vägnar. Ledsen för att min jojo har gått i sönder. Ledsen för att Canal+ bara visar värdelösa filmer just nu. Ledsen för att jag inte är miljonär riktigt än. Men trots att jag är ledsen är det inget emot vad alla irländare måste känna. Jag ber härmed om ursäkt. Ursäkt för det folkmord en svensk iscensatte igår. Jag ber om ursäkt för Martin Hansson. Förlåt.
Mr.B
259 - Ring, Ring, bara du slår en signal.
Jag blir alltid glad när telefonen ringer. En liten del av mig skiner upp. Mitt hjärta slår ett par extra slag. Jag blir glad.
Besvikelsen är alltid total när det är ett tråkigt samtal. Som när det ringer någon från ett alldeles för långt företagsnamn klockan 08.49 en måndagsmorgon och frågar om jag är intresserade att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Jag frågar då alltid tillbaka om hur personen ifråga ställer sig till könsstympning. En perfekt isbrytare. Det brukar bli en liten pinsam tystnad sen hörs det ett försynt "Öhm, varför frågar du det?". Varav jag följer upp min tidigare fråga med ett "För om du inte lägger på jävligt fort är det exakt vad jag kommer utsätta dig för". Vanligtsvis lägger personen ifråga på då. Ett smart val.
När jag sansat mig lite så börjar jag filosofera. Filosofera om varför man ringer klockan 08.49 en måndagsmorgon till mig och ber mig köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. I vilket register är jag inskriven då? Vad finns det som säger dem att jag är intresserad av just detta? Har jag någosin, i alkoholrelaterat eller icke alkoholrelaterat tillstånd, sagt att jag är intresserad av detta? Och i sådana fall har det suttit en liten, liten, norrlänning (telefonförsäljare tenderar att vara norrlänningar) och tänkt "AHA! Där är en jävel jag ska störa någon gång jättetidigt nästa vecka och fråga om kalsongköp"? Har det det? I så fall, bara för att göra det klart en gång för alla, är jag inte, observera inte, intresserad av att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Inte alls. Förstått? Bra. Nu kan jag återgå till att vakta telefonen. Jag blir ju alltid glad när den ringer.
Mr.B
Besvikelsen är alltid total när det är ett tråkigt samtal. Som när det ringer någon från ett alldeles för långt företagsnamn klockan 08.49 en måndagsmorgon och frågar om jag är intresserade att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Jag frågar då alltid tillbaka om hur personen ifråga ställer sig till könsstympning. En perfekt isbrytare. Det brukar bli en liten pinsam tystnad sen hörs det ett försynt "Öhm, varför frågar du det?". Varav jag följer upp min tidigare fråga med ett "För om du inte lägger på jävligt fort är det exakt vad jag kommer utsätta dig för". Vanligtsvis lägger personen ifråga på då. Ett smart val.
När jag sansat mig lite så börjar jag filosofera. Filosofera om varför man ringer klockan 08.49 en måndagsmorgon till mig och ber mig köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. I vilket register är jag inskriven då? Vad finns det som säger dem att jag är intresserad av just detta? Har jag någosin, i alkoholrelaterat eller icke alkoholrelaterat tillstånd, sagt att jag är intresserad av detta? Och i sådana fall har det suttit en liten, liten, norrlänning (telefonförsäljare tenderar att vara norrlänningar) och tänkt "AHA! Där är en jävel jag ska störa någon gång jättetidigt nästa vecka och fråga om kalsongköp"? Har det det? I så fall, bara för att göra det klart en gång för alla, är jag inte, observera inte, intresserad av att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Inte alls. Förstått? Bra. Nu kan jag återgå till att vakta telefonen. Jag blir ju alltid glad när den ringer.
Mr.B
258 - Billigt och Bra.
Det finns många saker som är billiga här i världen. Polsk vodka. Allt man handlar på Lidl. 50 öres tuggummin. Playstation 1 spel. Men en sak slår alla andra på fingrarna och det är kvinnorna som deltar i Paradise Hotel, Big Brother eller Mammas Pojkar.
Det är väldigt svårt, för att inte säga fel, att sätta en prisklass på människor. Men jag kan ta mig den befogenheten eftersom jag är Mr.B. Mistrarnas Mister. Och jag tror faktiskt att majoriteten av befolkningen i vårt, annars så delade, land håller med mig. Jag hoppas verkligen det. För det har sällan skådats så billiga kvinnor som det finns i dessa, ännu billigare, TV-program. Jag blir ledsen att kalla mig Svensk när jag ser sådana fundamentalt korkade personer. Så därför under Paradise Hotel's sändningstid så är jag Kenyan.
Det är ganska svårt att svårt att sätta fingret på vad som gör kvinnorna till budgetmaterial. Billighetsvaror. Inte rikemansprylar. Icke dyra. Det kan vara deras sätt att tycka att "less is more". Alltid. Att visa en bröstvårta då och då är liksom bara något normalt. De tävlar ständigt och jämnt om att ha minst plagg på sig. Visserligen uppskattat av den manliga delen av programmet (och landet) men inte desto mindre billigt. Det kan också vara deras sätt att öppet gå ut med att deras framtidsdrömmar är att bli porrskådis, playboymodell, vika ut sig i Café, bli bakgrundsdansare till Günter eller bara tjäna pengar på att vara naken. Återigen; Uppskattas av manliga delen av landet, men inte desto mindre billigt.
