255 - Hockeytränares vokabulärer.

Det finns många människor som knappt kan tala. Carolina Gynning till exempel. Det finns också människor som kan tala, men bara snackar skit. Leif Strömberg till exempel.

Den gode Leif är tränare. Tränare för ett av idrottssveriges största mysterium. Leksand IF. Ett hockedylag. Ett hockeylag med hur mycket pengar som helst, men som bara vägrar spela i den högsta serien. Fråga mig inte varför. Jag vet nämligen inte. En av få saker jag inte vet.

Hur som haver spelade LIF match häromdagen. LIF är Leksand IF. Förkortat. Bara så att alla hänger med. LIF = Leksand IF. De förlorade. Som brukligt är beskyllde tränaren förlusten helt och hållet på dommaren. Det är oftast dem man beskyller förlusterna på. Leif tog i så att han sprack

"De rövknullade oss". Basunerade han ut. 'Rövknulla', betyder att köra upp sin åderpåle i någon annans rectum. En obehaglig upplevelse kan jag tänka mig. Leif syftade på att domaren var en elak man som gav sig på LIF med snoppen i högsta hugg. Det var därför de inte vann. Leifs ord fick följder.

Domarbasen blev arg. Carolina Gynning blev, helt oförklarligt, arg. Stockholm Pride Festival skickade en biljett till nästa års upplaga till domaren ifråga. Leif försvarade sig. Han sa att allt var ett missförstånd. Med betoning på stånd. Jag är förvirrad, Leif. Vem rövknullade vem egentligen?

Mr.B

254 - Jag lever

Jag lever. Om än knappt.

Mina ögon blöder. Mina fingrar skaver. Min bakdel värker. Jag har spenderat alldeles för mycket tid med mitt FIFA. Mitt barn. Mitt allt. Jag ska bättra mig, jag lovar.

Under min frånvaro så har det skett en hel del. Oprah gick upp 10 kilo, bara för att mirakulöst banta ner dem igen. Gynning gjorde en läppförstorning, bara för att ta bort silikonet dagen efter och konstatera att hon från och med nu började sitt plastfria liv. Peter Jidhe skaffade sig en frisyr värd namnet. Michael Jacksson återuppstod. AC Milan spelade en bra fotbollsmatch, vilket händer vart fjärde år och Lill-Babs dementerade att hon hittat sin Claes-Göran. Mycket på gång alltså.

I mitt liv sker det inte mycket. Jag skyller på FIFA:t. Idag var det, hursomhaver, ändå en liten traumatisk upplevelse. Jag vaknade, glad i hågen, klockan 10.23. Hungrig var jag och bestämde mig för att försöka ta mig in i huset. Det gick sådär. Den enorma frånvaron på nycklar gjorde det inte lättare. Arg som ett bi satte jag på mig de absolut sunkigaste byxorna jag kunde hitta och begav mig bort mot min yngre brors skola. Efter att knackat på så många klassrum att jag tappat räkningen fick jag äntligen tag på den spjuvern. 20 minuter senare sjönk jag ner i soffan, knäppte upp mina byxor, tog ett glas mjölk och satte på Scrubs. Det var ett bra ögonblick.

Mr.B


253 - Hallelujah!

Jag ber redan nu om ursäkt. Ursäkt för min bristfälliga uppdatering. Ursäkt för att jag inte kommenterat angående förbundskaptensbytet. Ursäkt för allt. Som vanligt är det FIFA som spökar.

Världens bästa spel. FIFA. Allting är underbart. Jag undrar om det någonsin, någon gång, gjorts ett bättre spel än FIFA98. Troligen inte. FIFA10 är, precis som föregående spel, underbart. Som en erotisk upplevelese. Som att öppna kylskåpet och se Jessica Alba liggandes halvnaken med en bit ost på magen. Mina fingrar är utslitna. Mina ögon fyrkantiga. Mitt leende totalt. I'll be back.

Mr.B

252 - För dig, Matilda, för dig.

Jag fick en något bitsk anmärkning att jag är en hatisk person. Fruktansvärt hatisk till och med. Jag intar försvarspositioner. Jag kan älska.

