216 - Ett uppslagsverk.

I vår familj har vi ett uppslagsverk. Till skillnad från vanliga uppslagsverk har det här två ben, spelar Xbox och tycker att fysik är kul.

Det är min bror jag pratar om. Min totala motsvarighet. Jag tycker det är kul att träna, kan knappt räkna och älskar sport. David å andra sidan är ett mattegeni som anser att träning är överskattat och vill se på discovery channel under PL-Lördag. Som helan och halvan med andra ord.

Ibland droppar David lite random fakta. Som att varje människa i genomsnitt sväljer sju spindlar per år. Mest i sömnen. Men ändå. Eller att guld faktiskt heter Aurom på latin. Eller att den grekiska mytologins krigsgud hette (och heter antagligen fortfarande) Ares. Lite småkul fakta, men inte speciellt användbart.

När han var liten så grubblade han över konstiga saker. Som när Universum slutar expandera. Eller varför fåglar flyger. Eller vad E=MC^2 egentligen innebär. Sådana små, ganska lätt hanterliga, saker. Detta var alltså under slutet av 90-talet och början av vårt millenium. Då hade han inte ens fyllt 10.

Mina föräldrar måste undra. Undra hur han fick sina gener. Undra var de kommer ifrån. Men mest av allt undra varför jag bryr mig mer om fotboll än Pluto (som faktiskt inte är en planet utan bara en himmlakropp, allt enligt David) när min bror så passionerat tycker det är kul. Varför blev jag inte smart? Det måste de fråga sig i tid och otid. Men då kan de alltid luta sig tillbaka på att de i alla fall har David, framtida nobelpristagare.

Mr.B

215 - Framtidens grundlag.




Jag har länge grubblat över ett mysterium. Ett mysterium i klass med norska språket, varför man inte får jaga val annat än på Island och Timbuktu. Jag har grubblat över varför folk över 40 fortfarande får ha sex lagligt.

Jag är starkt emot detta. Fruktansvärt. Totalt. När man fyller 20*2 då är det slut. Då får man träffa Lena Handén för resten av sitt liv. Ingen annan. Jag lever gärna i tron att inga 40+are har sex. Jag hoppas att så är fallet och så för evigt kommer bli fallet. Men när det inte är olagligt finns det en viss chans att de faktiskt har samlag, pökar, gökar, beter sig som  kaniner. Faktiskt. Lite tråkigt men troligen en sanning. Så jag vill att vi lägger en till paragraf till lagboken. Jag har tagit mig fritheten att utforma den.

"Paragraf 67 ang. samlagsbegränsning för åldringar. Det är, enligt svensk lag, icke lagligt för personer som nått den aktningsvärda ålderna av 40 att ha samlag. Vare sig det är med djur, motsatta könet eller likartade könet. Inte heller gummidockor får användas. Dock om mer än 30% av kroppen är under 40 år (lex. Demi Moore, Catherine Zeta-Jones) får personerna i fråga beblanda sig med latex, manlig utsöndring och piskor i vanlig ordning. Folk som faller utanför ramen är t.ex Ingvar Oldsberg, Björn Borg och Agneta Fältskog. Dessa bör man därför hålla ett extra öga på. Vidare så ska dessa, icke inom den sexuella ramen, hållas under noga uppsikt och inte få allt för fria tyglar inom porrbranschen. Bingo Rimér ska hålla koll på detta. Straffet för sexuellt umgänge för folk över 40 är livstidsfängelse eller, beroende på omständigheterna, vård".

Så. Jag tror det hade lett till ett mycket homogent samhälle. Dessutom hade det lätt till minskad medelålder i Sverige. Den hade sjunkit som en sten. Till 47. Bättre för sjukvården. Mer pengar till staten. Jag ser bara vinnare i den här lösningen.

Mr.B

 


214 - Modeblogg deluxe.

Kläder är totalt ointressant. Blondinbella är totalt ointressant. Shopping är totalt ointressant. Damfotboll är verkligen totalt ointressant.

Ändå har det skrivits spaltmeter om just dessa sakerna. Och det skrivs spaltmeter! Herregud var det skrivs om shopping, kläder, blondinbella och damfotboll. Meningen "Jag såg Blondinbella spela damfotboll i ett par sjukt snygga jeans när jag shoppade i Umeå" är inte ovanligt förekommande. Den skrivs mer eller mindre hela tiden. Överallt. Mest av shoppingglada tjejer som spenderar varenda vaken stund letandes efter blondinbella eller ett par röda lackstövlar. Så är det bara.

Jag tänkte såklart hoppa på tåget om modebloggar. Det är ju det som får läsare. Så idag har jag då, i vanlig anda, shoppingsyndat (kvinnoterm jag försöker göra mig vän med, går sådär). Jag hittade ett par skor jag bara var tvungen att köpa! (Har alltid velat säga så - skriva så. Sista parentesen). De stod där och lyste upp närvaron. De hade en sådan där fin aura runt sig. Jag insåg i det ögonblicket att jag var tvungen att ha dem. Så jag har shoppingsyndat mina vänner. Och ett par röda skor är numera i mina ägor. Jag kunde inte varit lyckligare. (Inte ett dugg intressant, och detta är bara ironi på hög nivå och jag hoppas alla förstår det)

Shoppingbloggar och modebloggar borde förbjudas. För all framtid. I evighet. Aldrig återkomma. För inte en jäkel bryr sig! Det räcker med att skriva att man köpt ett par röda träningskor. De är röda och ser ut exakt som röda träningskor gör. Inget mer. Det behövs inte mer trams om shopping på webben. Det sköter Blondinligan (Bella, Gynning, Klang, von Sydow m.fl) så jäklar bra själva. Så sluta skriv om sånt eller sluta skriv överhuvudtaget.

Mr.B




213 - Debattörer.

Jag har läst en del intressanta bloggar. Det debatteras livligt vill jag lova.

Vissa debattörer är smarta och kultiverade. De snackar lite om finanskrisen, växthuseffekten, Michael Jacksson och Monarkin. Väsentliga saker med andra ord, men samtidigt fruktansvärt tråkiga. Som en enda stor gäspning. Som att lyssna på Jan Guilluo i mer än 2 minuter. Tråkigt. Såg jag vänder mina blickar raskt till motsatta gruppen. De korkade och okultiverade. Mycket roligare.