Jag kan bara tänka mig vad som händer när Asta, 76, och Gunnar, 82, sätter på TV:n en måndagskväll. "Oh Paradise Hotel låter ju som ett trevligt program", säger Asta. Två minuter senare har Gunnar fått hjärtattack på grund utav massiv erektion och stackars Asta börjar fundera på om det är dags för att göra den där ansiktslyftningen. Jag lider med er, Gunnar och Asta. Men så är livet. Livet på Paradise Hotel. Och vi män klagar inte. Det gör man sällan när något är billigt.
Mr.B
Det är väldigt svårt, för att inte säga fel, att sätta en prisklass på människor. Men jag kan ta mig den befogenheten eftersom jag är Mr.B. Mistrarnas Mister. Och jag tror faktiskt att majoriteten av befolkningen i vårt, annars så delade, land håller med mig. Jag hoppas verkligen det. För det har sällan skådats så billiga kvinnor som det finns i dessa, ännu billigare, TV-program. Jag blir ledsen att kalla mig Svensk när jag ser sådana fundamentalt korkade personer. Så därför under Paradise Hotel's sändningstid så är jag Kenyan.
Det är ganska svårt att svårt att sätta fingret på vad som gör kvinnorna till budgetmaterial. Billighetsvaror. Inte rikemansprylar. Icke dyra. Det kan vara deras sätt att tycka att "less is more". Alltid. Att visa en bröstvårta då och då är liksom bara något normalt. De tävlar ständigt och jämnt om att ha minst plagg på sig. Visserligen uppskattat av den manliga delen av programmet (och landet) men inte desto mindre billigt. Det kan också vara deras sätt att öppet gå ut med att deras framtidsdrömmar är att bli porrskådis, playboymodell, vika ut sig i Café, bli bakgrundsdansare till Günter eller bara tjäna pengar på att vara naken. Återigen; Uppskattas av manliga delen av landet, men inte desto mindre billigt.
Jag kan bara tänka mig vad som händer när Asta, 76, och Gunnar, 82, sätter på TV:n en måndagskväll. "Oh Paradise Hotel låter ju som ett trevligt program", säger Asta. Två minuter senare har Gunnar fått hjärtattack på grund utav massiv erektion och stackars Asta börjar fundera på om det är dags för att göra den där ansiktslyftningen. Jag lider med er, Gunnar och Asta. Men så är livet. Livet på Paradise Hotel. Och vi män klagar inte. Det gör man sällan när något är billigt.
Mr.B
257 - År 2.
..Och på andra året skapades magi.
Magi. Fullkomlig magi. När den lille parveln ni alla känner som Mr.B fyllde ett, då dansades det på gatorna. Folk ville skapa en högtid. En ny julafton. En ny annandag pingst. En ny alla helgona afton. En ny kanelbullens dag. Folk vägrade att sluta fira. Den lille pojken firades av både visa, och mindre visa, män. Mitt i all denna hysteri ställde sig Mr.B, något klumpigt ska sägas, upp och började helt sonika att vandra. Obehindrat. För första gången. Magi. Sann magi.
Annars var det lite som hände under denna tidsepok. Ett ganska tråkigt år. För alla inblandade. Undertecknad kommer inte ihåg så mycket men har i efterhand fått reda på att han mest bajsade, åt och sov. Ett helt underbart liv med andra ord. Varför, oh varför, kan han inte tas tillbaka dit? Tänk att kunna bajsa medan man äter för att sedan direkt somna. Vilken känsla!
Mr.B
256 - Mr.B's liv.
Som alla andra stora människor så är jag egenkär. Snuskigt egenkär. Därför har jag tänkt att sammanställa mitt liv, hittills ska sägas, i en kort men underbar bloggserie. År för år. Földjaktigen kommer här del ett. Av arton.
Året var 1991. Det kan tänkas att detta var ett fröjdens år. Folk jublade. Folk var glada. Solen sken. Starkast sken solen den åttonde april. Det var den finaste dagen på hela det året, har jag i efterhand fått veta. Vid Lunds Lassarett så bildades det långa köer. Folk vallfärdade till den något slitna byggnaden. Ett litet gossebarn hade fötts.
Likt Jesus födelse var där stor kalabalik. Alla ville få en skymt av den nakna frälsaren. Det är för er som inte förstått det undertecknad. Ut kom han med väldig fart. Så snabb att han lyckades, till allas förskräckelse, trassla in sig i navelsträngen. Det följde ett par svettiga minuter av tystnad. Sedan kom han tillbaks glad i hågen om ändock något blå i huvudet. Massiva applåder följde. Folk dansade. Folk skrek. Folk jublade. Det var även ett tag på tapeten att det skulle annordnas en karneval till hans ära. Så kom han till världen, Carl Erik Alexander Belfrage. A.k.a Mr.B!
Hans första år var, som redan sagt, fyllt av solsken. Det var inte enbart bra. För ni förstår, Mr.B föddes till denna värld helt utan hår. Avsaknaden var total. Inte ens ett yttepyttelitet hårstrå befann sig på hjässan. Den var kal. Skallig. Som Bruce Willis. Det rådde med andra ord inga tvivel om att han var sin hårlöse faders son. Avsaknaden av hår gjorde att han kunde bränna sig illa på sin lilla skult om han inte skyddade den väl. Detta ledde till ett år av hattbärande. Inga stiliga hattar heller. Mr.B skämdes. Ska en framtida frälsare ha på sig turkosa huvudbonader? Tydligen. Året gick fort, och vips så var det dags för hans första födelsedag..