Förutom mig själv tycker jag om massor av saker. Jag är full av känslor. Positiva sådana. Jag har ju, för inte alltför längesedan, proklamerat min kärlek till Tyskland och allt vad Tyskland står för. Men det tar inte slut där. Det finns mycket mer. Mycket mer jag älskar och tycker om.

Kylskåpet. Jag älskar mitt kylskåp. Vårt kylskåp. Finns inte mycket som går upp emot att vandra fram till kylskåpet en tråkig morgon, öppna dess ståldörr och kika in i dess fantastiska innandömme. Fullt med mat. Det är närmast en erotisk upplevelse. Det får min yxa att resa sig.

Scrubs. Scrubs är en serie. Seriernas serie. Jag älskar allt med serien. Allt. Från introt till slutet. Från huvupersonen till alla ointeressanta bifigurer. Jag kan sitta klistrad vid TV:n i timtals. Bara för att få se Dr.Cox. Det är som att vara kär. Kär i en halvtimme åt gången.

Chelsea FC. Mitt blåa lag. Mitt allt. Det sista jag tänker på när jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag ska döpa min förstfödde, oavsett kön, till "Didier Chelsea Drogba FC Belfrage". Det kan ingen ändra på.

Ironi. Jag är en ironisk människa. Smockfull med sarkasm. Ironi dryper. Faktum är att det är svårt att veta om jag någonsin är seriös. Mest för att jag aldrig är det.

Att vara en elak jävel. Att vara en elak jävel är något jag, även det, älskar. Det är kul att vara den berömda finnen i någons rövhål. Det är kul att vara unisont hatad av alla närvarande. Det är kul att vara den som alla vill skjuta. Det är kul.

Klementiner. Satsumas. En liten orange citrus. Det finns inget som går upp mot att bänka sig framför scrubs med 2 kg klementiner i knäet. Det är bättre än sex.

Att gå med uppknäppta byxor. Det finns inget som säger frihet mer än att vandra omrikng med uppknäppta byxor. Det är skönt. Det är luftigt. Det är så en man vill leva. Med uppknäppta byxor.

Förutom dessa gillar jag mycket annat. Öl, snygga kvinnor, pengar, snabba och coola bilar, hamburgare, vaniljvisp, -12, Arizona, Kommunismens fall, Boken "Röde Orm", när andra människor råkar ut för försmädligheter, bussnormer och slutligen den lille dvärgen som spelar i alla stora filmer. Han är kung!

Mr.B

251 - Mördande hemmafruar.

Det finns väl ingen i vårt avlånga land som missat Anna A. A som i Anka. A som i Abnormt korkad. A som i Anledning till hat.

Det är dock inte bara Anna Anka i serien. Det finns flera. Flera, dumma, fruar. Dumma hemmafruar. Dumma hemmafruar i Hollywood. Dumma hemmafruar i Hollywood som säger superkorkade saker. Det är således inte enbart Anna A som vi ska hänga högt. Det är flera.

Jag har försökt undgå debatten men nu kan jag inte längre. Kan inte hålla min näsa utanför. Kan inte undgå att vråla ut hur korkade dessa människor faktiskt är. Kan inte gråta över att de faktiskt är svenskar. Jag förstår bara inte. Varför finns dem? Varför är det inte dessa individer som sitter fängslade på Guatanamo? Varför?

Anna sa en gång att man ska suga av sin man varje morgon. Det köper jag. Det köper alla män. Men denna plötsliga vishet överskuggas av hennes bristande kunskaper om allt annat. Hon är som en plastpåse med sugeffekt. Dum, tom, intetsägande men omtyckt av den nedre regionen. Jag förstår inte henne. Och jag förstår inte Paul Anka, denna legendariske smörsångare. Vad ser han hos henne?

Idag nr jag gick in på datorn fick jag dock en veritabel chock. På MSN:s visningssida står det en annan hemmafru. Naken. Med en pistol i handen. Rubriken lyder "Mitt utseende bedrar". Den närmaste nyheten under lyder "Två döda efter skott i huvudet". Är det bara jag som ser sambandet? ÄR DET BARA JAG?

Mr.B

250 - Tyskland, producenter av allt gott.



