150 - Gula Blixtens uppgång och fall.

Jag är litet utav en motionspensionär. Tunnhårig, inte alltför tjock och så cyklar jag ganska långsamt. Det första kan jag skylla/ tacka mina gener för. Det senare klandrar jag enbart min cykel för.

Det finns inget på min cykel som inte är begagnat. Allt från ekrar till ringklocka. Till saken hör att det är inte så där nästan nytt begagnat. Min cykel, eller majoritet av dess delar i alla fall, har säkerligen upplevt allt från dinosaurier till knasiga kommunister. En riktig veteran. Jag blir inte förvånad om det visar sig att gula blixten spelade en avgörande roll i slaget vid Lützen som såväl vid rivandet av berlinmuren. Inte förvånad alls.

Men som alla hjältar så har även gula blixten sin topp. Den nåddes för en sisådär 50 år sedan. På senare tid gnäller den mycket och det är ett under att jag ens tar mig fram på den. Hjulen vinglar, styret är snett och handbromsen är ett minne blott. Dessutom har min käre krigare en tendens att vilja svänga åt höger ständigt och jämt. Jag kan, med gråten i rösten, konstatera att år 2009 finns det inte plats för en sådan skraltig cykel. Tyvärr. Imorgon är det jag som börjar min ivriga cykel-letarjakt. För gula blixten har fallit.

Mr.B


149 - En försvunnen postlåda.

Min student närmar sig med stormsteg. Jag tänkte därför idag skicka ut inbjudningar till nära och kära. Ni vet: Leif Pagrotsky, Farmor, Kusiner, Ola Salo och resten av gänget. Men tji fick jag.

Jag hade köpt frimärken och slickat igen alla kuvert. I min slickande iver råkade jag till och med göra ett papercut på tungan. Skriket nådde oanade nivåer. Men väl klar med mina bestyr tog jag den massiva brevbunten i handen och vandrade iväg mot brevlådan. När jag väl kom dit, för det ska ni veta att det är en bra bit, fick jag en veritabel chock. Brevlådan var försvunnen.

Där stod jag och frustade, svor och sparkade omkring mig så att gruset yrde. Vem fan flyttar på en brevlåda utan att meddela alla berörda om det? Min ilska visste inga gränser, en stackars tant fick gå flera meters omväg och verkade tro att jag var en massmördare i färd med att planera mitt nästa dåd. Sanningen är den att jag hade kunnat mörda för att få reda på vart de jävlarna på posten gömt sin brevlåda. Istället lufsade jag hemåt, ivrigt letande efter försvunna postlådor.  Väl hemma fick jag reda på att brevlådan varit flyttad sen i slutet av oktober. Tur att jag skriver lika skralitgt som en 80 åring med parkinsons, och därför aldrig skriver brev. Som det kan gå.

Mr.B

148 - Blött.

Det kom som en chock. En total, oväntat, monsterchock. Värmeböljan.

Jag är inget stort fan av ruskiga höstnätter eller ruskiga höstnötter för den delen heller. Men jag är en varmblodig person. Med andra, lite mindre diffusa ord, jag svettas kopiösa mängder. Alltid. Därför är jag en av få, tillsammans med Bosse Bildoktor, som inte är så jäkla glad åt den sanslösa värmeböljan som har Sverige i sitt grepp.

Jag har troligen bytt kalsonger så många gånger idag att jag håller 35% av kalsongindustrin flytande. Alltså hela Bangladesh. Efter fjärde bytet kände jag att nu fan ska jag ta tag i hårdhanskarna. Jag bytte om till badbyxor. Bara för att jävlas med mig så gick solen i moln och jag började huttra som den bästa eskimån. Så jag gick in. Här är det alltid behagliga 20 grader. Inte för varmt eller för kallt. Svensk tempererat med andra ord. Fuck solen.

Mr.B

147 - Dagens mentalsjukhuspatient.

Mentalsjukhus är något som många borde uppsöka, bland annat Carolina Gynning och råtoken Fadde Farrah (mannen med gåtorna i Fångarna på fortet).

Dagens mentalsjukhuspatient hittar vi i Madrid. Föga förvånande. Han, dagens tok, spelar fotboll. Eller om man nu kan kalla det här att spela fotboll. Jag tycker speciellt om när han går fram och kollar hur det gick med killen. "Oj, var du där, som det kan gå". Men heter man Pepe ska man inte klandras. Jag vet dock ett bra mentalsjukhus för avdankade fotbollsspelare. Malmö Stadion heter det.