Ni blir förvånade när jag säger hur många korkade och okultiverade människor det finns i cybervärlden. Det finns inga gränser. Oftast är det kvinnor. Oftast är de yngre än 20 men äldre än 17. Oftast har de en förkärlek till smink. Men alltid, undantagslöst, kan de inte stava. Eller kommatera, eller punktera, eller särskriva eller någonting som har med det svenska språket att göra. Överhuvudtaget. Jag blir lite ledsen. Men mest är det kul.

Jag läste, av någon outgrundlig anledning, en totalt intetsägande persons blogg. Jag vill inte hänga ut henne så ni får leta själva. Men det var patetiskt. Debattören ifråga snackade om mascara (som enligt henne stavades med K). Stycket börjar med "Ögon franssar är ju snyggt men hallå inte sååååå snyggt att maan vill lägga ut mer än 30K på dem vissa maskara märken är ju så dyra att jag bah undrar hur det kan vara så dyrt att till värka dem. Kineser ? Har ni hört om dem ?". Jag slutar där. Det är talande för resten av texten. Jag skrek av smärta. Hur kan man vara så dålig på att skriva? Finns det inga internetspärrar? Och om inte, varför införs det inte? Analfabetiska personer med smink i tankarna borde inte släppas in. Punkt. Nu ska jag kommentera på hennes blogg om hur otroligt värdelös hon är.

Mr.B

212 - Vackrast i världen.



Kalla mig sinnessjuk. Kalla mig störd. Kalla mig mindre normal. Men jag har hittat den vackraste människan i denna värld.

Lite udda vacker. Inte speciellt snygg. Eller speciellt fin. Bara speciell. Men jag rankar henne som den vackraste. Tätt följd av snobben, Katten Gustaf och Peter Harrysson. Jag pratar om Lisbeth Salander. Eller som hon mer är känd som Noomi Rapace. Fett namn också.

Jag har sett "Män som hatar kvinnor". Den var helt okej. Men för oss som läst boken (alltså inte Blondinbella, Peter Siepen och Danni Saucedo - alla saknar nämligen läskunnigheter) kom ingenting som en överraskning. Det som var den största överraskningen var istället att se hur sliten Michael Nykvist såg ut. Ruskigt sliten. Jättesliten. Utsliten. Men Noomi fixade till filmen. En härlig kontrast. Och hon är min dröm. Min svarthåriga, hårt tatuerande och sjukt rökande dröm. Precis som jag föreställde mig henne som 6 åring. Inte för att jag tänkte på det då. Då tänkte jag på grankottar, bobcats, cyklar och pokémon.

Mr.B

211 - Den stora badkarsfejden.

I vår familj har vi ett badkar. Ett vitt badkar. Stort. Uppskattningsvis 65 centimeter djupt. Triangelformat med en bas på 2-3 meter. Ett stort badkar med andra ord.

Det ska sägas att jag aldrig använder detta stora, vita, badkar. Dusch är mer mitt element. Men idag så använde jag det. För att tvätta hunden. Eller som det utvecklade sig till, ett krig på liv och död. Han mot mig. Jag mot honom. En hårig krabat mot en hund. Han vägrade helt enkelt att sammarbeta och jag vägrade att ge upp. Det var som Sovjet mot Tyskland. Som Japan mot USA. Som Herkules mot Hades.

Det gick vilt till. Rufus försökte fly. Jag kontrade med att fånga in honom. Han blötte ner mig och log som bara skurkar kan. Som Råttegat i "Mästerdektektiven Basil Mus", om någon nu kommer ihåg den. Jag löddrade ned honom med kvalitetshundshampoo och skrattade rått, även det lite som Råttegat. Efter ett hetskt slag på 30 minuter var segraren klar. När dimman lagt sig så stod jag där som segrare med en blöt besegrad hund. Man skulle kunna säga att jag gav honom på pälsen, den rackaren.

Mr.B

210 - Gummibandsepedmin.

Varje år är det någon ny modefluga i farten. För 3 år sedan var det viktigt att man inte fick ha hela byxor. Ju trasigare dess bättre. För 2 år sedan gällde converse och inget annat. Förra året skulle man ha solglasögon större än störst. I år är det gummiband.

Gummiband i massor. Ju fler dess bättre, ju färggladare dess bättre. Överallt. Gummiband, gummiband och gummiband. Man ska ha dem över byxorna från foten till låret, man ska ha dem över armarna från handleden till axel, man ska vara täckt i gummiband. Gärna i ett organiserat flerfärgssystem. Det är då man är cool. Det är då man vet att man är moderiktig. Det är då man vet att man gör rätt.

Men en sådan moderiktighet kommer knappast ensam. Man måste ju kombinera gummibanden med något lika raffinerat och påkostat. Något som gör att man riktigt lyser. Något som gör att man sticker ut (man vill absolut inte bli en i mängden). Jag pratar om brunkräm. Av någon, ytterst märklig anledning, så smörjer gummibandsfolket (ja de har blivit en egen folkgrupp - Sveriges tredje största efter Svenskar och Samer) in sig med 2 liter brunkräm så fort de ska lämna dörren. Det är nödvändigt. Trots att sommaren knappt är över. Helst ska brunkrämen bilda ett 3-5 cm tjockt lager som man behöver använda t-röd för att få bort. Brunkräm och gummiband går hand i hand. Det har gått så långt att man numera säljer brunkräm med ett 30 pack gummiband och en anvisning i "Hur du lättast blir moderiktig". Det är konstigt med sådana här modeflugor. 

Eftersom jag är en enstöring som gör allt för att inte följa samhällets riktlinjer bojkottar jag gummiband. I alla dess former. Alla gummiband är förevigt bannlysta från mitt nuvarande hem, mitt framtida hem och alla andra platser jag kan tänkas spendera lite mer än 2 månader. De får inte existera. Överhuvudtaget. Inte alls. Nu ska jag gå och hälla ut mammas brunkräm i duschen. En god gärning.

Mr.B


209 - När pengar inte är problemet.



Ibland så får rika personer för sig att de ska göra en god gärning. Det kan vara att donera pengar till Rädda barnen. Det kan vara att höja barnens månadspeng till 3000. Pund. Men vanligast är att de köper ett fotbollslag.

Det brukar gå till så här. Shejken eller Oligoarken, Tsaren eller Amerikanen, kort sagt den rika snubben, ringer sin ekonomiansvarig:

 - Tja, hur rullar kulorna idag? Har vi hittat någon olja? Hur är det med frun? Äter barnen som de ska? Fick du din bonus på 2.3 miljoner? Smakat hummern på Cesares? Den är snuskigt god!