Igår, när jag var placerad framför vår något sega TV, kom jag att tänka på storheten i tyska export. Tyskland, vår tids största.

Tänk bara på allt gott som Tyskland bidrar med. Oljeföretag, David Hasselhoff och hans släkt, Det som är kvar av Berlinmuren, Hårdporr och Hårporr, Taffelwein, Mustascher, Namnen Günter, Freidrich, Helmut och Heinriech och i praktiken allt annat som vi använder oss av i vardagen. Tyskar är bra.

Visst har Tyskland misslyckats med en del genom tiderna. 1 och 2a Världskrigen var väl ingen hit. Något utav dem. En viss herr Adolf kan beskyllas för en del där. I alla fall i det andra. Sen bestämde de sig för att splitta landet. Med hjälp av en mur. Inte någon söt liten trädgårdsmur. Utan en taggtrådsförsedd, bevakad, jättemur. Kanske inte landets finast minne. Sen ska tyskarna ensamma ansvara för Damfotbollens genomslagkraft. Tråkigt men sant. Jäkla tyskor.

Men i skuggan bakom dessa fiaskon finns det ljusglimtar. Och de är många. Mycket fler än de mörka sidorna. Jag ska ge mig på ett försök att ragnordna dem. Det är svårt, eftersom vi i omvärlden har Tyskland att tacka för så mycket. Ett fantastiskt land.

1. Nein und Naunsichst Luftballon (reservation för tyskan). Världshistoriens bästa låt. Inget toppar den. Är i lokala delar av Östra Tyskland också ansedd som nationalsång. Ett mästerverk.

2. Alla dubbade reklamer. Fantastiska. Underbara. Bäst. Det finns inget som lyser upp en TV-stund som en tysk reklam dubbad till svenska om ett super-underbart-jättebra-fantastiskt-extremt-tvättmedel. Jag dregglar. Saliverar. Det är TV när det är som bäst. Tysk TV.

3. Heidi Klum. Hon är okej. Hon är rik. Hon är tysk. Jag gillart!

4. Tysk järndisciplin. Fruktat i omvärlden. Ingen vill hamna i en tysks knipor. Barnen lär sig genom aga. Man tilltalar alla äldre med "Mein Herrn", "Fraulein", "Kaisern" eller "Frau". Det är inte mer än rätt.

5. Språket. Tyska är underbart. Lite rivigt, gurggligt, oförståeligt, hårt. Dagis heter Kindergardten. Det låter som om man bara lämnar barnen i en gigantisk hage redo att uppläras och uppläxas av en dam med hårda nypor. Vissa barn kommer inte tillbaka.

Utöver dessa fantsatiska fem finns det flera. Som redan nämnt. Men man kan fortsätta i all evighet. Tyskland är det ländernas land. Deautschland Deautschland über alles, über alles in der velt!

Mr.B

249 - Kärleksproblem

Ibland är det svårt. Ibland är det svårt. Svårt är ordet. När man är kär.

Jag har ett litet kärleksproblem. Eller egentligen har jag ett stort kärleksproblem. Det hela är superkomplicerat. Jag vet nämligen inte vem eller vad jag ska vara mest kär i.

Jag är en egenkär person. Så alternativ ett är självklart mig. Jag älskar mig själv, något kopiöst. Det har allltid i första hand varit mig själv. En älskvärd person. En drömprins. Jag är konstant nykär i mig själv. Men nu tvekar jag. Är det mig jag ska älska mest?

Jag är också väldigt kär i mitt TV-spel. Vår PS3a. Det är inte mycket som går att älska så mycket som jag älskar mitt TV-spel. Sedan urminnes tider har min kärlekslista toppats av mig själv och som stark tvåa vårt TV-spel. Följt av ingenting. Ingenting. Jag har kunnat koncentrera min fulla kärlek på båda dessa fabulösa saker. Lätt och härligt. Två saker. Men nu har något hänt.

