18 - Ett förlåt.

Jag har mycket att be om ursäkt för. Men något som legat och gnagt på mitt samvete som en pilsk kanin är mitt svek. Mitt svek gentemot er, mina trogna massiva bloggläsare.

Faktum är att jag har en bra förklarning. Den heter FIFA09. För er som inte vet vad detta är så kan jag tala om att det är vår tids underverk. FIFA är något fantastiskt. När jag slet av det fula inslagspappret blev jag nästan tårögd.

FIFAS inträde i mitt liv har inneburit en del förändringar. Datorn har blivit bortrationaliserad och Playstation har seglat upp som en självklar favorit. Allt jag vill göra är att spela. Det är som ett beroende. Ett riktigt allvarligt knarkberoende. Inte för att jag har något sådant.

För övrigt så har jag spelat handboll. Det gick bra. Jag har lagt ut enorma summor pengar på en dvd och jag har odlat skägg. Allt är med andra ord normalt. FIFAt kallar.

Mr.B

17 - Dagbok från en svettig Ford.

Che Guevara, ärkekommunisten, avbildas i "En dagbok från en motorcykel". Vissa hävdar att filmen är bra, jag hävdar att den är totalt ointressant. Idag har jag spenderat många långa timmar i en svettig Ford Galaxy.

Mina dagboksanteckningar är sporadiska. Men jag är tvungen att delge er med dem. Mitt livsverk måste komma på prent.

08.34 - Fryser som en gnu på Antarktis. Mina fötter darrar och jag fruktar köldskador. "Ring så spelar vi" på radion. Morgonen kunde inte börjat sämre.

09.12 - Mina tappra försök till sömn avbryts av en ständigt samtalande fader. Ibland förbannar jag hans sociala gen. Någon dum idiot på "Ring så spelar vi" som hävdar att vargpopulationen i Sverige är ett lika drastiskt problem som värdelösa pizzeriors överflöd i Malmö.

09.42 - Svett. Kölden är ersatt med bastuvärme. Min vänstra skinka har somnat.

10.47 - Till och med mitt mobilspel börjar bli tråkigt. Jag har sovit 3 minuter och jag känner mig utvilad!

10.48 - Jag längtar efter min säng. Ser åtta Renault framför mig i körbanan. Dock en total omöjlighet.

Efter många om och men når vi vårt mål. Min Farmor. Min trötthet blir som bortblåst när lussebullar och julmust kom på tal. Jag bävar för hemresan. Kallsvettningarna avlöser varandra. Var är min säng? Varför ser jag dubbelt? Är jag en haschpundare? Misstankarna skingras inte. Jag ser en kamel i Småland. Måste vara hög.

15.56 - Tillbaka i bilen. Den luktar innestängt. Jag vill bara ut! Min späda rumpa börjar svettas.

16.43 - 1 timme och hittills allt okej. Jag kanske klarar det! Vill bara sova. Men ett totalt ointressant matchreferat från en totalt ointressant hockeymatch håller mig vaken.

16.56 - Matchreferatet slut.

17.54 - Regnet vräker ner. Jag gråter av rädsla. Allting verkar hopplöst. Jag svettas.

17.55 - Vi svänger in på uppfarten. Hem ljuva hem!

Som ni säkert förstår har min dag varit kul. Jag har sett Småland. Det var skogigt. Där fanns kameler. Och min farmor. Intressant. Ford Galaxy är en trevlig bil. Svettig men trevlig. Jag tror dock fortfarande att jag var hög under resan. Jag menar varför var annars den lilla fula Audin full av hippies som ville se om jag kunde dansa magdans? Ett mysterium.

Mr.B

16 - Jullov och jäkelskap



L-L-Ljus



Idag slutar skolan officiellt. Det är trevligt. Men bläddrar man tre sidor fram i kalendern, inte för att jag har någon sådan, så står det med stora svarta bokstäver att skolan officiellt börjar igen. Jag är redan trött - 40 minuter in på mitt efterlängtade jullov.

Från första stund man sätter sin fot i skolan, i mitt fall ett illaluktande betongkomplex en spottloska ifrån Kronprinsen, räknar man ner. Man räknar ner till skolavslutningen. I September har man svårt att lista ut hur många dagar det är kvar, mest beroende på bristfälliga mattekunskaper. Lagom till Oktober har man räknat ut hur många dagar det var till julen från den 23 September, och då får man börja om igen. November är en jäklig månad, och allt är kallt och rent ut sagt pissigt. Och slutligen December. Hela December går som i trans.  En dag känns som fyra. Och den där skolavslutningen känns som en hägring. Men så fort man får lov bara flyger tiden förbi. Helt plötsligt är det skola igen och det enda vettiga man gjort är att pilla navelludd och gå upp fyra kilo beroende på brist på rörelse och inte brist på mat.