- Tjenis! Det går bra! På oljefronten intet nytt, men vi tjänade 4 miljarder på börskraschen igår. Hon mår bra, just genomgått sin fjärde botoxkur. Barnen vägrar äta, frugan säger att ju mer revben man ser dess bättre. Jo, tack. Behövdes verkligen. Ska ju köpa en ny yacht. Hummer är inget för mig, rysk kaviar däremot är mumma. Förresten; Intresserad av att köpa ett fotbollslag?

- Ett fotbollslag? Var då någonstans? Äh skitsamma, jag har ändå inget att göra om dagarna. FIFA börjar bli tråkigt. Kan ju ta över ett riktigt fotbollslag istället. Kör i vind!

Så går det alltså till. När fotbollslagen byter ägare. Sen, i sin brist på annat att göra, kastar sig Shejken eller Oligoarken, Tsaren eller Amerikanen, sig in i spelet. De skeppar tonvis med pengar åt vänster och höger för att få in ett par spelare som kan trixa till fem. Sen bygger de rika människorna upp ett imperium av köpta spelare, förslagsvis brassar, som ska ta dem till oanade höjder. Nästa lag att sålla sig till denna skara är Manchester City. De har, i runda slängar, köpt spelare för 2.5 miljarder kronor i sommar. Det är ungefär så många korvar som Kicki Danielsson ätit i sommar. I runda slängar.

Jag väntar med spänning på den dagen då Arlövs BI köps upp. Då kommer fotbollsvärlden skaka. Jag kan riktigt se framför mig; Arlövs BI - Champions Leauge mästare 2018. Så jag ber på mina bara knän till alla er sysslolösa Shejker eller Oligoarker, Tsarer eller Amerikanare, där ute att slänga en blick på fotbollssverige. Här finns potential! Strunta i tredje världen. Divison tre är viktigare!

Mr.B

208 - Kenny Bräck.

Min pappa refererar till det som dödsåket. Min mamma håller med. Jag refererar till det som Kenny Bräck anno -03. När han var som bäst.

Vad pratar han om? Är han dum? Har han blivit lite mer störd? Har han trillat på huvudet? Nej. Nej. Nej. Jag snackar om mina första gånger bakom ratten. Det ser, som ni säker förstår, snuskigt bra ut. Jag kom upp i svinlande hastigheter på ett kick. 18 km/h är inget att leka med. Pappa kallsvettades brevid och frågade ständigt och jämnt när vi skulle "åka hem till säkerheten". Men jag är som sagt nöjd. Snuskigt nöjd.

Bara det faktum att jag inte ens visste att en bil hade tre pedaler talar för sig självt. Faktum är att jag inte visste något om en bil. Inget. Nada. Noll och intet. A-b-s-o-l-u-t i-n-g-ge-n-t-i-n-g. Körkortet ska bärgas och det illa kvickt. Slutet av oktober? Jag tror på mig själv!

Mr.B

207 - Hallelujah!

 


Idag är en bra dag. Malmöfestivalen är äntligen slut. Jag har överlevt ännu ett år. Mig veterligen har ingen dött. Ingen av betydelse i alla fall.

Det kan väl hända att någon utomstående, troligen bonde, har omkommit. Troligen i sin iver att äta allt på festivalen inom loppet av 76 sekunder. Kolestorolvärdet i taket och en dödande fettchock på det. Upprepas varje år, ingen stor grej. Men utöver det, ännu inte konfirmerade men troliga, dödsfallet så har ingen annan dött. Noll. Zero. Nada. Ingen. Det är en framgång i sig.

Så idag när jag vaknade upp släpptes en stor, tung, flintasten från min mage. Den föll. Och splittrades. Jag kan äntligen sluta oroa mig från att ta mig in till stan. Sluta oroa mig från att befinna mig i närheten av fula, fulla, hemska fesitvalare (den nya tidens estetare). Idag är en bra dag. Jag har överlevt. Det firar vi!

Mr.B

206 - Moses i farten.

Jag tycker om sommaren. Men det finns såklart de mindre positiva sidorna. Såklart.

Och dem är många. Det värsta är värmen. Jag är en naturligt varm person. Jag är mer eller mindre alltid 40 grader celsius. Eller 255 grader kelvin om ni så vill det. Det är som en vanlig dag i Sahara. Ganska varmt med andra ord. Så varje gång det är varmare än 12 grader celsius, eller 228 grader kelvin, svettas jag. Enormt.

För att verkligen ta värmeböljan till nya nivåer har jag inte investerat. Inte investerat i något annat täcke än mitt duntäcke. Vilket betyder att varenda natt jag genomlider under sommartid blir blöt. Jätte blöt. Jag ser ut som en dränkt katt vareviga morgon och går ned mina beskärda 4 kg. Per natt. Mitt duntäcke är inte så fräscht.

För att förhindra svettiga nätter öppnar jag fönstret. På vid gavel. Det hjälper. Men bara lite. Tyvärr har det också oanade konsekvenser. Mitt rum blir snabbt fullt av fula spindlar, äckliga myggor och andra mindre åtråvärda varelser med mer än 4 ben. Detta i sin tur medför att jag vareviga natt måste ge mig ut på jakt. Jag och flugsmällan härjar vilt. Vi slår. Vi flår. Vi dödar. Vi massakrerar. Igår dödade jag, i runda slängar, 44 djur. Allt var frid och fröjd tills jag vaknade mitt i natten av att det på nytt var massa djur i mitt rum. Var kommer alla ifrån? Är det en förbannelse? Är det du, Moses, som är i farten? I sådana fall ber jag om ursäkt, låt mig bara få sova i ett kallt, insektstomt, rum för en natt. Snälla?

Mr.B

205 - För övrigt.



Ligapremiär i helgen. 2-1. Ligans andra match i tisdags. 3-1. 6 poäng.

Jag är nöjd! Mina blåa hjältar har inlett övertygande. Förutom ett par mindre bra minuter mot Hull City och Sunderland har det varit propaganda. Jag känner 3 titlar. Jag känner CL-final. Jag känner att detta är Chelseas, lagens lag, år. C'me on you Blues!

Mr.B 

204 - Revolutionären Helmut (eller Hjälmar).

Idag fick jag en smärre chock. Jag såg min bror. Eller som han numera går under "Helmut revolutionären".

