135 - Tandläkare.

Idag gjorde jag det alla människor bävar inför. Jag besökte tandläkaren.

Jag har fördomar gentemot tandläkare. Det är jag den första att erkänna. Jag tror, på fullaste allvar, att tandläkare är föredetta fångar som tar ut sitt hat på oskyldiga människor. Att de arbetar till satanistrock eller Carola är givet. Hör du minsta tillstymmelse till Lordi och "Hardrock, hallelujah!" ska du bara vända på klacken. Annars är din mun dödsdömd. Därför blev jag väldigt glad när jag steg in i tandläkarmottagningen och fick höra Linda Bengtzing. Enda gången jag kommer vara glad över att höra hennes skräniga stämma.

När sedan jag fick se kvinnan som skulle behandla mina betar andades jag ut. Hon såg snäll ut. Som en bullfarmor. 30 minuter senare konstaterade hon vad jag redan visste, jag hade tydligen tänder kvar i min mun. Ett par, totalt onödiga, tips senare så var allt packat och klart. Mina betar begravde sig i en fet macka och jag smackade förtjust. Inget kan stoppa mig.

Mr.B

134 - Just det.

Just det.

8 dagar. 8 jävla dagar kvar. Jag börjar festa. I min ensamhet. 18 är fan ett bra tal. Mitt tröjnummer till och med.

Mr.B

133 - Världsliga problem.

Jag fick en trevlig liten kommentar från en av mina trogna läsare. Den löd; Jag är förvånad över att du inte har sagt något om Earth Hour. Jag kan bara hålla med, jag är förvånad själv över min slöhet. Gottgörelsen är på väg!

Växthuseffekten och miljön är ständigt, för att inte säga alltid, på tapeten. Överskattat, säger jag. Vad är växthuseffekten, säger Ozzy Osbourne. För er imbeciller som inte vet, Earth Hour är något slags projekt som ska rädda jorden genom att alla i hela världen, ja till och med Leif "Loket" Olsson, ska stänga av elen i en timme. Jag vet, jag vet, fruktansvärt korkat. Som den sanna anti-samhällsräddaren jag är så tände jag alla lampor jag kom över. Mest för att.

Jag förstår inte riktigt hur de tänker. Tror de att 1 timme var 365:e dag ska rädda världen? Lite väl optimistiskt tycker jag. Dessutom växthuseffekten kan mycket väl vara en bluff. Det var snö i Stockholm igår. I mars. Mars är liksom månaden då shortsen ska fram och vinterjackan packas in. Men inte fan ser vi någon växthuseffekt. Snö, slask och hagel. En och annan förvirrad tant börjar bröla om julmat. Gubbarna ger sig ut och hugger granar. Illegalt såklart men illa nog. Så jag säger; Bojkotta Earth Hour för all framtid! Ingen har dött av lite växthuseffekt.

Mr.B

132 - En bortglömd konst.

Det finns väldigt mycket konst som får extrem, för att inte säga löjlig, uppmärksamhet i media. Vem som helst kan måla. Jag tycker att de riktiga kunskaperna oftast inte premeras på det sättet de borde.

Fickpingis till exempel. Fickpingis är en bortglömd konst. Alla män drömmer om att vara mästare på fickpingis. Ingen vill kunna måla, springa eller äta mest tyska korvar på en kvart, det som betyder något är fickpingis. Jag tror jag talar för alla män, och andra manliga individer som inte nått målbrottets ljuva ålder, när jag säger att fickpingis är den bästa av sporter. Att ligga på sofflocket och sticka handen i fickan för en omgång pingis är dagens höjdpunkt.

Självklart är måleri bra. Men totalt onödigt. Vem som helst kan måla, dagisbarn gör det oftast bäst, och ingen bryr sig om slutprodukten. Så är det med det mesta här i livet. Förutom vårt allas favoritspel. Det är livets njutning!

Mr.B

131 - En stark man.

Magnus Samuelsson har alltid varit någon av en idol. En man som kan krossa en oöppnad läskburk med högernäven är liksom jävligt cool. Men han har sjunkit i mina ögon.

Anledningen är lika given som Quasimodo är ful. Att vinna Let's Dance är inget, inget, för världens starkaste man. Han ska inte kunna dansa. Han ska putta på bilar, släpa flygplan, kunna kväva folk med sina biceps och behöva ha specialsydda kläder. Att dansa ska inte ligga inom hans repertoar. Sorgligt men sant. Så därför fick jag, för att citera Sebastian Dawkins, en veritabel chock när jag såg att han hade vunnit tramstävlingarnas tramstävling. Läskigt.

Men det är liksom inte läge att kaxa med honom. Det är en sak att göra narr av Thomas di Leva, för han väger bara 30 kilo och då är det håret som väger 18 av dessa, men Mange är liksom en man på sina 110 kg, ren muskelmassa. En sann viking. Så jag säger inte fan ta dig Magnus. Jag säger; Jag är besviken på dig. Besviken på ditt dansande.

För övrigt är det 9 dagar kvar. It is approaching!

Mr.B


130 - The Countdown begins.

Its the final countdown. Precis som de håriga, ganska usla, hårdrockarna Europe sjöng är det dags för den sista nedräkningen. De tio sista dagarna. Mina tio sista dagar.

Inte mina tio sista dagar i livet. Utan mina tio sista dagar som en obetydlig plutt. Som en 17 åring. Jag vet att det är svårt för majoriteten av Sverige att förstå att jag, solen i era liv, er ledstjärna, inte är 18 år fyllda. Hur kan en sådan ung person vara så smart? Ett mysterium.

Men nu börjar alltså nedräkningen. Nedräkningen mot den dag då jag lagligt kan dricka min första öl. Nedräkningen mot den dag då jag bara har 2 år kvar tills jag kan köpa ut från systemet. Nedräkningen mot den dagen då jag får rösta på det unika partiet och verkligen göra en skillnad. 10 dagar kvar. Håll ut Erik, håll ut!

Mr.B


129 - Fågelsång.