Tre veckor. Det är allt vi får. En hel termins slit belönas med tre yttepyttiga veckor! Och så säger någon stropp i skolledningen "Men ni har i alla fall Novemberlovet". Den veckan (singularis) är totalt onödig, eftersom, i alla fall jag, simmar runt i skolarbete och försöker lista ut ett kreativt sätt att undgå allt möjligt sorts jobb.

Det ska dock sägas att jag har det relativt skönt. Jag är inte undernärd. Jag är inte drabbad av kolera eller någon annan exotisk sjukdom. Jag har inte 8 syskon och en ko. Kort sagt; jag bor inte i Afrika. Det enda jag lider utav är brist på jullov. I och för sig har jag bara 14 lektionstimmar i veckan. Men de jävlarna i Afrika har konstant lov! Och det väger upp för allting!

Mr. B


15 - Tillfredsställelse.

Man kan uppnå tillfredsställelse på många olika sätt. Vissa är sexuella, andra inte. Jag ska berätta om en gång då jag kände mig ruskigt nöjd med mig själv.

Det var i 5an. Jag var följdaktigen en liten, blyg och ganska ful liten pojk. Snea tänder och lite halvt vindögd. Under flera veckor hade jag slitit och kämpat med ett projekt större än takmålningen i sixtinska kapellet. Det var på väg att bli ett riktigt mästerverk.

Efter ungefär åtta veckors slit var det klart. Mitt skivställ. Jag var mäkta nöjd. Ja, det var sann tillfredsställelse. Klart att det höll en riktigt hög klass. Stolt tog jag hem det och visade det för min mamma. Hon skrattade. Jag struntade i henne. Samma kväll visade jag det för min pappa. Han skrattade. Då insåg jag att mitt skivställ kanske inte höll den höga klassen jag trodde.

När min pappa gick upp för att säga godnatt och pussa på mig (jag var ju trots allt bara 11) så hände det. Han pekade på skivstället och sa "Det där är inte speciellt snyggt, Erik, Ska jag inte elda upp det?". Förskräckt svarade jag nej. Men pappa stod på sig, och 20 minuter senare låg det i brasan. Pappa skrattade förnöjt. En annan typ av tillfredsställelse.

14 - Skenet bedrar

Jag är i mångt och mycket en underbar skapelse. En övermänniska om ni så vill. Det finns inte mycket jag gör dåligt, och det är mindre relevanta saker. Men som den man med massivt med självinsikt jag är ska jag lista mina mindre bra sidor.

1. Skridskor - Jag kan inte åka skridskor. Det är inget jag skäms för speciellt mycket men ändå en brist så väl som någon. Här i den hedniska och ständigt snötäckta bygden som kallas Sverige borde skridskoråkning vara ett måste. Men någonstans glömde mina föräldrar bort den här vitala delen av vad man bör kunna.

2. Cykla utan händer - Vem vill inte kunna cykla utan händer? Vem kan inte cykla utan händer, förutom 6 åringar med stödhjul? Jag är nog ensam på den punkten. Sorgligt men sant.

3. All sorts slöjd - Jag kan inte sy och jag kan inte snickra. Man skulle lika gärna kunna sätta en hammare i handen på en pilsk bäver och slutresultatet skulle bli detsamma. Bävern skulle kanske till och med slå mig på fingrarna. Det gör jag i och för sig ganska bra själv, med min hammare.

4. Klättra i träd - Trädklättring är en utdöende konst. En utdöende konst som jag tyvärr inte behärskar. Jag har gråtit mig till sömns ex antal gånger på grund av min brist på trädklättringskunskaper.

5. Rita - En gång i tiden, när dinousarier fortfarande vandrade runt på vår jord och Peter Harrysson hade en lite mindre benstomme, var jag bra på rita. Jag var ingen Picasso eller Van Gogh, men kunde nog blivit antagen på vilken konstskola som helst. Numera håller jag mig till streckgubbar, och även dem är värdelösa. 

13 - Fredagsunderhållningens uppgång och fall.

Lika säkert som att Kalles Banankaviar kan vara det äckligaste som någon någonsin hittat på, är det att fredagsunderhållningen i Sverige är värdelös.