Det  hela är en lång historia. Vår familj har en diger samling cyklar. Det som är gemensamt med alla dessa cyklar är att de oftast är sänder. Kaputt. Trasiga. Icke funktionella. Ej fungerande. Antingen är det bakhjulet som har ett ex antal ekrar för lite efter någon genial idé om att köra BMX med en damcykel från tidigt 1900-tal, eller så är det att dynamon är sönder efter ytterligare någon genialisk idé som innefattade att cykla med framhjulet bak-och fram. Till det tillkommer ex antal punkteringar och hoppade kedjor eller allmänt besvärliga cykelskador.

För någon vecka sedan fick pappa nog. Och gjorde en kraftansträngning. Nu skulle cyklarna lagas. Sagt och gjort. Han lagade alla cyklar. Och i cykelyran-09 (som det hela numera är känt som) fick pappa för sig att Adam, a.ka Helmut revolutionären, skulle ha en ny cykel och en matchande hjälm. Sagt och gjort. Han köpte en ny cykel.

Den nya cykeln kompletterad med den nya hjälmen och Adam, Helmut revolutionären, var redo för Tour de France. Därför fick jag en smärre chock när jag idag såg min bror. Cyklandes. I racerfart. Utan hjälm. Jag satte grannens äpple i vrångstrupen och började hostandes skälla ut honom för hans oförsiktighet. Vill han att hans hjärnsubstans ska färga någon random gata? Nu planerar jag och David på hur vi ska förråda Adam och berätta för Mamma och Pappa om hans oförsiktighet. Han skulle använt hjälm, Helmut revolutionären.

Mr.B

203 - Körkorts..tillstånd.

Jag är sällsynt lat. Alltså riktigt superlat. Bland de lite mer lata människorna på vårt färgglada klot. Det har sina konsekvenser.

Visserligen är jag snuskigt nöjd med mitt liv. Just nu i alla fall. Jag käkar konstant, tränar konstant, sover konstant och hinner därimellan trycka in lite kvalitetstid med playstationet. Alla mina favoritsaker hinns därmed med. Jag är helt klart nöjd. Snuskigt nöjd. Mina föräldrar är inte lika glada åt mina sötebrödsdagar. Jag fruktar slutet på dessa.

Idag har jag blivit ivägtvingad. Att leta körskolor. För nu måste här börjas med körlektioner. Det slog min pappa fast för flera månader sedan. Idag fick jag då tummen ur röven. Så ungefär samtidigt som jag vinkade av mina bröder till deras första skoldag så slängde jag mig upp på min stålhingst och gav mig iväg för att leta folk som helt frivilligt vill sätta sig i en bil med mig bakom ratten. Det är lättare sagt än gjort.

Men till slut hittade jag ett ställe. Ett ställe som välkomnade mig med öppna armar och med "Jag är självmordsbenägen" tatuerat i pannan. Jag hade hittat rätt. Visserligen var det snuskigt dyrt. Men det tillkommer ju en viss dödsrisk. Snart är Mr.B ute på vägarna!

Mr.B

202 - Hemskaste stället på jorden.

Okej. Glöm att ni känner mig. Glöm att ni sträckläser min blogg. Glöm att jag är er idol. Glöm allt detta. Okej? Det spelar ingen roll. Vad som spelar roll är bara en sak. Mitt hat mot Malmöfestivalen.

När Gud satt där uppe bland sina moln och skapade grejer hejvilt så var Satan också upptagen. Eftersom Gud var så uppe i sitt skapande missade han Satans otyg. Så ungefär samtidigt som Gud fixat till en något sånär anständig giraff och kände sig nöjd med sig själv då var också Satan klar med sitt verk. Han var nöjd. Riktigt nöjd. Och det ska han vara. För han lyckades verkligen skapa helvetet på jorden. Malmöfestivalen. Gud gråter mängder en gång varje år. Under en förbannad vecka i Augusti.

Malmöfestivalen är vidrig av många anledningar. Alldeles för många. Den största anledningen är dock given. Vallfärden. För likt muslimer vallfärdar till Mecka så får varenda människa, som har någonslags anknytning med Svedala, Oxie, Husie, Eslöv, Hörby, Höör, Kristianstad, Hässleholm.. ja alla andra stora metropoler i vårt avlånga land, för sig att vallfärda till Malmö. Bara för festivalens skull. Det betyder att halva Sveriges befolkning bosätter sig på Malmös gator under en vecka. Där lever de i symbios. Pissar på trottoarer, spyr på offentliga platser, dricker sig asnitade på folköl eller hämbränt och luktar precis så illa som man gör efter en vecka utan dusch. Allt detta i kombination med otal tält fulla med älgkebab, björnkebab, bäverkebab och hästkebab gör det hela till en vecka av misär. Men troligen ganska likt vallfärden till Mecka.

Jag proklamerar därför för att vi flyttar skiten. Förslagsvis till Svedala. Där händer ändå inget. Men mig gör det inget om helvetet hamnar i Lagos, Peking eller till och med Berlin. Det gör mig absolut ingenting. Bara det försvinner så långt ifrån mig som det bara kan. Nu ska jag skicka ett mejl till Malmö stad.

Mr.B

201 - Tungt.



Dagen nådde inte upp till dess högt ställda förväntningar. Aldrig känt mig så besviken.

Mr.B

*Trumpetljud* 200 - En bra dag.

Jag vaknade 11.13 idag. Det var skönt. Jag kände med ens att det kommer bli en bra dag.

Dels för att solen sken när jag gick upp. Dels för jag möttes utav att trampa på en hundralapp. Lyckan var total. Sen insåg jag att det var en tjuga. Inte lika kul. Men klart okej. Efter ett dividerande med mig själv som varade i runda slängar i en kvart så bestämde jag mig för att inte gå ut i trädgården naken. Jag satte på mig shorts.

Nu har jag ätit frukost och känner mig redo inför en superdag. Jag har så mycket energi att det riktigt spritter i kroppen. Frågan är bara; Vad ska jag göra med den? Måla? Pilla näsan? Raka rygghåren? Jag har så många val men så lite tid. Det är ett sant I-landsproblem.

Det enda minuset hittills med dagen är en fruktansvärd nyhet. En fruktansvärd. Sorglig. Hemsk. Min stora idol, David Hasselhoff, Hoffen, Hoffmeister, har bara 74 i IQ. Det är bara två mer än Linda Rosing. Hur kunde detta hända David? Hur kunde det? Du var allt för mig. Nu skäms jag.

Mr.B

199 - Dagens jaha?