Mr.B
Året var 1991. Det kan tänkas att detta var ett fröjdens år. Folk jublade. Folk var glada. Solen sken. Starkast sken solen den åttonde april. Det var den finaste dagen på hela det året, har jag i efterhand fått veta. Vid Lunds Lassarett så bildades det långa köer. Folk vallfärdade till den något slitna byggnaden. Ett litet gossebarn hade fötts.
Likt Jesus födelse var där stor kalabalik. Alla ville få en skymt av den nakna frälsaren. Det är för er som inte förstått det undertecknad. Ut kom han med väldig fart. Så snabb att han lyckades, till allas förskräckelse, trassla in sig i navelsträngen. Det följde ett par svettiga minuter av tystnad. Sedan kom han tillbaks glad i hågen om ändock något blå i huvudet. Massiva applåder följde. Folk dansade. Folk skrek. Folk jublade. Det var även ett tag på tapeten att det skulle annordnas en karneval till hans ära. Så kom han till världen, Carl Erik Alexander Belfrage. A.k.a Mr.B!
Hans första år var, som redan sagt, fyllt av solsken. Det var inte enbart bra. För ni förstår, Mr.B föddes till denna värld helt utan hår. Avsaknaden var total. Inte ens ett yttepyttelitet hårstrå befann sig på hjässan. Den var kal. Skallig. Som Bruce Willis. Det rådde med andra ord inga tvivel om att han var sin hårlöse faders son. Avsaknaden av hår gjorde att han kunde bränna sig illa på sin lilla skult om han inte skyddade den väl. Detta ledde till ett år av hattbärande. Inga stiliga hattar heller. Mr.B skämdes. Ska en framtida frälsare ha på sig turkosa huvudbonader? Tydligen. Året gick fort, och vips så var det dags för hans första födelsedag..
Mr.B
255 - Hockeytränares vokabulärer.
Det finns många människor som knappt kan tala. Carolina Gynning till exempel. Det finns också människor som kan tala, men bara snackar skit. Leif Strömberg till exempel.
Den gode Leif är tränare. Tränare för ett av idrottssveriges största mysterium. Leksand IF. Ett hockedylag. Ett hockeylag med hur mycket pengar som helst, men som bara vägrar spela i den högsta serien. Fråga mig inte varför. Jag vet nämligen inte. En av få saker jag inte vet.
Hur som haver spelade LIF match häromdagen. LIF är Leksand IF. Förkortat. Bara så att alla hänger med. LIF = Leksand IF. De förlorade. Som brukligt är beskyllde tränaren förlusten helt och hållet på dommaren. Det är oftast dem man beskyller förlusterna på. Leif tog i så att han sprack
"De rövknullade oss". Basunerade han ut. 'Rövknulla', betyder att köra upp sin åderpåle i någon annans rectum. En obehaglig upplevelse kan jag tänka mig. Leif syftade på att domaren var en elak man som gav sig på LIF med snoppen i högsta hugg. Det var därför de inte vann. Leifs ord fick följder.
Domarbasen blev arg. Carolina Gynning blev, helt oförklarligt, arg. Stockholm Pride Festival skickade en biljett till nästa års upplaga till domaren ifråga. Leif försvarade sig. Han sa att allt var ett missförstånd. Med betoning på stånd. Jag är förvirrad, Leif. Vem rövknullade vem egentligen?
Mr.B
Den gode Leif är tränare. Tränare för ett av idrottssveriges största mysterium. Leksand IF. Ett hockedylag. Ett hockeylag med hur mycket pengar som helst, men som bara vägrar spela i den högsta serien. Fråga mig inte varför. Jag vet nämligen inte. En av få saker jag inte vet.
Hur som haver spelade LIF match häromdagen. LIF är Leksand IF. Förkortat. Bara så att alla hänger med. LIF = Leksand IF. De förlorade. Som brukligt är beskyllde tränaren förlusten helt och hållet på dommaren. Det är oftast dem man beskyller förlusterna på. Leif tog i så att han sprack
"De rövknullade oss". Basunerade han ut. 'Rövknulla', betyder att köra upp sin åderpåle i någon annans rectum. En obehaglig upplevelse kan jag tänka mig. Leif syftade på att domaren var en elak man som gav sig på LIF med snoppen i högsta hugg. Det var därför de inte vann. Leifs ord fick följder.
Domarbasen blev arg. Carolina Gynning blev, helt oförklarligt, arg. Stockholm Pride Festival skickade en biljett till nästa års upplaga till domaren ifråga. Leif försvarade sig. Han sa att allt var ett missförstånd. Med betoning på stånd. Jag är förvirrad, Leif. Vem rövknullade vem egentligen?
Mr.B
254 - Jag lever
Jag lever. Om än knappt.
Mina ögon blöder. Mina fingrar skaver. Min bakdel värker. Jag har spenderat alldeles för mycket tid med mitt FIFA. Mitt barn. Mitt allt. Jag ska bättra mig, jag lovar.
Under min frånvaro så har det skett en hel del. Oprah gick upp 10 kilo, bara för att mirakulöst banta ner dem igen. Gynning gjorde en läppförstorning, bara för att ta bort silikonet dagen efter och konstatera att hon från och med nu började sitt plastfria liv. Peter Jidhe skaffade sig en frisyr värd namnet. Michael Jacksson återuppstod. AC Milan spelade en bra fotbollsmatch, vilket händer vart fjärde år och Lill-Babs dementerade att hon hittat sin Claes-Göran. Mycket på gång alltså.