Men det har inte alltid varit så. Under mina unga år så härjade "Fångarna På Fortet", "På Rymmen" och "Gladiatorerna". Det var TV det. Att se små dvärgar öppna stora stålgrindar på ett hemskt uråldrigt och häftigt fort, det var fredagsunderhållning. Krydda det med en helt klart galen gubbe med kluriga gåtor och Gunde Svan och man satt och småmös i sofforna runt om i landet.

"Gladiatorerna" och "På Rymmen" var också klassiker. Enkel TV som bara hade en sak gemensamt - det var bra underhållning. För övrigt ska det tilläggas att Gunde Svan, detta skidmonster, lekte Allan i "Gladiatorerna" också. Något som bara gjorde det bättre.

Men så hände någonting. TV4 fick spatt. De började helt plötsligt få för sig att sång och dans var populärt. "Idol" sparkade igång, och jag grät. Jag har sällan varit så ledsen som när "Fångarna på Fortet" rationaliserades bort till TV4+ på lördagseftermiddagarna. Hemskt. Men den stora gåtan och direkta anledning till att underhållningen har sjunkit som en sten är det förvirrande bortplockandet av Gunde Svan, vår tids största TV-personlighet. Han var fredagskvällarna, han var underhållningen, han var min gud. Skärpning TV4.

Auf Widersehen Mr.B


12 - Min Cykel

Varje dag så cyklar jag. Minst 20 minuter. Jag är ingen raket när det kommer till cykling och blir med lätthet frånkörd av diverse tanter på röda racercyklar.

Men jag cyklar i alla fall. Och min cykel är speciell, i flera bemärkelser. För det första är den illgul. Kanske inte speciellt attraktivt, men den är lik förbannat gul. Det sorgliga är att det är ingen fin gul färg utan det är den fulast tänkbara. För det andra är min cykel väldigt ärrad. Den är cykelvärldens motsvarighet till en vietnamnveteran. Styret är utbytt, inga lampor fungerar och det gnisslar oroväckande när jag cyklar. Men den rullar i alla fall, om än något snett och vingligt.

Jag ska komma till saken. Idag flög jag formidabligen fram på min gula hingst. Vi har aldrig uppmätt sådana hastigheter, jag och min stålhäst. Självklart var det för bra för att vara sant. I en skarp sväng tog jag en alldeles för optimistisk kurva och två tiondelar låg jag vräkt på marken med cykeln liggandes som ett kadaver över mig. Jag svor, och beskyllde min fåle med hjul för att vara något av det sämsta jorden någonsin åstadkommit och för ett tag var övervägde jag att aldrig mer placera min håriga bak på dess svarta sadel igen. Sedan kom jag och tänka på alla de fina stunderna vi har haft. Ett par sentimentala sekunder senare satt jag där igen. På min citronfärgade antikvitet, cyklandes långsammare än någonsin.

Mr. B  

11 - Min framtidsvision.


M-M-Min


Som varande sistaårs elev på ett ganska sunkigt gymnasium i Malmö kan jag inte låta bli att tänka på framtiden.

Hur ska min framtid se ut? Troligen blir jag jätterik och världsdiktator. Oddsen är nog 50/50. Men jag tänkte att jag behöver en back-up plan. Så när jag nu har suttit här och spånat i vad som kan beskrivas som oändlighet och inte kommit fram till ett skvatt. Min inspiration är noll och intet. Så jag har listat det jag är bra på för att försöka hitta ett lämpligt yrke.

1. Jag kan de flesta huvudstäderna i världen. (Min barndom var ganska tråkig).

2. Sarkasm, ironi och djävulskap är tre attribut jag besitter.

3. Jag är en grym på ishockey och fotboll. När det kommer till TV-spelsvärlden.

4. Jag läser ut böcker i rekordfart. (Återigen jag skyller på min barndom).

Ja mina vänner så ligger läget.
Jag kan mina saker, men jag är rädd att jobbmarknaden inte skriker efter sådana som mig. Men jag kan ju bli en bitter, kunskapsgirig tv-spelsnörd. Finns det ett sådant yrke? Annars kommer jag gå ifrån mina starka politiska grunder och rösta rött. Allt för en ökad A-kassa!

Men som sagt, chansen är stor att jag blir ledare för ett världsherrarvälde. Så än så länge bryr jag mig inte om mina tillkortakommanden i övrigt. Som diktator kan jag få göra vad jag vill, oavsett om det är att spela NHL 09 med Jan Guillou eller läsa världsatlasen som den bör läsas, snabbt och uppochner.

Mr.B


10 - Nordkorea, orättvist behandlade.