Att jag är smart är ju inte någon överraskning. Jag kan ju mycket möjligt vara guds gåva till mänskligheten. Det tycker man i Lund också. Tydligen.

Dagen i ära fick jag ett litet försynt mejl. Ett jättelitet försynt mejl. Angående mina univeristetsansökningar. Tydligen har jag kommit in på allt. Ingen chock. Jag är ju som redan nämnt, ruskigt smart. Men eftersom jag är lika studiemotiverad som en död guldfisk så tänker jag be dem skita sig i näven och vänta ett par år på Sveriges framtida stjärna. För jag har ju som sagt en del att täcka in. Pistoler och bajs.

Nu på kvällskvisten har jag sett på fotboll. Om man nu kan kalla det fotboll. Det var riktigt värdelös fotboll i så fall. Sverige ledda av ett gäng hopplösa individer slog ett ännu mer hopplöst Finland med 1-0. Det var de sämst spenderade 90 minuterna i mitt liv. Jag grät en skvätt. Men sen log jag igen. Tanken på pistoler och bajs slog mig.

Mr.B

198 - Destination Bajspump.



Jag får ständigt frågor. De kan variera. Frågor gällande min hygien. Frågor gällande mitt skägg. Frågor gällande mina snygga pingpongtablewashbilder. Men mest får jag frågor om mitt liv.

Vad jag ska göra med mitt liv är den vanligast förekommande frågan. För det är tydligen bevisat att man inte kan få betalt för att sova sig igenom vardagen. Inte heller betalar FIFA något annat än upplevelser. Annars hade jag nog varit miljardär nu. Men det är jag ju inte. Sorgligt nog. Men jag har hittat ett kneg. Fast först i Januari. Och på varmare breddgrader.

Jag ska till Australien. Nicole Kidman och Kylie Minouges galna hemland. Det kan bli fett. Mitt jobb kommer kanske inte vara det mest lukrativa eller det mest väldoftande men helt klart okej. Jag ska spendera 3 månader i de Australiensiska katakomberna skyfflandes bajs. Det är ett skitjobb om något. Men jag klagar inte, mest för att jag får massiva mängder i lön och en grym arbetslivserfarenhet. Vem kan skryta om att man är bajsplockare?

Efter min visit down under kommer jag dock komma tillbaka. Så ni behöver inte misströsta. Jag ska inte lämna er. Väl tillbaks ska jag skjuta folk under svenska arméns flagg. Det kan bli snäppet fetare. Förhoppningsvis kan jag längre fram i tiden kalla mig yrkessoldat. Lite större och lite tuffare än alla andra. Ja. Det är planen. Hoppas mamma tycker om den.

Mr.B

197 - Största händelsen i mitt liv.

Idag har jag haft en vanlig dag. Med det lilla undantaget att jag vunnit Champions Leauge.

Det största i mitt liv. Det kvalificerar sig det med lätthet till. När jag såg mina spelare lyfta bucklan efter en fantastisk 4-0 match i finalen då fällde jag en tår. Jag har lyckats. Den första punkten på min "Göra innan 30" lista är således avprickad. Jag njöt till fullo. Att jag dessutom lyckades med bedriften liggandes i soffan i träningsbyxor och med ett glas oboy i näven gör det hela bara större. Som redan nämnt; Den största händelsen i mitt liv.

Det som är sorgligt är att jag aldrig tror att detta kan toppas. Inget kan toppas av detta. Det är det största inom fotbollsvärlden. Jag var eld och lågor i flera timmar och bara sprang runt och skrek och firade som bara toppade turkar kan göra. Toppade turkar och jag. När jag lugnat mig insåg jag att jag måste sluta spela FIFA. Detta är inte hälsosamt.

Mr.B


196 - Kräftor.

Idag ska vår familj käka kräftor. Eller kräftor är väl att ta i.

Det är nämligen inte kräftor som är huvudattraktionen för huvuddelen av familjen. Mina bröder äter inte ens dessa kommunistiska små djur (jag syftade på färgen och inte på deras politiska inriktning) och trycker i sig kycklingpaj istället. Jag är mest där för osten och kexen. Är väldigt svag för ost och kex. Väldigt svag. I övrigt serveras det päron, vindruvor och allsköns dricka. Kräftorna är bara en biroll.

Mr.B

195 - Min Anakin Skywalker.



Likt varje stor läromästare så har jag skaffat mig en elev. Precis som Bamse har Lille-skutt. Precis som Marx hade Stalin. Precis som Obi-Wan har Anakin.

Det är inte vilken elev som helst jag har. Det är min alltigenom underbara 6 åring till kusin. En bedårande skapelse som uppskattas enormt. Jag har numera tagit det som ett ansvar att uppfostra honom till en man av kaliber. Han ska lära sig alla esentiella kunskaper om livet och lite där till. Han ska lära sig älska Chelsea hejdlöst, spela fotboll som en gud, vara extremt sarkastisk och inte minst besinningslöst hata Carolina Gynning och allt vad hon står för. Och vem är bättre läromästare än jag?

Jag ska vaka över Andy som påven över kristendomen. Beskyddande och med en ful hatt. Jag ska lära honom allt jag kan. Och kanske, men bara kanske, kan han en dag bli lika bra som jag. Det är min utopi. Min dröm. Att skapa nästa tidsålders Mr.B. Stort.

Mr.B

194 - Sommarplåga.

Trots alla hemska partylåtar, ledda av Svennebanan och Rap das armas, är det inte dem som är den hemskaste av sommarplågorna. Det finns mycket värre. Mycket värre!

Såklart är det alla sommarförälskelsepar jag snackar om. De är överallt! Som små vidriga insekter. Fast värre. De sitter där och viskar ömma ord i varandras öron och ser så där ruskigt äckligt gulliga ut. Dessutom vet alla att det bara kommer hålla tills jackorna kommer fram och man inser hur blek den andra verkligen är. Jag hatar det.

I förra veckan när jag skulle ta bussen i all enkelhet klev det på ett sånt par. Där satt jag och diggade till min underbara musik i iPoden med benen på sätet mitt emot. Jag njöt. Då hör jag en försynt harkling och "Kan vi få sitta här?". Jag blev minst sagt upprörd. Skulle jag behöva flytta mina ben? För dem? Två äckliga människor? Trött, och ganska rädd för mannens biceps, så lät jag dem ändå slå sig ner. Bara för att få se 15 minuters förspel. Helt gratis. Det är inte så kul som det låter och kvailficerar sig med lätthet till sommarens värsta ögonblick (endast toppad av den gången jag såg en turkisk butcrack på stranden).