Helt plötsligt har det kommit in en tredje lirare i gamet. En duo har blivit en trio. Två har blivit tre. En trekant har uppkommit. Det är tre på listan. Tre stycken. Det var nämligen så här att för ett par dagar sedan värmdes mitt hjärta. Min dag lyste upp. Jag mådde tipptopp. Anledningen var en härlig liten kommentar; "Jag tror jag är lite kär i din blogg". Jag tog ett glädjeskutt. Jag blev en ny man. Och nu vet jag inte vem jag ska älska mest. Mig, mitt Tv-spel eller min blogg.

Mr.B

248 - Saker ingen bryr sig om.

Det finns mycket folk inte bryr sig om. Det finns mycket som är totalt ointressant. Det finns mycket som inte ens borde existera.

Det är en diger massa. Mängder av skit. Jag har beslutat att ta tag i denna massa. Rensa lite. Se till att folk får upp ögonen för saker de i framtiden borde undvika. Skit helt enkelt.

Jag älskar listor. Lika mycket som jag älskar mig själv och hatar Linda Rosing. Så mycket älskar jag listor. Därför kommer jag göra en lista. En lista på skit som borde förintas. Om inte, så i alla fall undvikas.

1. Bloggar som handlar om; Mode, Vad personen gjort idag, vad den gjorde igår, förrgår, förrförrgår och i förra veckan, Djur, Barn, Design, Dans, Nakna människor, Fula människor, Julgranar och Mat. Det är totalt ointressant och klassas med lätthet som skit. Grövsta skit.

2. Hollywood. Hollywood är ointressant, Hollywood är tråkigt, Hollywood är som att se en Amerikansk Kärlekskomedi - man vet alltid hur det slutar och lider under 2 timmar. Ingen bryr sig om Justin Timberlake dumpar någon brud. Ingen bryr sig om Leonardo DiCaprio har en ärta i näsan. Ingen bryr sig om Jim Carrey blivit tjock och hårig. Ingen.

3. Backstreet Boys, Westlife, Five, Nsync..ja alla pojkband i världen. Låter exakt likadant och kan med lätthet konstateras sjunga som förpubertala 13-åringar. Att dem sedan enbart har fans i samma ålder är bara pinsamt. Pedofili på hög nivå.

4. "Här är ditt liv", "Kändisdjungeln", "Idol" och "Förkväll". Fyra usla program som bara lockar dumma individer. Dumma, inskränkta, individer.

5. Boule, Basket, Biljard eller Baseball. Intetsägande. Värdelöst. Som en katt. Fast värre.

6. Katter. Information överflödig. Djävulens best. Trolig reinkarnation av alla onda människor som någonsin levat. Lite Mao, lite Hitler, lite Idi Amin, lite Stalin.

7. Blommor. Onödigt krimskrams. Inte ens kvinnor tycker egentligen om dem. De behövs vattnas, klippas, skötas och klappas. Allting på samma gång. Jag har en strikt, plantlöst, rum. Folk borde följa det intiativet.

8. Pensionärspolitik, sjukvårdspolitik, kommunism politik, polsk politik, kyrkpolitik, Varför-man-inte-får-springa-naken-politik. Också jättetråkigt och ointressant. Vi röstar, och vi röstar blått! Thats it!

9. Alla Big-Brother, Paradise Hotel, Nya Tider, Idol- kändisar. Alla.

10. Peter Siepen, Peter Harrysson, Peter Stormare, Peter Pan, Peter Forsberg, Peter Pansarpung, Peter Settman och Peter Schmeichel.

Jag planerar seriöst att för alltid gå i dvala. Evig vila, sova ide, aldrig vakna, åka till drömmarnas planet, trilla av pinn om jag får läsa en till blogg om något av ovanstående. INGEN BRYR SIG!!!!!!!!! INGEN ANTECKNAR!!!!!!! INGEN VILL VETA ATT DU HAR KÖPT NYA PYJAMASBYXOR!!!!!!!! INGEN!!!!!!!!

Mr.B

247 - Födelsedagar.

Vi är sex stycken i vår familj. Det blir sex födelsedagar. Det blir fem födelsedagar utan min egen. Fem förfärliga födelsedagar.