I mitt liv sker det inte mycket. Jag skyller på FIFA:t. Idag var det, hursomhaver, ändå en liten traumatisk upplevelse. Jag vaknade, glad i hågen, klockan 10.23. Hungrig var jag och bestämde mig för att försöka ta mig in i huset. Det gick sådär. Den enorma frånvaron på nycklar gjorde det inte lättare. Arg som ett bi satte jag på mig de absolut sunkigaste byxorna jag kunde hitta och begav mig bort mot min yngre brors skola. Efter att knackat på så många klassrum att jag tappat räkningen fick jag äntligen tag på den spjuvern. 20 minuter senare sjönk jag ner i soffan, knäppte upp mina byxor, tog ett glas mjölk och satte på Scrubs. Det var ett bra ögonblick.
Mr.B
253 - Hallelujah!
Jag ber redan nu om ursäkt. Ursäkt för min bristfälliga uppdatering. Ursäkt för att jag inte kommenterat angående förbundskaptensbytet. Ursäkt för allt. Som vanligt är det FIFA som spökar.
Världens bästa spel. FIFA. Allting är underbart. Jag undrar om det någonsin, någon gång, gjorts ett bättre spel än FIFA98. Troligen inte. FIFA10 är, precis som föregående spel, underbart. Som en erotisk upplevelese. Som att öppna kylskåpet och se Jessica Alba liggandes halvnaken med en bit ost på magen. Mina fingrar är utslitna. Mina ögon fyrkantiga. Mitt leende totalt. I'll be back.
Mr.B
Världens bästa spel. FIFA. Allting är underbart. Jag undrar om det någonsin, någon gång, gjorts ett bättre spel än FIFA98. Troligen inte. FIFA10 är, precis som föregående spel, underbart. Som en erotisk upplevelese. Som att öppna kylskåpet och se Jessica Alba liggandes halvnaken med en bit ost på magen. Mina fingrar är utslitna. Mina ögon fyrkantiga. Mitt leende totalt. I'll be back.
Mr.B
252 - För dig, Matilda, för dig.
Jag fick en något bitsk anmärkning att jag är en hatisk person. Fruktansvärt hatisk till och med. Jag intar försvarspositioner. Jag kan älska.
Förutom mig själv tycker jag om massor av saker. Jag är full av känslor. Positiva sådana. Jag har ju, för inte alltför längesedan, proklamerat min kärlek till Tyskland och allt vad Tyskland står för. Men det tar inte slut där. Det finns mycket mer. Mycket mer jag älskar och tycker om.
Kylskåpet. Jag älskar mitt kylskåp. Vårt kylskåp. Finns inte mycket som går upp emot att vandra fram till kylskåpet en tråkig morgon, öppna dess ståldörr och kika in i dess fantastiska innandömme. Fullt med mat. Det är närmast en erotisk upplevelse. Det får min yxa att resa sig.
Scrubs. Scrubs är en serie. Seriernas serie. Jag älskar allt med serien. Allt. Från introt till slutet. Från huvupersonen till alla ointeressanta bifigurer. Jag kan sitta klistrad vid TV:n i timtals. Bara för att få se Dr.Cox. Det är som att vara kär. Kär i en halvtimme åt gången.
Chelsea FC. Mitt blåa lag. Mitt allt. Det sista jag tänker på när jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag ska döpa min förstfödde, oavsett kön, till "Didier Chelsea Drogba FC Belfrage". Det kan ingen ändra på.
Ironi. Jag är en ironisk människa. Smockfull med sarkasm. Ironi dryper. Faktum är att det är svårt att veta om jag någonsin är seriös. Mest för att jag aldrig är det.
Att vara en elak jävel. Att vara en elak jävel är något jag, även det, älskar. Det är kul att vara den berömda finnen i någons rövhål. Det är kul att vara unisont hatad av alla närvarande. Det är kul att vara den som alla vill skjuta. Det är kul.
Klementiner. Satsumas. En liten orange citrus. Det finns inget som går upp mot att bänka sig framför scrubs med 2 kg klementiner i knäet. Det är bättre än sex.
Att gå med uppknäppta byxor. Det finns inget som säger frihet mer än att vandra omrikng med uppknäppta byxor. Det är skönt. Det är luftigt. Det är så en man vill leva. Med uppknäppta byxor.
Förutom dessa gillar jag mycket annat. Öl, snygga kvinnor, pengar, snabba och coola bilar, hamburgare, vaniljvisp, -12, Arizona, Kommunismens fall, Boken "Röde Orm", när andra människor råkar ut för försmädligheter, bussnormer och slutligen den lille dvärgen som spelar i alla stora filmer. Han är kung!
Mr.B
Förutom mig själv tycker jag om massor av saker. Jag är full av känslor. Positiva sådana. Jag har ju, för inte alltför längesedan, proklamerat min kärlek till Tyskland och allt vad Tyskland står för. Men det tar inte slut där. Det finns mycket mer. Mycket mer jag älskar och tycker om.
Kylskåpet. Jag älskar mitt kylskåp. Vårt kylskåp. Finns inte mycket som går upp emot att vandra fram till kylskåpet en tråkig morgon, öppna dess ståldörr och kika in i dess fantastiska innandömme. Fullt med mat. Det är närmast en erotisk upplevelse. Det får min yxa att resa sig.
Scrubs. Scrubs är en serie. Seriernas serie. Jag älskar allt med serien. Allt. Från introt till slutet. Från huvupersonen till alla ointeressanta bifigurer. Jag kan sitta klistrad vid TV:n i timtals. Bara för att få se Dr.Cox. Det är som att vara kär. Kär i en halvtimme åt gången.