Mr.B

193 - Stackars jävel.



Jag brukar inte tycka synd om barn. Speciellt inte nyfödda barn. Men ibland kan man inte låta bli.

Jag tycker genuint synd om Linda Rosings barn. Eller kommande barn. Jag tycker iofs synd om alla som har att göra med Linda, men framförallt hennes släkt. Jag lever i en illusion att man måste uppnå en viss IQ nivå för att få ha barn. Inte överdrivet mycket. Men 75 i IQ kan man ändå begära. Dit når ju inte Linda. Hur gärna hon än vill. 

Jag kan inte heller se mig Linda som en mamma. En mamma brukar ju torka spyor, gulla med ungen och köpa löjligt små kläder till eländena. Inte vika ut sig, dejta halva Sverige och ha sex i TV. Inte heller brukar de ha bröst fulla av silikon. Den stackars ungen kommer ju inte ens få i sig någon mjölk. Det enda positiva jag kan se av det hela är att barnet får i alla fall en jämlike. Linda kan ju knappt prata eller gå. De kan bli bästisar!

Mr.B 

192 - Noterat om Harry P.

Igår gick jag och mina syskon på bio. För att ha lite kvalitetstid. Vi valde Harry. Harry P.

Denna ganska fula person. Harry P alltså. Filmen var väl ingen höjdare, utan att vara urusel. Ingen "Don't Mess With The Zohan" men heller ingen "Bee-Movie". Alltså en ganska mittimellan film. Jag reflekterade dock över en hel del grejer. Totalt oväsentliga men ändå reflekterbara.

1. Draco Malfoy måste upptäcka solen. Han är blekare än en norrman under oktober. Blekt alltså.

2. Ginny är jätte, jätte, jätte osexig. Som en avokado. Fast värre. Harry P är iofs ingen tysk porrskådis. Inte alls. För övrigt är Ginny också Hogwarts egen bitch. Hon är med alla.

3. Dumbledore borde tänka på sin egen rakning innan han bannar Harry. Han ligger inne med ett massivt skägg.

4. När ska Ron klippa sig? Han är ruskigt ful.

5. Voldemort måste ligga inne med en sanslös pengakista. Hur lyckas han annars köpa lite marker på någon random ö och fylla den med zombies? Pengastark!

Ja. Det var väl det.

Mr.B

191 - Citatkavalkad.

De senaste dagarna har det sagts många dumma saker. Ohyggligt korkade till och med. Jag bjuder på dessa här. På ett silverfat.

"Man ska fan inte ha musik i sportradio, och ska man ha musik ska det bara vara Markolioo" - Olle, 16.04 under radiosporten, 8/8-09. Detta säger det mesta om musiken i sportradion. Och om Olles musiksmak. Markolioo är bara jättedålig. Hans bästa låt var inte ens halvbra.

"Den är död" Atal, 15.34 om en hoppande groda i falsterbo, 9/8-09. Ja. Det säger väl det mesta. Döda grodor gör ingenting. Absolut inte hoppar.

"Gräsmattan är rena pornografin, för den som gillar gräs" Random Sportkommentator i sportradion, 16.19 angående gräsmattans kvalité, 8/8-09. Hmm? Pornografi och gräsmatta i samma andetag och mening låter som en kass tysk filmprodukt. Lämpar sig inte för sportradion. Inte alls.

"Wow! Jag dödade en!" En liten kille på sibbarp, 12.09 angående hans brutala mord på en av 100000000.. nyckelpigor, 7/8-09. Fett. Riktigt fett. Jägarinstinkterna kommer fram och man mördar en.. Nyckelpiga! Det blir inte mycket större än så.

"Men hade Thomas Di Leva varit tjej hade han ju sett bra ut" Tant/Dam 60+ i kassakön, 13.06 diskuterandes Di Leva, 7/8-09. Jaha? Och? Nu är inte så fallet. Och hade han varit tjej hade han bergis varit skallig, gått runt i mjukis och druckit hembränt. Men nu är han en långhårig man som klär sig i klänning och smuttar på kranvatten. Som det kan gå.

Mr.B

190 - En sann somelier.

Igår hade mina föräldrar bröllopsdag. Massa mängder utav år. På sin bröllopsdag så ska man ju dricka vin. Såklart.

Och alla vet det är den äldste sonens uppgift att välja vin. Mina föräldrar kan därför skatta sig lyckliga som har mig, someliernas somelie, som äldsta son. Jag tog mig an uppdraget med hull och hår. I flera timmar trippade jag runt i vårt digra vinförråd (12 flaskor) och valde. Efter lite ettiketsläsning och användande av mina stora kunskaper inom ämnet vin fastnade jag för ett fylligt rödvin.

Till saken hör att jag inte tycker om vin. Inte alls. Inte heller min mamma. Inte alls faktiskt. Men ett rödvin skulle dem lik förbannat ha. Den stora nöjdheten jag kände efter mitt val föll ganska pladask efter jag smakat det. Taffelwein från Tyskland hade varit intressantare. Bilden säger väl allt.



Mr.B

189 - En konversation.

Min syster bor som bekant i Hufvudstaden. Idag tänkte så hade vi en liten sms konversation.

Det hela började med ett snällt sms om hur varmt det var i Skåneland. "Skitvarmt. Jag steker. Men bävar inför städningen jag lovat mamma". Inget konstigt där. Absolut inte. Ett normalt sms. Min syster svarade också ganska normalt "Jag städade min lägenhet igår som en liten gnu! Och jag får INTE betalt! Håll i hatten imorgon kommer jag!!!!". Fullt normalt. Lite störigt många utropstecken men fullt normalt.

Sen svarade jag. Jag tänkte vara kul. Rolig. Lustig. Humoristisk. "Jag ska jobba från 8-22 på söndag. Jag har en halmhatt". Jag vet faktiskt inte i vilken värld något av det var relevant. En skitpratare av rang. Precis som detta inlägget. Mest skit. Inte alls så kul. Ja..

Mr.B

188 - Full med sågspån.



Jag har en hund. En ruskigt korkad sådan. Visserligen snäll. Men ruskigt, ruskigt korkad.