Jag är en fattig man. En man som lever på gränsen till fattigdom. En man med inga pengar. En man som håller hårt i sina femtioöringar. En man som verkligen inte har råd att köpa dyra, onödiga, presenter. Inte ens nära. Det absolut jobbigaste med alla födelsedagarna är att det inte är jämnt utspritt. Allting kommer i en klump. September/Oktober är det värsta. På tio dagar bara rinner det pengar ifrån mig. Jag gråter. Vrålar. Snörvlar.

Sen när man precis hämtat sig från chocken i September/Oktober kommer November. Och ännu en födelsedag. Sedan förstör julen nästa månads bristfälliga intäkt. Lagom till Mars har man återhämtat sig, men tro fan inte att det kommer en födelsedag då också. Under sommaren har man utgifter som glass, badbyxor, ett snitsigt badlakan, fotbollar, chips, öl, ett fyrspann hästar med tillhörande droska, tre små polacker som ska fixa frukost på sängen och få plats i en kartong, en trebent hund och andra oförutseende utgifter. Då fyller nästa människa år. Efter sommaren kommer hösten och då upprepas allt igen.

Kort sagt; Jag är alltid fattig. Som en hund. En trebent hund. Och jag skyller enbart på födelsedagarna. Nu ska jag gå och rita en teckning till min bror. Kreativiteten ersätter likviditeten. Han blir nog glad.

Mr.B

246 - En söndag i Lund.

Idag var jag uppe i den berömda ottan. Idag var jag uppe och vandrade Malmös gator innan solen bestämde sig för att göra det samma. Jag reflekterade över vinden. Det blåste.

Det blåste något oerhört nämligen. Jag överdriver inte när jag säger att jag praktiskt taget blåste bort. Jag svävade. Jag flög. Jag befann mig i luften mer eller mindre konstant. Efter detta korta reflekterandet över den starka blåsten så reflekterade jag lite över vad i helvete jag gjorde uppe i ottan.

Jag var uppe för att ta på mig tränaroverallen. Skrika mig hes. Vråla mig sönder och samman. Basunera ut order. Vårt lilla lag hade match. Det tar på rösten. Men vi vann. Lyckovrålen ville aldrig ta slut. Champagnen sprutade, konfettin regnade och pokaler delades ut. Till ett annat lag. Som var bättre. Mycket bättre. Cirka 100 ggr bättre. Men vi vann en match. Större än så blir det inte.

Mr.B

245 - T9, ett helvete.

Jag är inget tekniskt under. Datorer, kameror, mobiler, ja allting som har med teknik att göra är en av mina, få, svaga sidor. Nu har problemen blivit akuta.

Jag har, som redan nämnt, lämnat in min käre iPhone på lagning. Det var en tuff skilsmässa. Jag grät. Han grät. Teliaoperatören grät. En helt random tant bakom mig i kön grät. För att sporadiskt ersätta min kära flyktade vän fick jag tag på en mobil från urminnestider. En mobil så gammal att drottningen av England framstår som ung. En mobil så gammal att den har använts av storheter som; Eva och Adam, Michelangelo, Lord Nelson, Göring och Goebbels, Hasse Alfredsson och Carola. En mycket gammal mobil med andra ord. Väldigt gammal.

Inte nog med att den är gammal den är dålig också. Ytterst usel. Den hackar lite. Den stängs av titt som tätt. Den är svårt sliten. Som en vietnamnveteran. Men det jävliga tar inte slut där. Det bara börjar. Det hemskaste med den här telefonen är en sak; T9. Den jävla funktionen.

Det kan vara för att jag blivit bortskämd med min supertelefon men jag kan inte hantera den jävla funktionen. Det stör mig. Något oerhört. Igår tog det mig 35 minuter att skriva ett SMS på tre meningar. 35 minuter. Jag svettades. Jag dunkade min panna blodig. Jag skrek. Allting var hopplöst. I frustration slängde jag mobilen i soffan och satte på "Alla älskar Raymond". 3 minuter senare, deprimerad av uselheten i ett av de sämre programmen i TV-tablån, gav jag mig på det igen. Men inte fan funkar det för det. Hata T9.

Mr.B

244 - Bussregler.



På sistone har jag åkt mycket buss. Mycket buss. Väldigt mycket buss. Sanslöst mycket buss.