Chelsea FC. Mitt blåa lag. Mitt allt. Det sista jag tänker på när jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag ska döpa min förstfödde, oavsett kön, till "Didier Chelsea Drogba FC Belfrage". Det kan ingen ändra på.
Ironi. Jag är en ironisk människa. Smockfull med sarkasm. Ironi dryper. Faktum är att det är svårt att veta om jag någonsin är seriös. Mest för att jag aldrig är det.
Att vara en elak jävel. Att vara en elak jävel är något jag, även det, älskar. Det är kul att vara den berömda finnen i någons rövhål. Det är kul att vara unisont hatad av alla närvarande. Det är kul att vara den som alla vill skjuta. Det är kul.
Klementiner. Satsumas. En liten orange citrus. Det finns inget som går upp mot att bänka sig framför scrubs med 2 kg klementiner i knäet. Det är bättre än sex.
Att gå med uppknäppta byxor. Det finns inget som säger frihet mer än att vandra omrikng med uppknäppta byxor. Det är skönt. Det är luftigt. Det är så en man vill leva. Med uppknäppta byxor.
Förutom dessa gillar jag mycket annat. Öl, snygga kvinnor, pengar, snabba och coola bilar, hamburgare, vaniljvisp, -12, Arizona, Kommunismens fall, Boken "Röde Orm", när andra människor råkar ut för försmädligheter, bussnormer och slutligen den lille dvärgen som spelar i alla stora filmer. Han är kung!
Mr.B
251 - Mördande hemmafruar.
Det finns väl ingen i vårt avlånga land som missat Anna A. A som i Anka. A som i Abnormt korkad. A som i Anledning till hat.
Det är dock inte bara Anna Anka i serien. Det finns flera. Flera, dumma, fruar. Dumma hemmafruar. Dumma hemmafruar i Hollywood. Dumma hemmafruar i Hollywood som säger superkorkade saker. Det är således inte enbart Anna A som vi ska hänga högt. Det är flera.
Jag har försökt undgå debatten men nu kan jag inte längre. Kan inte hålla min näsa utanför. Kan inte undgå att vråla ut hur korkade dessa människor faktiskt är. Kan inte gråta över att de faktiskt är svenskar. Jag förstår bara inte. Varför finns dem? Varför är det inte dessa individer som sitter fängslade på Guatanamo? Varför?
Anna sa en gång att man ska suga av sin man varje morgon. Det köper jag. Det köper alla män. Men denna plötsliga vishet överskuggas av hennes bristande kunskaper om allt annat. Hon är som en plastpåse med sugeffekt. Dum, tom, intetsägande men omtyckt av den nedre regionen. Jag förstår inte henne. Och jag förstår inte Paul Anka, denna legendariske smörsångare. Vad ser han hos henne?
Idag nr jag gick in på datorn fick jag dock en veritabel chock. På MSN:s visningssida står det en annan hemmafru. Naken. Med en pistol i handen. Rubriken lyder "Mitt utseende bedrar". Den närmaste nyheten under lyder "Två döda efter skott i huvudet". Är det bara jag som ser sambandet? ÄR DET BARA JAG?
Mr.B
Det är dock inte bara Anna Anka i serien. Det finns flera. Flera, dumma, fruar. Dumma hemmafruar. Dumma hemmafruar i Hollywood. Dumma hemmafruar i Hollywood som säger superkorkade saker. Det är således inte enbart Anna A som vi ska hänga högt. Det är flera.
Jag har försökt undgå debatten men nu kan jag inte längre. Kan inte hålla min näsa utanför. Kan inte undgå att vråla ut hur korkade dessa människor faktiskt är. Kan inte gråta över att de faktiskt är svenskar. Jag förstår bara inte. Varför finns dem? Varför är det inte dessa individer som sitter fängslade på Guatanamo? Varför?
Anna sa en gång att man ska suga av sin man varje morgon. Det köper jag. Det köper alla män. Men denna plötsliga vishet överskuggas av hennes bristande kunskaper om allt annat. Hon är som en plastpåse med sugeffekt. Dum, tom, intetsägande men omtyckt av den nedre regionen. Jag förstår inte henne. Och jag förstår inte Paul Anka, denna legendariske smörsångare. Vad ser han hos henne?
Idag nr jag gick in på datorn fick jag dock en veritabel chock. På MSN:s visningssida står det en annan hemmafru. Naken. Med en pistol i handen. Rubriken lyder "Mitt utseende bedrar". Den närmaste nyheten under lyder "Två döda efter skott i huvudet". Är det bara jag som ser sambandet? ÄR DET BARA JAG?
Mr.B
250 - Tyskland, producenter av allt gott.
Igår, när jag var placerad framför vår något sega TV, kom jag att tänka på storheten i tyska export. Tyskland, vår tids största.
Tänk bara på allt gott som Tyskland bidrar med. Oljeföretag, David Hasselhoff och hans släkt, Det som är kvar av Berlinmuren, Hårdporr och Hårporr, Taffelwein, Mustascher, Namnen Günter, Freidrich, Helmut och Heinriech och i praktiken allt annat som vi använder oss av i vardagen. Tyskar är bra.
Visst har Tyskland misslyckats med en del genom tiderna. 1 och 2a Världskrigen var väl ingen hit. Något utav dem. En viss herr Adolf kan beskyllas för en del där. I alla fall i det andra. Sen bestämde de sig för att splitta landet. Med hjälp av en mur. Inte någon söt liten trädgårdsmur. Utan en taggtrådsförsedd, bevakad, jättemur. Kanske inte landets finast minne. Sen ska tyskarna ensamma ansvara för Damfotbollens genomslagkraft. Tråkigt men sant. Jäkla tyskor.