Jag är en sjusovare. Får jag en chans att sova länge tar jag den. Gärna till efter 12. Idag var jag ledig och såg framemot att få sova ut. Jag vaknade klockan 9. Arg som ett bi.

Anledningen var inte snickarna som pysslar med köket. Det var en förbannad fågel. Gång på gång sjöng den här, förbenat fula fågeln, en äckligt glad truddelutt som var helt omöjlig att förtränga. Tro mig, jag försökte. Den gälla hemska tonen löd genom mitt enorma rum. Det var en brutal väckning.

Efter att ha förbannat den jävla fågeln i vad som kan tyckas vara en oändlighet gick jag upp. Jag tog på mig min stora morgonrock och kände mig otroligt nöjd med tillvaron. Dagen har spenderats framför TV:n. Konstant. Jag köpte i och för sig en glass men det var också allt. Punkt slut. Det är så en torsdag ska vara.

Mr.B

128 - Noterat.

I Fritzl och ekonomiska kris tider så upphör aldrig korkade människor förvåna. Idag har jag noterat en sak.

Återigen är det Aftonbladet som är på tapeten. Idag så är deras förstasidesnyhet "Han kan vara chipsmarodören" och en bild på en man i björndräkt. Varför? Vem bryr sig? I sportbilagan så har dem en krönika som heter "Så vinner Sverige över Portugal med 20-0". Jaha. Det lär ju hända, eller?

Idag har jag annars mest gjort ingenting. Förutom pilla mig i skrevet och kolla på när våra hantverkare, nej de är inte klara än, river sitt hår över alla, helt förjävliga, felmätningar. Jag skrattade åt deras totala inkompetens. Någonstans mellan skrevpillandet och hantverksiaktagandet så hann jag med att skaffa mig ett ID-kort. När jag lade fram mitt, inte alltför smickrande, kort på mig själv så hoppade banktjejen till och sa lite krasst "Ojdå". Jag tackade för mig och drog upp huvan och försvann illa kvickt.

För övrigt så vet jag hur jag ska spendera min fredag. I tollarp. Närmare bestämt ortens jävla idrottshall. Tydligen tyckte någon, skallig, ful, hemskt och troligen korkad människa, att det var jättebra att lägga en match i denna fruktansvärda hålornas håla klockan 8 en fredagskväll. Jag är centimeter från att begå ett brutalt yxmord.

Mr.B

127 - Snoret flödar

Det är något visst med förkylningar. Att låta som Darth Vader och har snoret hängande från näsan är nästan lite upphetsande.

För närvarande är jag hemskt förkyld. Snoret är sådär äckligt förkylningsgrönt som bara snor kan vara. Hjärnan känns tung och jag snyter mig mer än fem gånger i timmen. Ibland blir det lite blod också. Dessutom ligger jag inne med smärre andningsvårigheter. Har någon en billig respirator till försäljning hade jag nappat. Men tills vidare får jag går runt och låta som Darth Vader och ständigt ha toalettrullen närvarande. Man vet aldrig när den behövs.

Mr.B

126 - Vafan?

Vafan?

Är det så här det ska vara? Är det den här människan vi ska skicka för att skämma ut oss i år? Vad sjunger hon på för språk? Ryska? Rövarspråket? Hindu? Afrikaan? Vem vet? Vem bryr sig? Hemskt är det i alla fall. Fast bättre än Caroline af Ugglas.

http://www.youtube.com/watch?v=swPY8P1VGzM

Mr.B

125 - En vän.

Det är svårt att tro det men jag har en vän. En väldigt speciell person.

Han, för personen är en man, är väldigt smart. Nästan ohyggligt smart. En einstein i modernare tappning. Han kommer nästan upp i min kaliber, men bara nästan. Hans MVG bara rullar in. Kanske är det för att lärarna ber om tjänster med varierande ändamål som han uppfyller med ett leende på läpparna, men jag vill gärna tro att det är hans makalösa hjärnkapacitet som ligger bakom hans betyg. Därför så blev det en total besvikelse för mig när jag i förra veckan fick reda på att denne smarte individ helt missat den österrikiska familjefadern Fritzls upptåg. En snart årsgammal nyhet slog ner i hans lilla, lilla värld som en C4-bomb.

När jag fortsatte att luska i hans allmänbildning stod det sorgligt klart. Killen är totalt oallmänbildad. Christer Pettersson, Josef Fritzl och OJ Simpson är personer man ska känna till. Annars är det bara att frivilligt begå självmord. Eller i alla fall springa naken genom Malmö i februari. Det ena brukar ju i och för sig leda till det andra. Den här mannen känner inte till någon av ovanstående, och jag sörjde. Sörjde över hans totala oallmänbildning. Sedan tog jag en titt på hans betyg och konstaterade krasst att allmänbildning verkligen inte premieras. Synd.

Mr.B

124 - Skådespelarnas kyrkogård.

Lika givet som att alla skådespelare måste börja sin karriär i någon värdelös såpa som Sunset Beach, Gilmore Girls eller Glamour, är att alla skådespelare någon gång gör en porrfilm. Därefter går det bara neråt.

Porrskådisar är så fruktansvärt dåliga på det de gör. Alltså deras tafatta försök till skådespeleri gör att man drömmer sig tillbaks till Jönssonligans sorgliga dagar. Så dåliga är de. Till och med Beck framstår som något av det bästa som hänt oss. Dessutom så är alltid porrfilmer lika troliga som att Finland blir vår nya supermakt. Eller att Mona Sahlin inte köper Toblerone för statens pengar. Eller att Kicki Danielsson helt plötsligt blir makalöst snygg. Handlingen i porrfilmer får en att häpna. Man skulle helt klart varit pizzabud alltså!

De där jävla pizzabuden. På någon makalös vänster är repliken "Här är din Hawaii, det blir 66.66 tack" en riktig knockout. Hur, när och varför kvinnor helt plötsligt får för sig att falla pladask till denna, ganska plumpa, kommentar är ett mysterium. Porrfilmer är ett mysterium och en uppvisning. Uppvisning i skådespeleri när det är som sämst. Man lider med den stackars regissören. Något fruktansvärt.