Han kan ju inte hjälpa det. Han är trots allt en hund. Men även med hundmått mätt måste han vara ruskigt, ruskigt korkad. Jag har sett en hel del hundar med åren, men Rufus "Ruffetuffe" Belfrage tar priset. Igår så började han yla och skälla värre än Kicki Danielsson. Helt utan anledning, precis som Kicki Danielsson. Förutom hans konstanta tuppjuck innehållande en varierad kompott av ylande, skällande, gnällade och gläfsande, så är han faktiskt ganska trevlig. Men ruskigt korkad.

Idag gav han sig ut på jakt. Det visar sig att vi har en liten muskoloni levandes under vår altan. Rufus tog sig an uppgiften att jaga skiten ur dem. Det gick väl sådär. För det första så skiljde det en bastant plankbit mellan mössen och hunden. Det tog det honom ungefär en timme att förstå. Då lade han sig på lur istället. Det gick ännu sämre. Jaktlyckan blev istället en humla. Gott nog. Han är ju inte intelligent, hunden. Ruskigt korkad skulle man kunna säga.

Mr.B

187 - En stöld.

Igår råkade familjen Belfrage ut för en stöld. En tragisk händelse. Pappa tog det ytterst hårt.

Det var igår som det hände. Som ni säkert redan förstått. Men kände mig tvungen att upprepa det. Igår natt för att vara exakt. Och det var ju inte vad som helst som stals. Det var, håll i er nu, vår vattenspridare. Pappa har gått och svurit mest hela dagen. Får han tag på den tölpen som stal vår vattenspridare då jävlar..

Men istället för att ge sig ut på en hetsjakt efter den förbannade tjuven tar han det lugnt. Med andra ord; Inga högafflar, kulsprutor eller baseballträn. Till min stora besvikelse. Istället köpte han en ny. Som han placerade på exakt samma ställe och sedan lade han sig i bakhåll. Få se vem som vågar stjäla vår vattenspridare nu.
 
Mr.B

186 - Blåsor.



När man söker på ordet 'blåsa' får man en definition som lyder; En blåsa som är större än 0,5 cm kallas bulla och en blåsa som är mindre än 0,5 cm kallas vesikel. Jaha?

Det gjorde inte mig något klokare. Medicinska termer gör sällan det. Vad jag däremot vet är att jag har blåsor. Överallt. Koncentrerat kring fötterna och fingrarna. Det är jobbigt. Speciellt när man går och tvingas vagga fram som en gravid anka. Det är ingen syn för gudarna. Eller en syn för någon alls. Det är bara hemskt.

Dessutom så har jag lyckats med bedriften att få blåsor på fingrarna. Alla fingrar. På herr höger. Inte alls kul. Så inte nog med att jag går som en anka som är två veckor över tiden, nu kan jag bara använda min dåliga hand. Och när jag säger dålig, då menar jag verkligen dålig. Vänstran duger inte till någonting. Absolut ingenting. Tungt att vara mig.

Mr.B

185 - ..

För att återknyta till min kärleksförklarning.

Jag kände att jag var tvungen att bevisa varför jag kärat ned med i Fmylife.com. Så här är det. Beviset. Det som svepte omkull mina ben och omgav mig med kärlekspilar skickad från en liten ful bebis med vingar. Ett fantastiskt litterärt mästerverk.

Today, we had some family over. A nasty need to wank seized me when I saw her : my 17 year old cousin. I went to my unoccupied parents' bedroom. My sister's baby walkie talkie was on and the whole family heard me.

För er som inte kan engelska, leta rätt på någon som kan det! Och skratta. För det här är fanimej det sjukaste jag någonsin läst.

Mr.B

184 - Kär.

Jag är kär. Helt jäkla nedkärad. Förälskad rent utav.

Inte i en kvinna. Inte ens i något som faktiskt går att hålla i. Min förälskelse är större än så. Jag har blivt kär i internetsidan www.fmylife.com. Det är så underbart. Fruktansvärt jäkla underbart. Jag skrattar så att tårarna rinner. När andra människor lider så är det kul. Och den här sidan är helt underbar. Mina känslor svallar. Jag vill gifta mig med Fmylife.com. Ingå det heligaste av heliga. Men tills vidare så låter jag förälskelsen vara.

Mr.B

183 - Toalett uppdatering.

Idag åkte jag till skånes Miami. Dalby stenbrott. Det var varmt. När jag kom hem fick jag en smärre chock.

Dels för att det precis utanför dörren låg två söndriga toaletter. Ingen vanlig syn. Sen började jag tänka och kom fram till en logisk lösning; Pappa har varit i farten! Handyman Belfrage lyckades uppenbarligen med sitt revolutionerade toalettbyte. Jag grät av stolthet.

Sen tog jag en tripp till toaletten för att uträtta mina behov. Då grät jag inte av stolthet längre. Toaletterna är ruskigt små. Låga. Korta. Minimalistiska. Först trodde jag det var min bakdel det var fel på. Men toaletterna är små. Jättesmå. Då förbannade jag min pappa i hela 30 sekunder. Sedan insåg jag att jag gnällde över årets I-landsproblem. Jag kunde ju bajsa i buskar och riskera att lägga min laddning på en landmina i Somalia. Det hade varit värre.

Mr.B

182 - Impulsköp.

På tal om min Pappa. Idag gav han sig ut på en shoppingrunda.

Bara en spontan liten shoppingtur. Han kom hem med två nya toaletter och en hel drös med stenar. Inte för att det var något fel på våra gamla toaletter. Men pappa kände att här skulle det jäklar i mig brännas pengar. Och toaletter är ju något ruskigt prisvärt. Hade jag fått bestämma hade jag lagt alla mina pengar på toaletter.Toaletter och kartor. Nu ska jag bevittna när min Pappa, Handyman Ernst, ska byta toalettstolar. Kan bli en syn för gudarna.

Mr.B

181 - Får bära hundhuvudet.

När något går fel i vår familj skylls det på mig. När något försvinner skylls det på mig. När något går sönder skylls det på mig. Varenda gång.

Som igår. Pappa fick någon släng av Ernst Kirchsteiger-febern och blev en slags handyman. Han började med iver rensa i förrådet, städa bland redskapen och andra roliga uppgifter. Till slut gav han sig på våra punkterade cyklar. Snart började han banka på min dörr. Tydligen var nycklarna till en cykel borta. Puts väck. Såklart var det mitt fel.

I flera timmar gick Pappa runt och svor över min slarvighet. Kallade mig öknamn och var inte alls sitt trevliga Ernst-jag. Sedan konstaterade min förvirrade syster i huvudstaden att hon hade visst nycklarna till cykelhelvetet. Båda två också. Självklart var det mitt fel att nycklarna befann sig 50 mil norr om Malmö. Vems skulle det annars vara?