Men i skuggan bakom dessa fiaskon finns det ljusglimtar. Och de är många. Mycket fler än de mörka sidorna. Jag ska ge mig på ett försök att ragnordna dem. Det är svårt, eftersom vi i omvärlden har Tyskland att tacka för så mycket. Ett fantastiskt land.
1. Nein und Naunsichst Luftballon (reservation för tyskan). Världshistoriens bästa låt. Inget toppar den. Är i lokala delar av Östra Tyskland också ansedd som nationalsång. Ett mästerverk.
2. Alla dubbade reklamer. Fantastiska. Underbara. Bäst. Det finns inget som lyser upp en TV-stund som en tysk reklam dubbad till svenska om ett super-underbart-jättebra-fantastiskt-extremt-tvättmedel. Jag dregglar. Saliverar. Det är TV när det är som bäst. Tysk TV.
3. Heidi Klum. Hon är okej. Hon är rik. Hon är tysk. Jag gillart!
4. Tysk järndisciplin. Fruktat i omvärlden. Ingen vill hamna i en tysks knipor. Barnen lär sig genom aga. Man tilltalar alla äldre med "Mein Herrn", "Fraulein", "Kaisern" eller "Frau". Det är inte mer än rätt.
5. Språket. Tyska är underbart. Lite rivigt, gurggligt, oförståeligt, hårt. Dagis heter Kindergardten. Det låter som om man bara lämnar barnen i en gigantisk hage redo att uppläras och uppläxas av en dam med hårda nypor. Vissa barn kommer inte tillbaka.
Utöver dessa fantsatiska fem finns det flera. Som redan nämnt. Men man kan fortsätta i all evighet. Tyskland är det ländernas land. Deautschland Deautschland über alles, über alles in der velt!
Mr.B
249 - Kärleksproblem
Ibland är det svårt. Ibland är det svårt. Svårt är ordet. När man är kär.
Jag har ett litet kärleksproblem. Eller egentligen har jag ett stort kärleksproblem. Det hela är superkomplicerat. Jag vet nämligen inte vem eller vad jag ska vara mest kär i.
Jag är en egenkär person. Så alternativ ett är självklart mig. Jag älskar mig själv, något kopiöst. Det har allltid i första hand varit mig själv. En älskvärd person. En drömprins. Jag är konstant nykär i mig själv. Men nu tvekar jag. Är det mig jag ska älska mest?
Jag är också väldigt kär i mitt TV-spel. Vår PS3a. Det är inte mycket som går att älska så mycket som jag älskar mitt TV-spel. Sedan urminnes tider har min kärlekslista toppats av mig själv och som stark tvåa vårt TV-spel. Följt av ingenting. Ingenting. Jag har kunnat koncentrera min fulla kärlek på båda dessa fabulösa saker. Lätt och härligt. Två saker. Men nu har något hänt.
Helt plötsligt har det kommit in en tredje lirare i gamet. En duo har blivit en trio. Två har blivit tre. En trekant har uppkommit. Det är tre på listan. Tre stycken. Det var nämligen så här att för ett par dagar sedan värmdes mitt hjärta. Min dag lyste upp. Jag mådde tipptopp. Anledningen var en härlig liten kommentar; "Jag tror jag är lite kär i din blogg". Jag tog ett glädjeskutt. Jag blev en ny man. Och nu vet jag inte vem jag ska älska mest. Mig, mitt Tv-spel eller min blogg.
Mr.B
Jag har ett litet kärleksproblem. Eller egentligen har jag ett stort kärleksproblem. Det hela är superkomplicerat. Jag vet nämligen inte vem eller vad jag ska vara mest kär i.
Jag är en egenkär person. Så alternativ ett är självklart mig. Jag älskar mig själv, något kopiöst. Det har allltid i första hand varit mig själv. En älskvärd person. En drömprins. Jag är konstant nykär i mig själv. Men nu tvekar jag. Är det mig jag ska älska mest?
Jag är också väldigt kär i mitt TV-spel. Vår PS3a. Det är inte mycket som går att älska så mycket som jag älskar mitt TV-spel. Sedan urminnes tider har min kärlekslista toppats av mig själv och som stark tvåa vårt TV-spel. Följt av ingenting. Ingenting. Jag har kunnat koncentrera min fulla kärlek på båda dessa fabulösa saker. Lätt och härligt. Två saker. Men nu har något hänt.
Helt plötsligt har det kommit in en tredje lirare i gamet. En duo har blivit en trio. Två har blivit tre. En trekant har uppkommit. Det är tre på listan. Tre stycken. Det var nämligen så här att för ett par dagar sedan värmdes mitt hjärta. Min dag lyste upp. Jag mådde tipptopp. Anledningen var en härlig liten kommentar; "Jag tror jag är lite kär i din blogg". Jag tog ett glädjeskutt. Jag blev en ny man. Och nu vet jag inte vem jag ska älska mest. Mig, mitt Tv-spel eller min blogg.
Mr.B
248 - Saker ingen bryr sig om.
Det finns mycket folk inte bryr sig om. Det finns mycket som är totalt ointressant. Det finns mycket som inte ens borde existera.
Det är en diger massa. Mängder av skit. Jag har beslutat att ta tag i denna massa. Rensa lite. Se till att folk får upp ögonen för saker de i framtiden borde undvika. Skit helt enkelt.
