259 - Ring, Ring, bara du slår en signal.

Jag blir alltid glad när telefonen ringer. En liten del av mig skiner upp. Mitt hjärta slår ett par extra slag. Jag blir glad.

Besvikelsen är alltid total när det är ett tråkigt samtal. Som när det ringer någon från ett alldeles för långt företagsnamn klockan 08.49 en måndagsmorgon och frågar om jag är intresserade att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Jag frågar då alltid tillbaka om hur personen ifråga ställer sig till könsstympning. En perfekt isbrytare. Det brukar bli en liten pinsam tystnad sen hörs det ett försynt "Öhm, varför frågar du det?". Varav jag följer upp min tidigare fråga med ett "För om du inte lägger på jävligt fort är det exakt vad jag kommer utsätta dig för". Vanligtsvis lägger personen ifråga på då. Ett smart val.

När jag sansat mig lite så börjar jag filosofera. Filosofera om varför man ringer klockan 08.49 en måndagsmorgon till mig och ber mig köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. I vilket register är jag inskriven då? Vad finns det som säger dem att jag är intresserad av just detta? Har jag någosin, i alkoholrelaterat eller icke alkoholrelaterat tillstånd, sagt att jag är intresserad av detta? Och i sådana fall har det suttit en liten, liten, norrlänning (telefonförsäljare tenderar att vara norrlänningar) och tänkt "AHA! Där är en jävel jag ska störa någon gång jättetidigt nästa vecka och fråga om kalsongköp"? Har det det? I så fall, bara för att göra det klart en gång för alla, är jag inte, observera inte, intresserad av att köpa yllekalsonger med extra vadering som gör att paketet, alltså mannens könsorgan, framhävs extra tydligt. Inte alls. Förstått? Bra. Nu kan jag återgå till att vakta telefonen. Jag blir ju alltid glad när den ringer.

Mr.B



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0