På bussen gäller vissa regler. Det är inga klara regler. Inga lagar. Inga riktigt nedskrivna regler. Så mer som normer. Bussnormer. Så ett korrekt namn på detta inlägg borde vara bussnormer. Men nu har jag skrivit bussregler. Så bussregler it is. För att komma till saken, nå poängen, framföra min åsikt, säga vad som ska sägas, så finns det vissa regler, förlåt normer, på bussar.

Man pratar aldrig på bussarna. Aldrig. Aldrig någonsin. Det ska råda en slags samstämmig tystnad. Att ens öppna käften är knappt tillåtet. Så fort man gör det så stirrar hela bussen på dig och busschaffisen bromsar in, öppnar dörrarna och sparkar av dig. Det är en ytterst allvarlig typ av tysta leken. En begravning hade varit munter gentemot en bussfärd. Den enda rösten man ska höra är den ytterst tråkiga kvinnorösten som basunerar med jämna mellanrum ut "NÄSTA Major Nilssons Väg". Det är alltid Major Nilssons Väg. Även när vi är i andra änden av stan. "Major Nilssons väg?" frågar en förvirrad tant. "AHA!" skriker chauffören, "I min buss är man tyst!" och sparkar av tanten. Det är en bussnorm. 

Efter som man inte får prata på bussen måste man göra något annat. Något annat är i det här fallet att läsa. Man måste läsa på bussen. Är det inte metro, som för övrigt är en av världshistoriens lite sämre tidningar, måste det vara något annat. Astrid Lindgren, Selma, Jan Guilliou, Bibeln, Odyssén. Något ska man läsa. I tysthet. Läsa i tysthet. Oavsett hur trångt det är på bussen, så ska man läsa. Även om man måste luta sig på någon annan passagerare. Även om man i praktiken står utanför dörrarna. Även om man hänger i taket och måste bläddra med munnen så ska man läsa. Läsa så att ögonen glöder. Det är en bussnorm.

Det finns en bussnorm som står över de två föregående. En som gäller utan någon som helst inverkan av de två andra. Det är den som gör gällande att man måste lägga ifrån sig sin bok om det kommer på någon som man känner, men helst undviker för att man inte tycker om för fem öre. Man måste lägga ifrån sig sin bok och i tyst, nästan viskande, samtalston prata om vädret, skolan, föräldrarna, cancer, MFF, LDB 07 Fc Malmö, Victorias bröstcancer fond, Donald Trump och Kalle Anka. Trots att man inte vill något hellre än att kliva av bussen 4 hållplatser tidigare. Man måste. Det är ju den viktigaste bussnormen.

Idag på bussen var det en kille som struntade i alla regler. Förlåt, Normer. Han struntade i dem helt och hållet. Makalöst. Alla andra på bussen satt bara och väntade. Som i andakt. Vad skulle busschauffören göra? När skulle han handla? Skulle han låta denna person bara fortsätta? Han varken läste eller var tyst. Han sjöng, för full hals, på Pharell "Drop it like it's hot" från Gustav Adolfs Torg till Bellevue Park. Det var 12 hållplatser. När han klev av sa han "Tjarå, hälsa Gustav" till Busschauffören. Genast andades vi på bussen ut. Han kände busschauffören, normernas beskyddare, det var därför han slapp undan. Man bryter inte bussnormerna hursomhelst. Det ska gudarna veta.

Mr.B

243 - Handväskor, ett förbannat påhitt.



Kvinnor älskar handväskor. Små handväskor, stora handväskor, handväskor som knappt rymmer en femma, handväskor gjorda av krokodilskinn och handväskor i passande storlek för en ful chihuahua. Alla sorters handväskor helt enkelt.

Jag förstår inte grejen. Jag är knappast ensam. Alla manliga individer på denna jord måste fråga sig "vad fan är grejen med handväskor?". I desperation letar jag efter svaret. Men hittar inget. Varför har man en handväska?

Scenario ett; En för liten handväska. En för liten handväska innebär för lite utrymme för smink/plånböcker/hundar/mobiler/MP3-spelare/Dostojevskis samlade verk/en liten, liten, pincett. Det leder till, häng med här, att man måste ha två stycken handväskor istället. Två lika små. För att få plats med allt.