Mr.B

146 - Mumiefilmer, blir inte bättre.

Igår, när jag egentligen borde förstå varför flytande växelkurs är bättre än fast växelkurs och vara allmänt nyttig, fastnade jag framför TV:n. Som alltid. Vår digra kanalutbud gjorde det omöjligt att slita sig.

Efter att ha slötittat i ungefär en och en halv timme på allt möjligt skräp fastnade jag. Framför "Mumien". Först reflekterade jag bara över att det var djungelgeorge-skådespelaren. Min barndomsidol. 10 minuter senare var jag fast. Jag var i extas. Hur den inte fått en Oscar är otroligt. Jag ställde mig upp och gav filmen en spontan applåd. Sån där som man gör efter piloten landat planet, totalt oförståligt. Vad hade man gjort om han kraschat? Buat? Mumien förtjänade dock sin applåd, så bra var den.

Ingmar Bergman roterar nog flera varv i sin grav när jag påstår att jag aldrig sett en bättre film. Mumien fullkomligt krossade "Sjunde Inseglet". Körde över den. Och backade över den. Allt jag kom att tänka på var hur jag kunnat gå miste om detta mästerverk under sådan lång tid. Och när jag fick reda på att det fanns två filmer till, då nådde mitt vrål oanade höjder! Jag dansade schottis och polka. Danser jag innan igår inte ens behärskade.

Nu ska jag gå och klottra ner en random affisch på Carolina Gynning. Mest för att. Hon ska ha det. Sedan ska jag hyra de resterande mästerverken. Mina förväntningar är skyhöga.

Mr.B


145 - Evert Belfrage.

Jag fyllde som bekant år nyligen. I födelsedagspresent fick jag en ny familjmedlem. Evert.

Han låg där, i en liten ask. Jag öppnade presenten varsamt och mitt lyckovrål nådde makalösa 200 decibel. Evert är alltså min nya telefon. Min iPhone. Ni har alla läst om mina och min förra iPods eskapader. Hur jag tvättade honom, men sedan, med hjälp av mun mot mun metoden, fick honom tillbaks till livet. Men nu är han lagd åt sidan och redo för adoption. Intressenter?

Nu är det nämligen jag och Evert. Vi utgör ett dynamsikt par. Som helan och halvan. Som Tarzan och Banarne. Som Lucky Luke och Jolly Jumper. Ibland när jag är ledsen klappar jag lite på Evert och så går allt över. Jag läser godnattsagor för honom, jag badar honom och håller honom i allmänd topptrim. Jag bara väntar på gratulationerna. Tills vidare fortsätter jag och Evert vår underbara tillvaro.

Mr.B

144 - Som en skräckfilm, fast värre.

I många, långa, år har jag lyckats undgå att möta skräcken med stort S. Jag har hört andra berätta om det med gråten i halsen, och jag har sett folk förvandlas till apatiska småbarn bara någon nämer dess namn. Men idag knackade skräcken på min dörr. Skräcken med stort S.

Jag pratar såklart om Jehovas vittne. Dessa troende, men ändock så räliga, människor. De dök bara upp och bankade på min bastanta port. "Tjenamoss!" kläckte jag klämkäckt fram. Tanten svarade "Läser du ofta bibeln?". En riktig isbrytare. Jag sa nej, stängde dörren och gick och lade mig i ett bombsäkert rum. Tacka vet jag mitt förnuft.

För övrigt så fick jag ett chockerande besked igår. Jag ska, precis som alla vanliga testosteronälskande pojkar, mönstra. Igår kom kallelsen. Den 4/6. Det vill säga dagen efter min student. Jag bad pliktverket skita sig i näven och mata varandra med det. Eller; Jag hade gjort det om jag inter varit så rädd för deras pistoler. Sverige behöver ändå ingen armé. Vi är allas vänner. Neutrala Sverige. Skitbra.

Mr.B

143 - Jag hatar..

Jag är en man fylld med hat. Men vissa saker är lite högre upp på listan. Tänkte att ni skulle få ta del av det.