Mr.B

123 - Vad hände med blogginlägg 121?

Jag har fått en del bitska kommentarer om hur värdelös jag är på att räkna. Faktum är att jag håller med till fullo. Men jag har som vanligt en förklaring.

Jag satt här, i min röda datorstol av plast, och filosoferade. Efter många om och men bestämde jag mig för att utföra ett experiment. Vad händer med mina fanatiska bloggläsare om jag helt enkelt hoppar över ett inlägg? Precis som jag, vår tids doktor Mengele, förutsåg: Folk blev galna. Jag fick ett par suspekta samtal där folk grät över mitt så kallade svek.

Faktum är att jag är ruskigt nöjd med mig själv. Inte lite smånöjd, utan helt jävla sjukt nöjd. Man vet att man är en av bloggvärldens större profiler när man mejlbombas som en tok av tokar för att jag hoppade över ett inlägg. Blondinbella kan slänga sig i väggen, Ordbajsaren är här!

Mr.B

122 - Glassprisernas vedervärdiga höjning.

Igår fick jag en veritabel chock. Jag stod ut i solen i godan ro och tänkte "Vilken dag för en glass". Fram skramlade jag 11 kronor och slantade upp dem på disken. Det räckte till en halv magnum.

Jag skrek. Skrek av förtvivlan. Vad är det med glassföretagen och deras snålhet? Hur, var och framförallt varför kostar en GB sandwich 14 kronor? Finns det ett större rån? Jag måste ha legat i en glasskoma eftersom jag inte alls kan påminna mig att jag varit närvarande under denna hemska höjning. Huvudlöst.

För övrigt kan man krasst konstatera att man lider av pengabekymmer när man blir upprörd över 3 kronors skillnad. Och så är fallet med mig. Min kassakista är lika tom som Caroline af Ugglas är läskig. Eller som Chuck Norris är cool. Välj själva. Men de där jävla glasspriserna alltså! Det slår hårt mot en stackars student.

Mr.B

120 - Schamporeklamerna, riktiga mästerverk.


Varje gång man satt sig till rätta i soffan, knäppt upp byxorna och har ett enormt glas cola stående på soffbordet redo att se på TV så drabbas man av reklampauser. Och det enda som det görs reklam för, förutom Beckfilmerna, är Schampo.

Och alla schamporeklamer ser ut på samma sätt. Det börjar med att man ser en mycket ful människa, förslags vis kvinna, med en rejäl risbuske på huvudet. Hon är ledsen. Två minuter senare, efter en skön behandlig av random schampo, så glänser håret och hennes leende. Schampot gör det alltid bra. "För ny och härlig glans till ett mjällfritthår". Alltid. Sedan går människan ut och festar och har den bästa kvällen i sitt liv. Allt tack vara schampot.

Här kommer en frågeställning in; Är schampot lösningen på alla världens problem? Jag tror det. Delar man ut lite headandshoulders till parterna i Israelkonfliken kommer alla sitta ner och njuta av sina väldoftande hårtestar och säga "varför krigar vi egentligen? allt vi vill ha är schampo av rang!". Småbarnen i Afrika hade blivit glada som spelemän om de fick en flaska Lidlhårtvätt. Det hade lätt löst all smittning av AIDS, Kolera och Malaria i de där regionerna. Mest för att alla Lidlprodukter är 100% farliga kemikalier. Men ändå. Schampo är vår tids Jesus. Frälsare, med stort F.

Mr.B

119 - Skolmaten, helvetets helvete.

Jag är en liten räka. Inte alls speciellt stor eller för den delen svulstig. Man kan nästan se mina revben. Detta beskyller jag på en sak, och en sak endast. Skolmaten.

Varje dag gråter jag en liten skvätt. En liten obetydlig skvätt. Skolmaten är upphovet. Vem fick för sig att någon tycker om "Tonfisk och curry låda"? Det låter dessutom godare än vad det är. För att inte tala om "Senapsdoftande rökt kött med potatisstripes". Det är så äckligt att man troligen spyr. Att svenska staten sedan har mage (haha!) att ta betalt för skiten är bara hemskt. Eller magstarkt om ni så vill. Hur allting framställs vill man inte veta. Halvfabrikat från Taiwan, som troligen ger en både pest och kolera, framstår som delikat.

Jag är alltid hungrig efter en skoldag. För det går ju inte att äta den hemska sörjan som serveras. Häromdagen tyckte jag mig dessutom ana ett leende i en av mattanternas mungipa när hon slevade upp en rejäl portion oidentifierbar sörja. "Smaklig måltid" sa hon och log. Ironin flödade. Hon visste att det smakade bajs. Idag är det "Vårrullar med currysås". Jag bävar.

Mr.B

118 - Hantverkare.

Vi river ut vårt kök. Och när jag säger river, då menar jag verkligen river. Det ligger sågspån överallt och köksluckor är inget någon hört talas om. Två kolossala män står i vårt kök med rejäla kängor, enorm kaffelukt och grova röster. Hantverkare.

Dessa två hantverkarmonster har på ett mycket effektivt sätt förvandlat vårt kök. Från att vara en lugn plats där man kan sitta och ventilera kroppsgaser samtidigt som man hysteriskt skrattar åt alla korkade människor i postis och den alltid lika bittra Nemi, till att se ut som en krigszon någonstans från mittersta afrika. När det kommer vara klart står dock skrivet i stjärnorna.

Hantverkare är nämligen en udda grupp människor. De snusar alltid och tar aldrig av sig skorna. Men förutom det så har de en tidsuppfattning som inte är av denna värld. 1 timme betyder troligen på hantverkarspråk 4 timmar och 45 minuter. Ska det vara gjort innan månadens slut får man vara glad om det är gjort innan årets slut. Så är dem, hantverkare. Men så blir det väl om man tjänar pengar på att spika rakt. Det är inte så avancerat, tidsperspektivet får komma i andra hand.

Mr.B

117 - Mr.B säger..



Helvetes skola! Ibland vill man bara ta en spetsig sak och köra upp den någonstans där solen aldrig skiner på en väl vald person. Denna väl valda person är den som kläckte idén om att religionkunskap ska vara ett ämne.