Scenario två; En för stor handväska. En för stor handväska leder till att man överskattar utrymmet. Man fyller sin käraste ägodel med allsköns skräp från espressohousemuggar till 2,5 kgs hantlar. Detta leder såklart till en tung och otymplig väska. Men eftersom man måste ha handväskan i handen/hängande över armen, det är en helig handväskkodex som lyder så "du skall icke bära din handväska på annat sätt än i handen eller hängade över armen", så får man lida i tysthet. Detta medför att man vinglar fram ohyggligt snett och ser ut som om man mer eller mindre gjort i brallan.

Scenario tre; För många handväskor. Såklart har man inte bara en handväska. Man har minst 12. Minst. 12 stycken små, eller stora, handväskor anpassade efter specifika ändamål som "gå ut och gå med hunden"-väskan, "ut och dansa"-väskan, "åka buss"-väskan, "handla glass av han snygge på ICA Maxi"-väskan och slutligen (min favorit) "när vi är lite försenade och vet att vi måste springa för att komma i tid"-väskan. Det finns otaliga. Därför vet man heller aldrig vart man har sina grejer. Nycklarna kan vara i vilken som helst av dessa tolv väskor. Precis som mobilen, hunden, katten, rödbetsburken, målarpenslen, familjeporträttet, kameran, ugnen... ja, ni förstår. Överflödets förbannelse.

Så varför? Varför har man handväskor? Slitaget är enormt, förbrukningen det samma, kostnaderna skyhöga och användningen är ungefär lika med 0. Tacka vet jag en vettig ryggsäck. Eller stora jackfickor.

Mr.B

242 - Minus tolv.

Jag är ett mattegeni. Det känner ni till. Det finns dock ett tal jag är mer förtjust i än andra. Det är minus tolv.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om minus tolv. Det är en fantastisk siffer kombination. -12. Se på det. Det är matteporr när det är som bäst. Jag saknar att räkna ut tal som slutar på -12. Jag saknar att helt plötlsigt utbrista -12. Jag saknar att ligga i sängen slå upp matteboken och bara vräka ur mig; -12. Jag hoppas att jag någon gång, inom en inte alltför lång framtid, kan få börja skrika -12 hejvilt igen. Jag älskar -12. Stort men sant.

För övrigt har jag ingen mobiltelefon. Känns som om man har kapat min arm. Huggit av min åderpåle. Stuckit en kniv i min halspulsåder. Sågat sönder min bringa. Gjort en våldsam rectumundersökning. Dessutom har jag blivit berövad på mitt SIM-kort. Det åt pappas gamla mobil upp. Kvar står jag med min hotmailadress som enda kopplingen till normala världen. Det och min eminenta blogg, såklart.

Mr.B

241 - En mans bibel.




Det finns mycket män gör. Män rapar. Män dricker öl. Män ser på fotboll. Men mest av allt ser män på kvinnor.

När jag säger män menar jag alla män. Alla män utom männens män. De ser på män. Alla andra män däremot ser på kvinnor. Ser och bedömmer. För det är så vi funkar. Vi män.

När man bedömmer kvinnor går man efter en lista. En helig lista. En lista som kan liknas vid varje mans bibel. Man rangordnar kvinnor och bedömmer deras skönhet. Väger för och nackdelar och kommer fram till ett snitt. Det snittet blir kvinnans poäng. Ju högre poäng, desto snyggare. Enkelt. Simpelt. Lätt som en plätt.

För att göra det lite lättare för er ska jag gå igenom de olika poängen och vad dem innebär.

0 -
En nolla är troligen det fulaste du någonsin kommer vila blicken på. Det finns absolut inget som du kan finna det minsta attraktivt. Det är så illa att du ett par illavarslande sekunder faktiskt hellre tänker på Carola, Kicki D, Lasse Brandeby och Ricki Lake istället. Nakna. Med andra ord, snuskigt ful. Quasimodo.

1 - Ettan är ingen vacker skapelse. Inte vacker alls. Men kanske, med hjälp av en rejäl dos smink, x antal operationer och en sprucken kondom, kan hon bli dina framtida barns mamma. Förhoppningsvis inte, men chansen finns där.