Jag älskar listor. Lika mycket som jag älskar mig själv och hatar Linda Rosing. Så mycket älskar jag listor. Därför kommer jag göra en lista. En lista på skit som borde förintas. Om inte, så i alla fall undvikas.
1. Bloggar som handlar om; Mode, Vad personen gjort idag, vad den gjorde igår, förrgår, förrförrgår och i förra veckan, Djur, Barn, Design, Dans, Nakna människor, Fula människor, Julgranar och Mat. Det är totalt ointressant och klassas med lätthet som skit. Grövsta skit.
2. Hollywood. Hollywood är ointressant, Hollywood är tråkigt, Hollywood är som att se en Amerikansk Kärlekskomedi - man vet alltid hur det slutar och lider under 2 timmar. Ingen bryr sig om Justin Timberlake dumpar någon brud. Ingen bryr sig om Leonardo DiCaprio har en ärta i näsan. Ingen bryr sig om Jim Carrey blivit tjock och hårig. Ingen.
3. Backstreet Boys, Westlife, Five, Nsync..ja alla pojkband i världen. Låter exakt likadant och kan med lätthet konstateras sjunga som förpubertala 13-åringar. Att dem sedan enbart har fans i samma ålder är bara pinsamt. Pedofili på hög nivå.
4. "Här är ditt liv", "Kändisdjungeln", "Idol" och "Förkväll". Fyra usla program som bara lockar dumma individer. Dumma, inskränkta, individer.
5. Boule, Basket, Biljard eller Baseball. Intetsägande. Värdelöst. Som en katt. Fast värre.
6. Katter. Information överflödig. Djävulens best. Trolig reinkarnation av alla onda människor som någonsin levat. Lite Mao, lite Hitler, lite Idi Amin, lite Stalin.
7. Blommor. Onödigt krimskrams. Inte ens kvinnor tycker egentligen om dem. De behövs vattnas, klippas, skötas och klappas. Allting på samma gång. Jag har en strikt, plantlöst, rum. Folk borde följa det intiativet.
8. Pensionärspolitik, sjukvårdspolitik, kommunism politik, polsk politik, kyrkpolitik, Varför-man-inte-får-springa-naken-politik. Också jättetråkigt och ointressant. Vi röstar, och vi röstar blått! Thats it!
9. Alla Big-Brother, Paradise Hotel, Nya Tider, Idol- kändisar. Alla.
10. Peter Siepen, Peter Harrysson, Peter Stormare, Peter Pan, Peter Forsberg, Peter Pansarpung, Peter Settman och Peter Schmeichel.
Jag planerar seriöst att för alltid gå i dvala. Evig vila, sova ide, aldrig vakna, åka till drömmarnas planet, trilla av pinn om jag får läsa en till blogg om något av ovanstående. INGEN BRYR SIG!!!!!!!!! INGEN ANTECKNAR!!!!!!! INGEN VILL VETA ATT DU HAR KÖPT NYA PYJAMASBYXOR!!!!!!!! INGEN!!!!!!!!
Mr.B
Det är en diger massa. Mängder av skit. Jag har beslutat att ta tag i denna massa. Rensa lite. Se till att folk får upp ögonen för saker de i framtiden borde undvika. Skit helt enkelt.
Jag älskar listor. Lika mycket som jag älskar mig själv och hatar Linda Rosing. Så mycket älskar jag listor. Därför kommer jag göra en lista. En lista på skit som borde förintas. Om inte, så i alla fall undvikas.
1. Bloggar som handlar om; Mode, Vad personen gjort idag, vad den gjorde igår, förrgår, förrförrgår och i förra veckan, Djur, Barn, Design, Dans, Nakna människor, Fula människor, Julgranar och Mat. Det är totalt ointressant och klassas med lätthet som skit. Grövsta skit.
2. Hollywood. Hollywood är ointressant, Hollywood är tråkigt, Hollywood är som att se en Amerikansk Kärlekskomedi - man vet alltid hur det slutar och lider under 2 timmar. Ingen bryr sig om Justin Timberlake dumpar någon brud. Ingen bryr sig om Leonardo DiCaprio har en ärta i näsan. Ingen bryr sig om Jim Carrey blivit tjock och hårig. Ingen.
3. Backstreet Boys, Westlife, Five, Nsync..ja alla pojkband i världen. Låter exakt likadant och kan med lätthet konstateras sjunga som förpubertala 13-åringar. Att dem sedan enbart har fans i samma ålder är bara pinsamt. Pedofili på hög nivå.
4. "Här är ditt liv", "Kändisdjungeln", "Idol" och "Förkväll". Fyra usla program som bara lockar dumma individer. Dumma, inskränkta, individer.
5. Boule, Basket, Biljard eller Baseball. Intetsägande. Värdelöst. Som en katt. Fast värre.
6. Katter. Information överflödig. Djävulens best. Trolig reinkarnation av alla onda människor som någonsin levat. Lite Mao, lite Hitler, lite Idi Amin, lite Stalin.
7. Blommor. Onödigt krimskrams. Inte ens kvinnor tycker egentligen om dem. De behövs vattnas, klippas, skötas och klappas. Allting på samma gång. Jag har en strikt, plantlöst, rum. Folk borde följa det intiativet.
8. Pensionärspolitik, sjukvårdspolitik, kommunism politik, polsk politik, kyrkpolitik, Varför-man-inte-får-springa-naken-politik. Också jättetråkigt och ointressant. Vi röstar, och vi röstar blått! Thats it!