Jag hade förstått om det hade varit ett ämne som man kommer få anvädning för. Men precis som sina föregångar filosofi och slöjd sållar nu sig religionkunskap till De onödiga ämnenas grupp. Jag blir arg, sur, ledsen och agressiv. Ungefär som man ska vara en måndag. Jag är för övrigt ledig från skolan men har ändå aldrig pluggat så här mycket. Mina ögon värker och min bakdel ömmar.

Så jag säger: Fuck You. Fuck you till den hemska människan som någon gång före snickaren med stort S (Jesus var snickare) hittade på judendomen. Seriöst. Ingen tror väl ändå på att Moses delade röda havet och såg en brinnande buske. Dessutom tog ökenvandringen 40 år. 40 jävla år! Hur dålig får man vara på att navigera? Moses måste helt klart varit hög som ett hus. Precis som han som bestämde sig för att skära huden av sin sons snopp. Hur tänkte man där liksom? Nu ska jag bränna religionsboken och hoppas på bättre tider.

Mr.B

116 - Roger Pontare, klassikernas klassiker.



Så här i efterdyningarna av den vedervärdiga, hemska, fruktansvärda melodifestivalen så tänker jag på den ljusa schlagerepoken. Roger Pontares epok.

Roger Pontare var alla kvinnors dröm. Han hoppade runt där på scen, utklädd till en påfågels avkomma, skrikandes om hur han ville befria sitt land. Ackompanjerad av samesång. Det blev inte mycket bättre än så. Den goda Roger var sin tids Pavarotti. Hans lite gurglande stämma och glänsande flint var något av det bästa sångsverige någonsin presterat. Inte för att det finns mycket att konkurrera med men ändå.

På senare år är det mindre Roger i TV och mer Carolina af Ugglas. Varför frågar jag mig. Varför är Roger bortrationaliserad? Hela Sverige skulle sitta som klistrade vid TV:n om det var Roger som uppträdde istället för en psykopatisk tjej i gummistövlar. Så bra är Roger.

Mr.B

115 - Aggressivitet.

När jag vaknade imorse vaknade jag upp med en mejlinkorg större än Kicki Danielsson. Det var idel aggresivitet.

Aggresivitet gentemot mig, solen i era liv. Folk var, för att uttrycka det milt, upprörda. Upprörda över att jag, allas idol, inte bloggade igår. Mordhoten avlöste varandra. Men jag kan lova er, jag har en giltig förklarning. Igår, på en lördag, gjorde jag nämligen fyra engelskprov. Fyra, totalt onödiga för betyget, jävliga, engelskprov. Därför var jag tvungen att släpa mig till skolan klockan 8 bara för sitta där och svettas i ett ex antal timmar. Gråten var inte långt borta.

Direkt efter dessa, makabert vedervärdiga, prov så spelade jag dessutom match. Efter en makalös vinst så var det bara att kasta mig in i vår enorma familjebil för att ta mig hem och stoppa min mage full med allsköns onyttigheter. Sen var det hastigt och lustigt festtid. Jag sörjde mitt uteblivna bloggande, och jag vet att ni sörjde med mig. Så till alla er som skrivet ett par mindre snälla mejl, inga namn nämnda Christer B, oroa er inte. Jag är här för att stanna.

Mr.B

114 - Sömnklädsel.

Jag får en mängd brev från mina närmast exentriska fans. Alla handlar om hur fantastisk jag är.

Igår fick jag ett av Olof från Arjeplog. Det hela avslutades så här; "Avslutningsvis skulle jag vilja ställa dig en fråga, kanske lite för personlig men ändock; Sover du naken eller i pyjamas?". Jag började här undra om Olof inte har alla höns hemma, men ett sådant fanatiskt fan förtjänar ett svar. Så till dig Olof och alla andra undrande, jag sover naken. Spritt språngande. Men igår var jag tvungen att ifrångå min brist på sömnklädsel.

Anledningen är enkel. Det var förbannat kallt. Jag riskerade att förfrysa mina genitalier och bestämde mig därför för att dra på mig ett par klädesplagg. Jag började med kalsonger och slutade inte förren jag låg och huttrade i vinterjacka. Den jävla växthuseffekten ser jag då inte ens röken av. Får jag inte sova naken inatt då blir jag mycket deprimerad.

Mr.B 

113 - Meterolog.


Det finns många totalt onödiga jobb. Typ som personlig tränare. Men inget jobb är mer onödigt än meterolog.

Den mest kända meterologen är Tone Bekkenstad. Eller som hon är mer känd som; Tone med brösten. Hon är enbart känd efter sin fabulösa utvkining i den ytterst välskrivna tidningen slitz. Det säger det mesta om meterologyrket. Men det är inte detta som stör mig mest. Det som stör mig mest är meterologernas förmåga att alltid ha fel. Som idag; Det skulle vara en liten risk för regn. Behöver jag ens säga att det snöar utanför? Man blir så trött.

Dessutom så lyckas meterologer alltid att göra sig oförståliga. "Det kanske kommer en måttlig nederbörd, över det normala värdet runt marsperioden, av snöblandat regn någon gång framåt. Allt på grund av den sydspanska lågtrycksryggen som sträcker sig till kaukasus". Vilken normal människa vill, eller orkar, förstå vad det betyder? Kan de jävlarna inte bara säga om det behövs långkalsongern och rengställ eller solglasögon? Det är nyttig kunskap, det. Meterologi är totalt värdelöst.

Mr.B

112 - Raggningstips.



Jag är inte bara en smart människa. Jag vet vägen till varje kvinnas hjärta.

Det hela måste börja bra. Det är det mest elementära. Ett första intryck går inte att underskatta. Att raggla fram med en öl i handen och chipssmulor på den flottiga skjortan går hem klockan halv 2 på en nyårsafton men inte längden. Tyvärr Markolioo, tyvärr.