1... folk som säger "för det första" men inte "för det andra". Jävla freaks. Då är det ju bara en sak de har att klämma ur sig. Jag stör mig något grovt.

2... Liverpool. Jag bara hatar detta hemska röda lag. Därför var det extra gött med en 4-4 match igår. Jag är så nöjd att jag sett ut som Toker i "Snövit" hela dagen. Mitt leende är totalt.

3... Tv shop. Fruktansvärt onödigt. Ingen kollar. Ingen köper. Ingen tror på det. Och ingen bryr sig. Mer Chuck Norris i TV:n, tack!

4... Twilight hysterin som råder i världen. Nej, inga män är vampyrer. Nej, inga män tycker om att bli jämförda med vampyrer och nej, inga män vill läsa böckerna. Vad är det för trams om snälla vampyrer? Lär ju existera. "Tja jag är jättesnäll, kan jag få tömma dig på blod som en jättestor fästing med huggtänder?". Nej tack.

5... Carolina Gynning. Asjobbig är förnamnet. Hur man ens vill ha henne i ett tv-program är sjukt. Hon låter mer än krigsalarmet. Men det låter bara var fjärde måndag och i en kvart. Hon låter varje måndag i en timme. Superskitjobbigt.

Mr.B

142 - Déja vu.

Först och främst: Nej jag vet inte hur déja vu stavas och jag bara väntar på att alla besserwissrar runt om i Sverige ska ge sig på mig med deras fransklexikon och banka min tunnhåriga hjässa sönder och samman. Så. Nu till min déja vu upplevlese.

Idag när jag cyklade hem från skolan stötte jag på en tant. En liten tant med röd jacka och blå basker. Jag trodde för ett ögonblick att hon var färgblind. Men hon var bara 40 år efter med modet. Jag skrattade förnöjt för mig själv. Ett tvättäkta orginal, sådana växer lätt inte på träd, tänkte jag troligen högt för mig själv. Min cykeltur fortsatte och när jag är 20 meter från mitt hus så ser jag en liten tant med röd jacka och blå basker. Båda har samma ihopkrupna hållning och vitt hår. Jag blir chockad. Gråten var inte långt borta.

Nu är frågan given. Vem är tanten med blå basker och röd jacka? Har hon alltid blå basker och röd jacka? Förföljer hon mig? Och slutligen; Har jag för mycket fritid som filosoferar över denna tant med blå basker och röd jacka? Jag tror det. Nu ska jag skriva mitt projektarbete. I brist på annat liksom.

Mr.B

141 - Vänsterns genomslagskraft.

Vänsterpartiet har alltid lockat minst sagt kontroversiella medlemmar. Och det fortstätter dem med.

Ändan sedan den dagen det uppdagades att Gudrun Schyman urinerade offentligt har Vänstern fått ett stadigt ökande medlemsantal. Alla luffare sållade ju sig direkt till denna gemytliga skara. De är ju för offentlig urinering. Inget fel med det. När Gudrun tog sitt pick och pack och flyttade till Fi, ännu en av dessa miniriotetspariter som tycker att kvinnor ska ha håriga ben och att män är svin, så flyttade alla kvinnor med henne. Kvar stod luffarna och kommunistmännen med små Stalinmustascher.

Som en räddare på sin vita hingst kom han. Lars Ohly. Mannen, myten, legenden. Lars har lyckats med det som Gudrun så kaptialt misslyckades med. Han har inte kissat under någon som helst bioföreställning, även om jag antar att han vara ganska sugen när han såg Hitta Nemo som är en jättedålig film, det han har lyckats med är att få vänsterns kommunistiska anda långt ner i åldersgrupperna. Han använder sig av Postis. Postis har blivit ett tillhåll för alla Sveriges unga kommunister. Där sitter dem. Vår framtid. De nya stalinarna och leninarna. Och Pol Potarna. Sitter där och skriver internationalen med rakblad på sina vita armar. Och Lars skrattar förnöjt.

Härommånaden gick den gode Lars ut och sa. "Jag kallar mig kommunist". Inte bra. Inte alls bra. Kommunister tycker vi inte om. I alla forum sågades denna utspelning. Men Lars är listig. Som en räv. Som en räv i en fågelholk. Han visste att han blev alla Postisars idol i och med den här genialiska utspelningen. Han ser till framtiden. Och den ser dystert kommunistisk ut.