2 - Nej, inte detta heller. Inte utstickande ful, inte i närheten av snygg. 2orna är en slags gråzon. En grå massa som bara finns där. Ingen man lägger märke till, för hon är inte den fulaste skapelsen inom 300 meter (för tro mig det finns alltid 1or och 0or i närheten!). Hon bara finns. Hade med lätthet kunnat bytas ut mot en duva. Utan att göra någon större skillnad.

3 - 3or är ofta 6or och 7ors fula vän. Så är det bara. I ett gäng på fyra-fem stycken finns det alltid en 3a. Alltid. Undantagslöst. Det är hon som gnäller på att hon inte har pojkvän, det är hon som alla män försöker undvika, det är hon som är "bara en kompis". Den perfekta termen för 3or. Bara kompis. Och det hoppas man verkligen på att det bara blir!

4 - 4or ser oftast bättre ut en vad dem i verkligheten är. En 4a är en tjej som män under grav alkoholpåverkan, ute på en bar med dålig belysning, kan tycka är klart attraktiv. Sen så slår sanningen en i huvudet dagen efter när sminket är borta, belysningen superb och baksmällan tung. Man spyr, men inte av baksmällans skull. Det enda man kan göra då är att le och tänka "det kunde varit värre", för tro mig, det kan det!

5 - En 5a är en "jaha" upplevelse. Det funkar en supertråkig söndag, när proppen har gått, när maten är slut, när det inte finns någon serietidning i närheten och du inte känner för att träna. Då blir en 5a en 10a. Annars är hon inte utstickande snygg. Snarare söt. En typisk farmorfavorit.

6 - Den absolut svåraste gruppen att bedömma är 6orna. Därför har den delats in i 3 grupper: Svag 6a, 6a, Stark 6a. Det har inget att göra med den fysiska kraften. Inte alls. Men skillnaden mellan dessa är milsvid. En svag 6a är en 5a som precis gått över till att bli en 6a. Där finns potentialen men man är inte säker vart den bär. En stark 6a är på väg uppåt, mot oanade höjder. En 6a är okej, ser bra ut enligt många, ser sämre ut enligt vissa. Det är något en 6a faller på. Antingen för lång eller kort, för tjock eller smal, för blond eller ännu blondare, för manlig, rapar eller fiser. Några små aspeketer som gör att det inte når hela vägen fram. En 6a är okej. Punkt.

7 - 7an är det perfekta flickvänsmaterialet. Hon är snygg, inga tvivel om det, men hon är inte så snygg att hon med lätthet kan snärja alla män, utan tre viagra i kroppen och ett kondom på snoppen, runt sitt lillfinger. Ett par snäpp upp till toppen men så pass snygg att man för ett par sekunder glömmer bort Jessica Alba. Men bara för ett par sekunder. Sen är hon tillbaka, snyggare än förr. Jessica Alba - mmm-mmm-mm *dreggel*.

8 - Om man ska jämföra 8an med ett djur blir det Jaguaren. En fuskpuma. Inte en riktig puma, men nästan. Offer för många 40-åringars blickar och förpubertala hjältars hojtande. En 8a har det mesta, förutom kläder. En 8a vet att hon har något att erbjuda och erbjuder det genom att aldrig ha mer tyg på sig än att hon skyler bröst och bakdel. De två B:na. Troligt våldtäktsoffer.

9 - En 9a är säker på sig själv. Säker på att hon är snyggast i närheten. Säker på att alla vill ha henne. Säker på att hon stängde av spisen när hon gick hemifrån. Säker på att hon kommer gifta sig rikt. Säker på det mesta. Olikt 8an visar hon minimimalt med hud om det inte behövs. Glorifierad.

10 - Det finns inga 10or.

Tuff sanning men så här ligger fallet. Alla killar använder sig av detta. Om de säger något annat ljuger dem. Om de säger att ni är en 8a är ni med största sannolikhet inte högre än en 6a. Om de säger att de inte ser på andra, snyggare, kvinnor ljuger dem. Det är så vi män funkar. Tufft, men sant.


Mr.B


RSS 2.0