Så jag tänkte vara generös så här på lill-lördagseftermiddagen. Jag tänkte ge er, mina sorgligt ensamma manliga läsare (ja, jag tänker på dig Machmoud) ett par tips. Jag är ju trots allt raggarkungen. Mina raggningstips har aldrig slagit fel och kommer troligen inte göra det heller. Perfekt är ju ett adjektiv som används mer än frekvent om mig.

Replik 1. Simpel men charmig. Kvinnor faller som furor i novemberstormen. Du lägger helt enkelt din valkiga hand på hennes ben och säger "Får jag parkera min hand här?" Om de, mot förmodan, svarar nej säger du bara iskallt "Då kör jag vidare" och rör din hand uppåt. Kan leda till väskmisshandel, men troligen inte.

Replik 2. Ibland får man ljuga om uppsåtet är gott. Så är fallet här. "Jag har bara 1 månad kvar och leva och vill spendera den med den snyggaste kvinnan på den här festen och det är du". Här ljuger man troligen två gånger. Har man bara 1 månad kvar att leva så festar man troligen inte och tjejen du säger detta till lär inte vara den snyggaste kvinnan på festen heller, men hon duger. En klockren raggningsreplik.

Replik 3. Om ni misslyckats med att plocka upp en kvinna på dessa två eminenta repliker är ni antigen retarderade eller gravligt otursförföljda, men skam den som ger sig! Den tredje repliken är lika vass som de två föregående. "Jag behöver bättra på mina biologikunskaper, känner du för att hjälpa mig?". Vem med självinsikt faller inte för den?

Mr.B

111 - Imanuel Kant kan skjuta sig själv.



Jag är en smart själ. För att inte säga den smartaste själen, näst efter min alltigenom super syster men det är fan inte rättvist att jämföra mig med henne. Men det är ett ämne jag inte riktigt greppar. Filosofi.

Filosofi är som slöjd. Totalt onödigt. Finns absolut ingen anledning att läsa tramset. Det är bara massa flamserier och ingen människa vet vad ämnet handlar om. Inte ens filosoferna själva. Men de vet i och för sig inte alltför mycket. Av alla totalt oförståliga filosofer tar Imanuel Kant priset. Killen är totalt oförståbar. Att ens försöka är ett omöjligt uppdrag, ungefär som för en 5 åring att lyfta en 100 kilos skivstång. Det är fysyikt omöjligt.

Jag svettas. Svettas som en gris där jag sitter och försöker banka in filosofikunskaperna i min extravaganta hjärna. Men till och med för en man med min hjärnkapacitet är det omöjligt. Under de senaste två dygnen som min kamp mot det vidrigaste av vidriga ämne har pågått har jag svurit över Imanuel mer än vad jag någonsin gjort. Varför, varför Imanuel, tog du inte chansen och sköt dig själv? Jag hade gjort det om jag varit dig.

Mr.B

110 - Rugby.

Jag är en ganska klen person. Klen är nog fel ord, feg är bättre. Att slåss eller ge mig in i någon som helst kroppslig närkontakt när jag inte vet att min chans att vinna är minst 98.4 % är helt uteslutet.

Därför är det väldigt konstigt att jag hastigt och lustigt ingår i Malmö Borgarskolas rugbylag. Hur jag kom in i detta äkta krigargäng vet jag inte själv. Jag är ingen sprintkanon, jag väger inte över 100 kg (knappt jag når upp i 75) och jag är helt värdelös på att tacklas, men med i laget är jag lik förbannat.

För er som sett rugby förstår hur brutalt det är. Män på 112 kg som kastar sig hejdlöst och handlöst efter varandra som om deras liv hängde på det är inte alls speciellt ovanligt. Allt för att fånga en konstigt formad boll. Till saken hör att det enda skyddet som används är tandskydd. Efter som jag inte kan springa ifrån de andra eller tackla mig fram så ligger jag i farozonen för att bryta samtliga ben i min redan sköra kropp. Men det som inte dödar en gör en starkare, har jag hört.

Mr.B

109 - Småland, profilernas rike.

Småland. Man har ruskigt med fördommar om detta Småland. Alla är snåla. Alla är gnälliga. Alla är helt enkelt som Åsa-Nisse. Men jag anser annat.

Småland är profilernas rike. Ska man bli något här i världen måste man helt enkelt ha någon som helst koppling till detta undersköna, skogfyllda, inskränkta, landskap. Alla Sveriges största är smålänningar. Ingvar Kamprad, så mycket smålänning går det inte att hitta, är ju hyfsat framgångsrik. Eller han lever i alla fall inte på burkmat. Lägg därtill Carolina Klüft, Astrid Lindgren och Stefan Edberg och man inser genast i vilket landskap framgång grundas. Värnamo, för övrigt Smålands metropol, kan till och med stoltsera med världsmästaren i Pizzabakning. Det är inte kattpiss.

Man får leta vida omkring för att hitta ett landskap som överträffar Smålands förträfflighet. För som sagt; hur ska man toppa världsmästaren i pizzabakning? Eller Ola Salo? Det är väldigt svårt. Men alla dessa profiler får ursäkta, för det är en människa med småländskt påbrå som sticker ut. Verkligen tillhör de främsta av de främsta. För er lite smartare läsare behöver jag knappast påpeka att den personen är jag. Min fader, den lyckligt lottade, är nämligen smålänning. Så jag hoppas ni ursäktar, Ola Salo, Stefan Edberg och Ingvar Kamprad, det är jag som är smålänningens smålänning. Den bästa av de främsta.

Mr.B

108 - En barndomsförälskelse.



Jag har redan gått ut med att det finns få människor eller ens saker här i världen som jag gillar mer än mitt kylskåp. Men det har inte alltid varit så. I unga, oförståndiga, år så älskade jag en sak förbehållslöst. Det var Lego.

Det var alltid Lego. Detta underbara Lego. Byggde jag inte, förvisso fula, borgar så försökte jag mig på evighetsprojektet att bygg en fullt symetrisk bil. Jag kunde sitta i timtals och försöka knåpa ihop den där alldeles fantastiska bilen. Såklart misslyckades jag alltid. Mest för att jag har problem med det praktiska och är långt ifrån någon arkitekt. Även solen har ju sina fläckar. Min dröm är att besöka Legoland. Tänk ett helt land uppbyggt av dessa magiska bitar. Det är erotik.