Mr.B

140 - Tippar Allsvenskan

Jag är en fotbollsnörd. Det finns inte mycket, om ens något, jag inte kan om fotboll och gamla fotbollsspelare. Det är en passion. Hursomhelst, varje år ger jag mig på att tippa Allsvenskan. Jag har aldrig tippat något rätt. Men här är ett nytt, tappert försök.

1. IFK Göteborg - "IFK från götet skulle deklarera ingen hade dem som räkna". Skattefuskarna och fiskrensarna vinner iår. För Femtioelfte gången. Pyttipannan smakar gott på kamratgården. Dessutom vinner IFK med makalösa 11-1 i seriens sista match mot GAIS, de andra randiga bögarna.

2. Halmstad BK - Per Gessle firar, Halmstad firar, Mårten Hansson (den lokala uteliggaren) förstår ingenting men firar. Halmstad leder nämligen serien med 15 poäng med 6 matcher kvar. Sen kommer raset. 6 raka förluster senare blir det bara silver till Tylösandsh hjältar.

3. Elfsborg - Jag har en morbror som passionerat håller på IF Elfsborg. Han var mäkta odräglig de året då Borås alldeles egna kineser vann. Men inte i år inte. Då blir det bara en tredjeplats. Trots ett kort gästspel av Stefan "Terriern" Schwarz.

4. Örebro - Chocken i fotbollssverige. Örebro spelar bländande fotboll och leder serien halvvägs. Sedan händer det. Barcelona köper halva laget i ren desperation över att vinna CL-finalen. Kvar står två vilsna finnar, fyra polacker och tre kineser som undrar åt vilket håll Borås ligger. Kungen kör däremot sitt "Kära Örebroare" tal på rätt plats.

5. Malmö FF - Nej det blir inte bra i år heller. Videojuggen har skadat sig och MFF tvingas hämta in en videobrasse istället. Inte alls lika bra. Wilton Figureido gör 12 mål och slår 4 passningar på hela året, men fansen skriker efter Ola. Den långhårige, blonde, frälsaren.

6. Helsingborgs IF - 37 årig Henke Larsson gör laget. Är bra med långt in på säsongen sen bestämmer sig Henke för att testa på något nytt. Backhoppning. Han vinner VM men HIF klarar bara sjätteplatsen. Men hela staden glädjs med stadens alldeles egna son.

7. AIK - Inte bra i år heller. Lite som skånsk kalops, det blir aldrig tillräckligt gott. Det går ner en dålig söndag, alternativt om det enda som det finns att välja på är bajs. AIK sparkar tränaren och alla spelare. Det är ju kul.

8. Trelleborgs FF - På tjongavallen spelas det "sparka-spring" fotboll. Det vet hela Sverige. Det blåser också kulingvind. I Trelleborg förlorar man bara en match, men man spelar 22 lika. Det håller inte.

9. Djurgården - Ligger på nedflyttningsplats med sex matcher kvar. Då köper man in Romario. Succén är total. Romario gör sitt 1048 mål på Råsunda och skickar Djurgår'n upp i tabellen.

10. Hammarby - Bajen från Söder är en av seriens strykpåsar. Antingen vinner de eller så förlorar de. Inget mellanting. Aldrig, aldrig, spelar de lika. Räddas kvar tack vare att Lars-Åke Lagrell tycker om dem. "Här, ta en säck med 9 extra poäng"

11. GAIS - Makrillarna spelar ibland bra, ibland okej men oftast helt värdelöst. Sopor har fått en ny innebörd.

12. Kalmar FF - Kalmar blir första mästarlag att tappa 11 placeringar. Jag jublar. Min granne jublar. Alla jublar. Kalmar är unisont hatade. I sista matchen vallfärdar folk till Fredrikskans för att håna svinen. Rydström avgör dock med ett tvättäkta hattrick.

13. Örgryte - Allbäck gör 20 mål. Men ÖIS släpper in närmare 100 stycken. Det håller inte.

14. Häcken - Heter man Häcken måste man åka ut. Så enkelt är det. Man kan inte heta en synonym till arselt och tro att man platsar på stora fotbollsscenen

15. Gefle - Bocken brinner, Brynäs förlorar, och Gelfe åker ur. Gävle lider med sina blåa pojkar. Fotbollssverige jublar. Inga långa resor till helvetes avkrok. Sedan lyckas Umeå kravla sig upp till Allsvenskan och alla suckar tungt.