9. Alla Big-Brother, Paradise Hotel, Nya Tider, Idol- kändisar. Alla.
10. Peter Siepen, Peter Harrysson, Peter Stormare, Peter Pan, Peter Forsberg, Peter Pansarpung, Peter Settman och Peter Schmeichel.
Jag planerar seriöst att för alltid gå i dvala. Evig vila, sova ide, aldrig vakna, åka till drömmarnas planet, trilla av pinn om jag får läsa en till blogg om något av ovanstående. INGEN BRYR SIG!!!!!!!!! INGEN ANTECKNAR!!!!!!! INGEN VILL VETA ATT DU HAR KÖPT NYA PYJAMASBYXOR!!!!!!!! INGEN!!!!!!!!
Mr.B
247 - Födelsedagar.
Vi är sex stycken i vår familj. Det blir sex födelsedagar. Det blir fem födelsedagar utan min egen. Fem förfärliga födelsedagar.
Jag är en fattig man. En man som lever på gränsen till fattigdom. En man med inga pengar. En man som håller hårt i sina femtioöringar. En man som verkligen inte har råd att köpa dyra, onödiga, presenter. Inte ens nära. Det absolut jobbigaste med alla födelsedagarna är att det inte är jämnt utspritt. Allting kommer i en klump. September/Oktober är det värsta. På tio dagar bara rinner det pengar ifrån mig. Jag gråter. Vrålar. Snörvlar.
Sen när man precis hämtat sig från chocken i September/Oktober kommer November. Och ännu en födelsedag. Sedan förstör julen nästa månads bristfälliga intäkt. Lagom till Mars har man återhämtat sig, men tro fan inte att det kommer en födelsedag då också. Under sommaren har man utgifter som glass, badbyxor, ett snitsigt badlakan, fotbollar, chips, öl, ett fyrspann hästar med tillhörande droska, tre små polacker som ska fixa frukost på sängen och få plats i en kartong, en trebent hund och andra oförutseende utgifter. Då fyller nästa människa år. Efter sommaren kommer hösten och då upprepas allt igen.
Kort sagt; Jag är alltid fattig. Som en hund. En trebent hund. Och jag skyller enbart på födelsedagarna. Nu ska jag gå och rita en teckning till min bror. Kreativiteten ersätter likviditeten. Han blir nog glad.
Mr.B
Jag är en fattig man. En man som lever på gränsen till fattigdom. En man med inga pengar. En man som håller hårt i sina femtioöringar. En man som verkligen inte har råd att köpa dyra, onödiga, presenter. Inte ens nära. Det absolut jobbigaste med alla födelsedagarna är att det inte är jämnt utspritt. Allting kommer i en klump. September/Oktober är det värsta. På tio dagar bara rinner det pengar ifrån mig. Jag gråter. Vrålar. Snörvlar.
Sen när man precis hämtat sig från chocken i September/Oktober kommer November. Och ännu en födelsedag. Sedan förstör julen nästa månads bristfälliga intäkt. Lagom till Mars har man återhämtat sig, men tro fan inte att det kommer en födelsedag då också. Under sommaren har man utgifter som glass, badbyxor, ett snitsigt badlakan, fotbollar, chips, öl, ett fyrspann hästar med tillhörande droska, tre små polacker som ska fixa frukost på sängen och få plats i en kartong, en trebent hund och andra oförutseende utgifter. Då fyller nästa människa år. Efter sommaren kommer hösten och då upprepas allt igen.
Kort sagt; Jag är alltid fattig. Som en hund. En trebent hund. Och jag skyller enbart på födelsedagarna. Nu ska jag gå och rita en teckning till min bror. Kreativiteten ersätter likviditeten. Han blir nog glad.
Mr.B
246 - En söndag i Lund.
Idag var jag uppe i den berömda ottan. Idag var jag uppe och vandrade Malmös gator innan solen bestämde sig för att göra det samma. Jag reflekterade över vinden. Det blåste.
Det blåste något oerhört nämligen. Jag överdriver inte när jag säger att jag praktiskt taget blåste bort. Jag svävade. Jag flög. Jag befann mig i luften mer eller mindre konstant. Efter detta korta reflekterandet över den starka blåsten så reflekterade jag lite över vad i helvete jag gjorde uppe i ottan.
Jag var uppe för att ta på mig tränaroverallen. Skrika mig hes. Vråla mig sönder och samman. Basunera ut order. Vårt lilla lag hade match. Det tar på rösten. Men vi vann. Lyckovrålen ville aldrig ta slut. Champagnen sprutade, konfettin regnade och pokaler delades ut. Till ett annat lag. Som var bättre. Mycket bättre. Cirka 100 ggr bättre. Men vi vann en match. Större än så blir det inte.
Mr.B
Det blåste något oerhört nämligen. Jag överdriver inte när jag säger att jag praktiskt taget blåste bort. Jag svävade. Jag flög. Jag befann mig i luften mer eller mindre konstant. Efter detta korta reflekterandet över den starka blåsten så reflekterade jag lite över vad i helvete jag gjorde uppe i ottan.
Jag var uppe för att ta på mig tränaroverallen. Skrika mig hes. Vråla mig sönder och samman. Basunera ut order. Vårt lilla lag hade match. Det tar på rösten. Men vi vann. Lyckovrålen ville aldrig ta slut. Champagnen sprutade, konfettin regnade och pokaler delades ut. Till ett annat lag. Som var bättre. Mycket bättre. Cirka 100 ggr bättre. Men vi vann en match. Större än så blir det inte.
Mr.B