Den dagen mina föräldrar sa att jag kanske var lite för gammal för Lego var en sorgens dag. Jag grät. Oupphörligen i tre timmar. Mina tårkanaler har sällan användts så frekvent. Jag var otröstlig. Sen den dagen för två år sedan har jag inte varit hel. Som en Lego byggsats utan manual. Som Runar Sörgaard utan sin hockeyfrillar. Som Björn Hellberg utan Ingvar Oldsberg.

Mr.B

107 - Inavel.

Igår var jag i Skånes största metropol. Jag snackar inte om Malmö. Inte heller om Svedala, även om att jag vet att en viss bitsk läsare vid namn "Cornet" . Jag snackar om Skurup.

Skurup är känt för två saker. Rutger Maclean, en adelsman (alltså eliten i vårt land) som såg till att hjälpa de stackars bönderna till ett lite mer drägligt liv. Sedan har det något som kallas potatisfestivalen i oktober. Folk valfärdar. Från Malmö, från Staffanstorp, från Paris och från Jerusalem. Allt för potatisfestivalen.

Trots denna massiva folkfest så har Skurup en ganska knaper befolkning. Jag kan inte tänka mig att det bor många fler än 8000 i denna stora metropol. Det som är ännu mer unikt är att alla dessa 8000 är släkt med varandra. Undantagslöst. Systrar, brödrar, kusiner, farbrödrar och sysslingar. Alla passar in i Skurups offantliga familjeträd. Inavel är lika vanligt förekommande som potatis. Som potatis och kossor. Men man kan inte klandra dem. Är ens kusin den snyggaste kvinnan inom en cykels radie, så varför inte? Då får man helt enkelt smida medan järnet är varmt.

När man inte pökar sin kusin så gör man annat. Man dansar i ring och klappar engagerat. Eller så odlar man potatis. Eller så har man epatraktor race på gatan, märk väl singularis det finns bara en gata i hela Skurup. Precis som det bara finns en släkt.

Mr.B


106 - Picasso.



Igår hade jag lite dötid att slå ihjäl. Det brukar jag i och för sig ha. Men igår så var det bara värdelösa TV-program, så jag bestämde mig för att göra något annat. Jag bestämde mig för att måla lite.

Energifull som en Red Bull-försäljare satte jag igång. Jag slet fram färgpennor av alla dess slag och bunkrade upp med en beskärd del papper. Jag var redo. Där satt jag i godan ro och kände hur mina konstnärsgener fick jobba. Färgkombinationerna var underbara och jag var mäkta nöjd med mitt verk. Kände; detta är fan utställningsmaterial. Picasso kan köra upp sina penslar någonstans där solen aldrig skiner, färgkritor är den äkta varan. Detta var igår det.

När jag vaknade imorse kände jag mig pigg. Med gårdagens lyckade målaralster i åtanke satte jag mig ner med mina fantastiska kritor. Först då får jag syn på vad jag spenderade gårdagen med. Jag fick en veritabel chock. Vad sysslade jag med igår? Framför mig låg det fulaste jag någonsin sett någon målat. Fulare än dagisbarns alla oändliga teckningar. Färgkombinationerna var totalt värdelösa och vad det skulle föreställa framgick inte alls. Jag suckade för mig själv när jag skyrnklade ihop min "Mona Lisa" och lade undan mina färgkritor. Jag hade bara en enda tanke i mitt huvud; Hur hög var jag igår?

Mr.B

105 - Fy Katten.

Jag är ingen djurvän. Jag tycker inte ens om djur, knappt att jag står ut med min egen hund. Det finns dock ett djur jag hatar mer än alla andra. Katter.

Jag tål dem helt enkelt inte. Små, håriga, ondskefulla varelser är vad dem är. Deras läskiga ögon och deras skarpa huggtänder gör att man tror att det är djävulens reinkarnation som vandrar omkring på fyra ben. Hemskt. Dessutom har katter en egenhet att bajsa överallt. Små, diskreta, korvar.

Katter är symbolik för allt ont i världen. De är Carola. De är Nazityskland. De är skolmaten. De är fjortistjejer. De är Doktor Alban. Alla skräckfilmer av klass innehåller katter och det är ingen slump. Katter är läskiga, hatade, fruktansvärda djur. Ingen är egentligen rädd för psykopaten i hockeymask, alla är dock skitskrajja för tanten med den vita katten som verkar äta alldeles för mycket kött för att det ska vara hälsosamt. Så nästa gång ni ser en katt slit tag i ett luftgevär, eller något annat vapen, och se till att göra världen till en lite lyckligare, kattlösare, plats. Jag vet att jag kommer göra det.

Mr.B

104 - Krossad.

Så mycket TV-spel som jag spelar borde jag vara proffs. Men idag mötte jag min överman. Min lillebror.

Jag var glad som en speleman i eftermiddags. Jag hade råpiskat datorn på FIFA. Verkligen kört över den. Jag satt där och gottade mig i min och mina gubbars superbhet när min yngsta bror kom hem. Han vräkte sig i soffan brevid mig och frågade så där lite lömskt om jag var redo för en match. Det var jag.

Det har jag ångrat sedan den minut jag yttrade orden. Han fullständigt körde över mig. Mina små blåa hjältar verkade tappat all sin krigaranda. Adam, som min bror heter, promenerade genom mitt ihåliga försvar och sprutade in mål bakom min, ganska hjälplösa, målvakt. Det hela kan beskrivas som en digital våldtäkt. Eller som Blitzkrieg. Jag var Polen med mina patetiska hästar, åsnor och spjut. Adam var Tyskland med pansarvagnar, kevlarvästar och automatvapen. Jag blev fullständigt tillintetgjord. Krossad. Så därför ligger jag i hårdträning. På söndag ska jag utkräva min revansch, annars hotas familjefriden.

Mr.B


103 - Framgångens frisyr.



Jag har filosoferat lite. Ibland gör jag det. Alldeles för ofta. Dagens filosofier handlar om frisyrer.