16. Brommapojkarna - Sist, sämst, snyggast och supercoola. Men det räcker inte att vara vackrast i allsvenskan. BP lägger mer krut på att flörta med dommaren än spela fotboll. Synd

Mr.B

139 - Lunarstorm, opium för trettonåringar.

När man var tretton, numera väldigt avlägset, var man drogberoende. Beroende av den hemskaste av droger. Glöm kokain, heroin och anabola steroider. Här snackar vi tunga grejer. Lunarstorm.

Alla trettonåringar med självbevarelsedrift hänger på lunarstorm. Det är där festen är. Människan med snyggast presentation får massiva applåder. För att inte tala om nörden med mest status. Han är den alla vill vara vän med. Där sitter dem, trettonåringarna, bakom sina stora datorskärmar och småfnittrar förtjust åt sina egna lustiga små lunarmejl, där den ena kärleksförklarningen efter den andra avhandlas.

Det som överraskar mest, för att inte säga chockerar, är föräldrarnas agerande. Helt passivt står det vid sidan om och låter trettonåringarna bli förförda av 70 åriga gubbar som "Sexig_sune_14" med enorma mängder status. Deras sliskiga ordval gör så att de arma barnen inte kan göra annat än falla pladask. Vem hade inte gjort det? Jag säger: Låt oss slå slag i saken och göra oss av med Lunarstorm en gång för alla. För våra trettonåringars skull, om inte annat.

Mr.B

138 - En dag.

Nu är jag inne på mina sista skälvande timmar som 17 åring. Jag känner hur det pirrar i kroppen.

Jag har haft en del tråkiga minnen från födelsedagar hursomhelst. En del födelsedagar har spenderats hängandes över toalettkanten då jag frågat mig själv när fan jag ätit kalops. En av dessa gånger har gett upphov till en vandringssägnen i vår enorma släkt som går ut på att jag mottager gratulationer samtidigt som jag kastar upp som värsta kalven.

8 April är således en dag jag ser framemot med skärckblandad förtjusning. På senare år har det blivit en vånda. Att gå upp i svinottan för att höra familjens skränade stämmor, är inte så trevligt som det låter. Att dessutom ha kräkhotet hängande över en som en full blondin är inte jättekul. Men jag har lärt mig att bita ihop. Imorgon är det trots allt 18 gången!

Mr.B

137 - En upptäckt.

Likt Cristoffer Columbus och alla galna män med skepp är jag en äventryslusten person. Jag gillar nya, stora, upptäckter. Idag har jag gjort en sådan.

Det var under mina numer ständigt återkommande navelpillar stunder. Jag låg där och grävde navelludd och rensade raggarsträngen. Allt var underbart. Där låg jag i godan ro när jag såg det. På min vältränade bringa växte det ett brösthår. En stort präktigt svart brösthår. Glädjen visste inga gränser. Jag döpte detta praktfulla verk omgående till Ralf.

Trots att det är 2 dagar kvar tills 18 är jag nu officellt en man. Ens första brösthår är det som påvisar detta. Allt annat är dravel. Brösthåret gör mannen.

Mr.B

136 - Ett nytt kök.

Sent omsider blev det klart. Vårt kök.

Detta medför dock en del komplikationer. Allting har bytt platser. Där vi brukade ha tallrikar har vi grytor, där det brukade stå glas står det numera plastkor, där våra knivar brukade befinna sig finns det ingenting. Och överallt står det fat. Stora fat, lite mindre fat, tefat, ölfat, fat för grönsaker, fat för andra grönsaker och lite mer fat. Allt är fat. Jag blir förvirrad.

Som idag. Jag gick upp och tänkte "Fyfan vad gott det ska bli med bröd med hallonsylt på". En kvart senare hade jag hittat alla våra köksredskap utom vår brödkniv. Ni såg rätt. Singularis. Vi har bara en brödkniv. När jag till slut karvat av en bit bröd så tro fan om inte den jävla sylten är slut. Jag fick nöja mig med blåbärssylt. Inte alls lika gott. Ett klart antiklimax.

Mr.B

RSS 2.0