Under mina ganska sysslolösa dagar i skolan har jag oehört mycket tid över till filosoferande och navelluddspillande. Och jag utnyttjar tiden till dess yttersta. I min egen värld behandlar jag livets stora frågor.

En av de frågor som vanligtsvis dyker upp i min överproduktiva hjärna är; Varför hatar alla Nordkorea? Det är en en sak som alla världens stater har gemensamt. Ett unisont hat mot stackars betryckta Nordkorea. Jag tror Kim Jung il är en trevlig person. Bara brutalt missuppfattad och väldigt kort. Dessutom ska han vara en jävel på golf. Han lyckades första gången han spelade golf, såklart på hemmaplan, med att göra nio hole-in-one. All respekt!

Vissa hävdar att Nordkorea är en diktatur. Att lille Kim styr den med sin pyttelilla järnhand. Det tycker jag är minst sagt konstigt. Nordkorea heter ju på engelska "Democratic Republic of Korea". Det säger väl allt. Det är bara att acceptera att Kim Jung är grym på golf. "De andra vann", det var Nordkoreas spontana reaktion och kommentar på valet av president i USA och säger väl allt. Nordkorea är tuffa, säger vad de tycker och har inte många vänner. Ungefär som Peter Jöback. Fast han är mesig och säger inte alls vad han tycker. Han har bara inte många vänner.

Mr.B - Inte alls så kritisk.

9 - Vad hände med Ricky?

Jag är uppväxt under det glada 90 talet. Mycket dålig musik och mycket speciella personer, i negatvi bemärkelse. En av dem, om inte den största av dem, var Ricky Martin.

Han var 90-talets okrönte konung. Leveranstiden på hans allitgenom usla musik var oftast oehört kort. Hans ständiga vidrigt usla klädesval upphörde aldrig att förvåna. Paljettbyxor, Skinnvästar eller varför inte en läderkostym. Lägg till en oklanderligt svettig frisyr som inte ens backstreetboys kunde toppa. Ricky var 90-talet. Det är om honom framtida generationer kommer förknippa med 90-talet. Allt annat är ondöig information.

Men i princip samtidigt som klockan slog 00.00 för sista gången 1999 hände något. Ricky försvann. Hans låtar förblev usla, hans frisyr hemsk och klädestilen ifrågasattbar. Men på något makalöst sätt så tilltalade han inte längre 12 åriga tjejer och deras mammor. Han föll i glömska. Rykten går att Ricky numera bor på Gotland och uppträder exklusivt för fulla, och fula, tanter i åldrarna 60+. Jag lovar att jag ska forska vidare i gåtan Ricky Martin. 90-talets Elvis förtjänar ett bättre öde än att underhålla gotlänningar.

Mr.B

8 - Den ultimata James Bond.

Jag har varit med om mångt och mycket i mitt liv. Jag har upplevt en av historiens sämsta lögner när Bill Clinton aviserade att han faktiskt inte alls haft sin mandom ens i närheten av Monika Lewinski. Två dagar senare erkände han att hans åderpåle faktiskt stod i givakt både den ena och andra gången framför den gode Monika. Men framförallt har jag sett James Bond byta skepnad.

Och jag kan säga så här; Jag är inte imponerad. Visst var Pierce Brosnan aningen sliten och ganska dålig i de sista filmerna men den nye Bond är ljusår sämre. Pierce har förvisso sjunkit något enormt i mina ögon när han gav sig på att saluföra Loreal. Det passar sig inte när man spelat macho pistolgubbe med sjukligt sexliv att helt plötsligt ge sig in på hudkrämsmarknaden. Inte okej! Med detta i minnet anser jag fortfarande att Daniel Craig är, om inte helt värdelös som Bond, ganska usel. Hela karaktären James Bond behöver dock ett ansiktslyft.

Tänk er följande; James Bond är en trevlig fyrbarnspappa, vilket han borde vara vid det här laget med hans minst sagt aktiva sexliv, han kör en minivan och försöker klämma in sina söners fotbollsträningar mellan de skarpa replikerna och intressanta äventyren. Efter han skjutit ihjäl en maffioso i Vladivostok ger han sig helt sonika hem och lagar spaghetti och köttfärssås till sina hungriga byltingar. Byta blöjor, arkubisera knarklangare, dammsuga hallen eller infiltrera ett kinesiskt atombombsprojekt? Valen är svåra. Men den ultimata James Bond klarar allt! 

Självklart ska han spelas av Robin Williams. 

Er allas Mr.B 

RSS 2.0