Jag har kommit fram till att det krävs en vägvinnande frisyr för att nå framgång. Det är så enkelt. Jag tog mig helt enkelt en titt på alla framgångsrika manliga personer. Leif "Loket" Olsson, Bruce Willis, Dr Phil och Skalle-per. Vad har alla dessa, otroligt framgånsrika, männen gemensamt? Deras totala avsaknad av hår! Loket-Leif har ungefär lika mycket hår som en kinesisk nakenhund, men tjänar ändå kosing som den värsta maffiabossen. Bruce Willis har inte hår, kommer aldrig få hår och har heller aldrig haft hår. Han är dock den kanske största manliga aktören av dem alla. Dr.Phil har jag redan behandlat, och Skalle-Per är enda anledningen till att man överhuvudtaget bestämmer sig för att genomlida två timmar Ronja Rövardotter.

Man måste helt enkelt vara skallig för att nå framgång. Jag har säkra källor på att Bill Gates har tupé. Ingvar Kamprad och Donald Trump också. Låt er inte luras, de är skalliga. Så mitt råd till er är; Ta fram rakhyveln och en rejäl dos raklödder och börja marschen mot framgång. Med en kal skalle finns det inget som kan stoppa er.

Mr.B

102 - Lösningen på Gazakonflikten.

Det finns vissa saker som är svårlösliga. Typ Palestinakonflikten. Det är i sådana lägen det är tur att man har Postis. Alla genier samlade på samma tidningssida.

Det var en av de lite skarpare knivarna i lådan som fått sin insändare publicerad. Meningen var nog att uppröra. Skapa känslor. Allt angående det rådande kriget i Mellanöstern. Människan i fårga målade upp en hemsk bild. En ruskigt hemsk bild. För att citera "Palestinierna kan inte ens tända sina lampor". Det är onekligen den största förlusten de lider. Tänk att inte få tända sin alldeles egna 40-talslampa precis när man vill. Vem bryr sig om att det lider brist på mat, det är lampor som spelar roll!

Dessutom påpekade detta, till synes stora geniet, den egentliga krigsorsaken. "Israel krigar bara med Palestina för att de är ett litet land". Det är ju självklart! Det är den enda orsaken.  Ni ska passa er, Luxembourg. Man vet aldrig när det smäller. Lösningen på problemt var, enligt samma underbara insändare, att "ge Palestina lite annat land de kan leva på, ifred från Israel". Ja vafan, ge dem Kirgizistan, det lär inte skada någon. Eller varför inte Finland. Agera FN!

Mr.B


101 - Maffian.

Man har alltid hört historier om alla farliga maffior i utlandet. Den serbiska, den ryska och framförallt den italienska som verkar härja lite överallt i världen. I Sverige har vi också en maffia. Tantmaffian.

Tantmaffian är vida farligare än alla andra maffior tillsammans. De låtsas se så där oskyldigt skadade ut där de haltar sig fram i mataffären på jakt efter mjölk. Men skenet bedrar. Får inte tantskrället den bästa platsen i kön tvekar de inte att använda sig av både stilettknivar och AK47. Tony Montana kan slänga sig i väggen. Än värre är det om man har oturen att plocka på sig just det äpplet som tanten spanat in. Då är frågan inte om man dör utan hur man dör. Eldgaffel eller basbollträ.

I mina kvarter härjar tantmaffian. Och de härjar med besked. Man är rädd att gå ut. På dagen alltså. Efter klockan sex har de ju gått och lagt sig. Men innan sex då är det väldigt farligt. All sorts kriminell verksamhet pågår. Smuggling av löständer, dragracing med rullatorer, ja till och med prostitution. De räds inte för något, Tantmaffian.

Deras farliga bestar till hundar är också något man ska akta sig för. Deras mankhöjd kanske inte är högre än 23 centimeter men man ska som sagt aldrig dömma hunden efter håren. Dessa ilskna små bestarna ackompanjerar Tantmaffian på ett ruskigt bra sätt. Tillsammans utgör de en dödlig duo. Så för er som skulle ha vägarna för bi Nya Bellevue, akta er!

Mr.B


100 - TV4, inkompetens.



Såsom aftonbladet är svensk journalistik när den är som sämst är TV4 svensk TVs svarta får. Och då snackar vi inget halvgrått litet lamm, utan ett riktigt stort, korpsvart, idogt bräkande får.

Jag förstår verkligen inte hur de resonerar. Hur de resonerar när de för, femtioelfte gången, kör alla Beckfilmerna på rad varje söndag i två veckor. Nyskapande och förnyelse är två ord TV4-ledningen inte är familjära med. Dessutom; Vem tycker Beck är bra? Man vet redan att Peter Haber kommer bli kär i finskan, få ett barnbarn och lösa varje mordgåta tillsammans med den testosteronstinna Mikael Persbrandt vid sin sida. Man vet det för att man sett varenda film cirka åtta miljarder gånger, och man tycker varje gång att filmen är så där brutalt dålig som bara en Beckfilm kan vara.

Det är inte bara i Beckfilm sammanhang TV4 upprör. Patrick Ekwall är ju ett eget kapitel. Ett väldigt lång kapitel. Låt mig inte börja med Peppe Eng, Idol och Postkodmiljonären. Då kan jag omöjligen sluta. Det är svårt att ta TV4 på allvar. Ibland ger de sig på att göra seriösa "undersökande program" som det så fint heter, Kalla Fakta är ett sådant. Men har man precis sett Nya tider, Skilda världar eller varför inte Glamour, som också råkar vara några av TV4 favoriter, så är det väldigt svårt att reagera. Man, det vill säga jag och mitt alterego Molgan, är nämligen så trött efter en halvtimmes hjärntvätt av någon av ovan nämnda helvetes serier, det finns ingen kraft kvar att bry sig om dunindustrin i Kina eller ICA's köttfärskupp. Lite köttfärs har aldrig skadat någon och vem bryr sig om fåglar blir handplockande, egentligen?

Därför hoppas jag att jag inte är den enda. Den enda som bojkottar Beckfilmerna på söndag! Mindre Beck åt folket. Förstått, TV4? Capish? Comprendes? Bra.