Mr.B

180 - En biff.

Jag är en liten räka. Alldeles för tunn för att vara en tränande man i mina bästa år. 76 kg fördelat på 185 cm. Det är en gnutta för lite.

Så därför har jag slagit slag i saken. Jag har köpt en superburk med proteinpulver. Nu jävlar ska här byggas. Den här superburken är rund och har en diameter på cirka 23.4 cm. Bara så ni vet. Under sommaren har jag ätit upp detta pulver. Nu är det inte mer än pyttelitte pulver kvar. Men jag är fortfarande lika tunn. Som en räka.

Varför frågar jag mig. Var har pulvret satt sig någonstans? Jag som tycker att allt jag gör är att äta pulver. Dagarna i ända. Men så igår, när jag sprang litegrann, så insåg jag var det satt sig någonstans. På mina bastanta grekiska lår. Där sitter pulver helvetet. Mina ben är som smärre stockar. Men överkroppen är tunn. Som en räka.

Mr.B

179 - En barndomsvän.

När jag var liten bodde jag ett stenkast från en speciell ung man. En speciell ung man med små röda bilar som man kunde åka på. Bobcats hette dem visst.

Den här specielle unge mannen heter Anders. Han är, som jag hoppas att ni förstått, speciell. Speciellt rolig. Speciellt trevlig. Speciellt social. Speciell helt enkelt. Han har en ytterst speciell blogg andersek.blogg.se. Vi flyttade när jag fyllde elva. Det var jobbigt, mest eftersom jag saknade den här specielle unge mannen.

Därför går jag stundom in på den där bloggen och skrattar. Skrattar så tårarna rinner. Anders är speciell. Speciellt kul också. Ibland överväger jag att flytta tillbaks. Bara för att. Men det är bara ibland, och jag slår bort tanken direkt. Och istället läser jag hans blogg. Det borde ni också göra. Specielle Anders underhåller.

Mr.B

178 - Produktivitet.

Idag har jag haft en makalöst produktiv dag.

Det började med att jag gick upp. Dagar brukar börja så. Sen tittade jag på tidningen. Den tittade på mig. Vi tittade på varandra ett tag. Sen bestämde jag mig för att den inte var värd att öppna idag. Istället slog jag mig ner och bevittnade en film. En amerikansk film. En amerikansk dramafilm om en sorgsen marinsoldat som transporterade kistor med lik i. Det var en typisk amerikansk dramafilm. Jag grät en skvätt och pappa tog över fjärrisen. Det blev ett hopplöst program om skeppsvrak. Totalt ointressant.

För att citera Tom Hanks "I just felt for a run". Med andra ord; Jag avslutade dagen med att springa lite. Produktivitet på hög nivå. En monster produktiv dag.

Mr.B

177 - Ond.



Jag är en ond person. Lite som Saruman i Sagan om Ringen. Jag är inte huvudskurken i dramat utan en som smyger med i bakgrunden och sticker knivar i folks ryggar.

Därför tycker jag det är kul när folk jag inte tycker om får allt att gå deras väg. När något går i stöpet för dem blir jag nästan euforisk. Jag dansar, skrålar, skriker av lycka. Men ännu roligare är det enligt mig när två personer som verkligen hatar varandra inte inser hur lika de egentligen är. Jag har i ett par veckors tid följt två bloggar av människor jag inte tycker om. Och som inte tycker om varandra. Det roliga i det hela är att det är exakt samma på båda bloggarna. De ser på samma filmer, dricker samma dricka, äter samma mat, bajsar i samma påse och slickar på samma stolpar. Detta finner jag, i min ondhet, superkul.

Det är nästan som att de ringer varandra innan. "Hej, ska du se den filmen idag?" "Ja! vad kul. Har du din randiga tröja på dig?". Det hela kulminerade igår. Då var det exakta kopior av varandra. Jag grät och skrattade hysteriskt om vartannat. Frågan jag ställer mig nu; Ska jag ta det steget längre? Ska jag börja sprida hatet mellan dem? Som en äkta Saruman? Jag är lite sugen.

Mr.B

176 - Min bror, jag och toaletten.

Jag är fasligt, fasligt förslappad. Riktigt lat hade man kunnat beskriva mig. Dessutom är jag ett internetfreak. Överallt jag går måste jag ha internet med. Om det skulle hända något.

Till och med på toaletten. Som igår. Satt jag där i godan ro på min vita kungastol, jag älskar nämligen vår toalett också, och slösurfade. Då plötsligt slog det mig; När man kan lägga en kabel och skratta åt Aftonbladets så kallade journalistik samtidigt, då har man det bra. Livet på en pinne. Efter en kvart med aftonbladet kände jag dock att jag saknade det sociala. Då kom min bror till undsättning.

Genom internet, såklart. Han frågade helt enkelt "Hur har du det där inne?". Jag svarade "Lite ensamt, luktar för jävligt men annars tiptop!". Det var starten till en kvarts lång diskussion angående det mesta. Såklart lite avföringsinriktat. Han är kul, min bror. Så vad jag kan konstatera är; Aldrig mer ett toalettbesök utan internet. Det är en del av upplevelsen.

Mr.B 

175 - Sommaren.

      
    
     
       
   

Jag är ruskigt bildskön. Dessutom är jag väldigt social. Därför fastnar jag på väldigt måna bilder. Här är ett litet plock från sommaren -09.

Studenten var en trevlig dag. Inte mer att säga om det. Svettigt, svettigt och svettigt. Arbetslös ftw!

Brantevik har besökts. 2 gånger. En gång var det total fylla med fiskning och chokladsåsinsmetning, andra gången var det extrem fylla med flytvästar och vita skinkor.

Jag befann mig i Göteborg under den varmaste veckan i hela världshistorien och lirade handboll. Ackupunktur, massage, ett helt paket voltaren t tabletter och massvis med vatten. Ut i kvartsfinal. Kunde gått sämre.

Jag snaggade mig. Snyggt. Otroligt jävla snyggt.

Vårt pingisbord var i behov av en tvätt. Jag tog på mig ansvaret och gav det en noga skrubbning. Stengårt poserande.

Belfrage Open gick av stapeln för andra året i följd. En tredjeplats, 2.7 sekunder från segern, var tuff att smälta. Äckelfransosen vann igen. Vi planerar ett styckmord.

Mr.B


RSS 2.0