Mr.B

99 - Mannen, myten, legenden.



Idag fastnade jag framför TV:n. Det händer ganska ofta. Den här gången var det Dr Phil som visades. Jag, som är otroligt förslappad, orkade inte byta kanal. Så där satt jag och studerade Dr Phil.

Efter en halvtimmes närmre observation kom jag fram till en slutsats. Dr Phil är alla mäns fader! Hans pryda mustasch, härliga hängbuk och överlägsna intellekt är vad alla män strävar efter. Där satt jag, i godan ro, och lät mig svepas med i Dr Phils maniska hejaklack. Till slut började jag instämma med de höga hurraropen från TV-publiken. Dr Phil var såklart iskall. Han bara satt där och talade om för en kvinna, sexbarnsmamma som hon var, hur hon skulle hantera rådande finanskris. Det var ett stort ögonblick.

Dr Phil är dagens superhjälte. Vår tids Batman. Han är kanske inte jättestark och speciellt vältränad men vem vet vad som döljer sig bakom mustaschen? Hans program har onekligen räddat livet på tusentals människor. Alla hemmafruar runt om i USA, eller varhelst man har tillgång till Dr Phils skarpsynta kommentarer, tillber honom. Allt han säger är ju så vettigt! Dessutom; Vem lyssnar inte på en man i mustasch?

När folk kommer se tillbaka på vår tid så kommer han vara där. Dr Phil. Som en av historiens förgrundsfigurer. Han, Barack Obama och Astrid Lindgren. En salig blandning, men Dr Phil förtjänar det. Han är mannen, myten och legenden!

Mr.B

98 - Ett perfekt liv.

Det är inte mycket här i världen som är perfekt. Som lutande tornet i Pisa. Snygg och bra arkitektur, men det är som sagt snett. Jag är undantaget som bekräftar regeln.

Mitt liv är prefekt. Detta insåg jag idag. Sittandes framför TV:n, med en ganska sunkig macka och ett enormt glas o'boy framför mig. Jag satt där i min ensamhet och kollade på mina små, digitala, fotbollsspelare som sprang runt och delade ut den ena glidtacklingen efter den andre. Då insåg jag; Fan vad mitt liv är bra. Ja, till och med perfekt.

Jag är en lat människa. Ingen tvekan om saken. Jag älskar min säng och min soffa, och kan jag sova till klockan 3 på dagen då gör jag det. Min normala dagsrytm ser ut just så. Sängen fram till klockan 3 därefter tar soffan vid. Ibland, ibland bara, pallrar jag mig till skolan, där jag spenderar mest min tid med att sova. Mitt enorma intellekt räddar alltid mig i slutändan.

Jag har inga utgifter. Allt jag gör är att sitta och dega framför TV-spelet eller datorn. Jag börjar bli van vid det. Lika van som en haschpundare börjar bli av sitt hasch. Men jag klagar inte. Jag inser att förr eller senare måste jag få tummen ur röven och skaffa mig ett ordentligt jobb. Men den dagen ligger jävligt långt fram i tiden. Nu är det TV-spelseran!

Mr.B

97 - Februari.

Varför har Februari bara 28 dagar? Fruktansvärt förvirrande. Och framförallt: Vem bestämde att det bara skulle vara 28 dagar i Februari? Jag har mina teorier.

Jag tror det hela är en kupp. En fruktansvärdt smart kupp, iscensatt av alla världens småaktiga män. Någon, troligen en ytterst skäggig man, tänkte "Nu jävlar ska vi röra till det för folk, vi gör så att februari bara har 28 dagar". Och mycket riktigt, det hela är rörigt. Dessa, oerhört smarta männen, sitter nog och skrattar gott åt min, och alla andra människors, totala forvirring när de inser att februari tydligen är mycket kortare än andra, normala, månader. Att det dessutom kommer till en dag vart fjärde år gör ju defintivt inte saken bättre. När jag vaknade upp igår, lagom till vasaloppet förstås, blev jag fundersam. Vafan, redan mars? Sen påmindes jag, februari har bara 28 dagar. Det missar jag alltid, varje år. Förbannade februari.

Mr.B


96 - Damfotboll, varför existerar det?



Min fotbollskarriär var lika kort som den var dålig. Det är få människor som ligger inne med större träben än undertecknad. Ändå hade jag dominerat i allsvenskan. Damallsvenskan.

Det finns inget som är så tråkigt att kolla på som damfotboll. Absolut inget. Den totala avsaknaden av tempo, bra passningar och hårda skott gör att det är roligare att kolla på korpen. Jag är helt seriös. Att damfotboll får så mycket TV-tid är närmast en skandal. Det är ändå knappt någon som kollar, alla vet redan hur det slutar. Umeå vinner med 8-0 och Marta, den enda som verkligen kunnat vara en medelmåtta i ett P93-lag, gör alla målen. Totalt ointressant med andra ord.

Jag inser nu att jag kommer få hela Sveriges samlade femenistskaror på mig. Så stor är min hjärnkapacitet att jag kan räkna ut det. Men jag står ändå fullt och fast vid min ståndpunkt: Kvinnor kan inte spela fotboll. De kan mycket annat, men fotboll behärskar de inte. Jag vet att alla tänker det, men det är som vanligt bara jag som säger det. För hur kommer det sig annars att det är ett publiksnitt på 60 000 när världens bästa, manliga, fotbollslag Chelsea spelar och att Umeå, damernas dito, knappt lockar 1 500? Det kan inte bara vara en tillfällighet. Det är som man brukar säga: 30 miljarder flugor kan inte ha fel, bajs är gott. Likadant är det med fotboll: 58 500 åskadare kan inte ha fel, herrfotboll är överlägset.

Den dagen en kvinna platsar i en herrliga kommer jag ta tillbaka min åsikt. Jag kommer till och med äta upp mina kalsonger och lova att jag ska dyrka Hanna Ljungberg tills jag dör. Men tills dess så bojkottar jag allt vad damfotboll heter.

Mr.B

RSS 2.0