244 - Bussregler.



På sistone har jag åkt mycket buss. Mycket buss. Väldigt mycket buss. Sanslöst mycket buss.

På bussen gäller vissa regler. Det är inga klara regler. Inga lagar. Inga riktigt nedskrivna regler. Så mer som normer. Bussnormer. Så ett korrekt namn på detta inlägg borde vara bussnormer. Men nu har jag skrivit bussregler. Så bussregler it is. För att komma till saken, nå poängen, framföra min åsikt, säga vad som ska sägas, så finns det vissa regler, förlåt normer, på bussar.

Man pratar aldrig på bussarna. Aldrig. Aldrig någonsin. Det ska råda en slags samstämmig tystnad. Att ens öppna käften är knappt tillåtet. Så fort man gör det så stirrar hela bussen på dig och busschaffisen bromsar in, öppnar dörrarna och sparkar av dig. Det är en ytterst allvarlig typ av tysta leken. En begravning hade varit munter gentemot en bussfärd. Den enda rösten man ska höra är den ytterst tråkiga kvinnorösten som basunerar med jämna mellanrum ut "NÄSTA Major Nilssons Väg". Det är alltid Major Nilssons Väg. Även när vi är i andra änden av stan. "Major Nilssons väg?" frågar en förvirrad tant. "AHA!" skriker chauffören, "I min buss är man tyst!" och sparkar av tanten. Det är en bussnorm. 

Efter som man inte får prata på bussen måste man göra något annat. Något annat är i det här fallet att läsa. Man måste läsa på bussen. Är det inte metro, som för övrigt är en av världshistoriens lite sämre tidningar, måste det vara något annat. Astrid Lindgren, Selma, Jan Guilliou, Bibeln, Odyssén. Något ska man läsa. I tysthet. Läsa i tysthet. Oavsett hur trångt det är på bussen, så ska man läsa. Även om man måste luta sig på någon annan passagerare. Även om man i praktiken står utanför dörrarna. Även om man hänger i taket och måste bläddra med munnen så ska man läsa. Läsa så att ögonen glöder. Det är en bussnorm.

Det finns en bussnorm som står över de två föregående. En som gäller utan någon som helst inverkan av de två andra. Det är den som gör gällande att man måste lägga ifrån sig sin bok om det kommer på någon som man känner, men helst undviker för att man inte tycker om för fem öre. Man måste lägga ifrån sig sin bok och i tyst, nästan viskande, samtalston prata om vädret, skolan, föräldrarna, cancer, MFF, LDB 07 Fc Malmö, Victorias bröstcancer fond, Donald Trump och Kalle Anka. Trots att man inte vill något hellre än att kliva av bussen 4 hållplatser tidigare. Man måste. Det är ju den viktigaste bussnormen.

Idag på bussen var det en kille som struntade i alla regler. Förlåt, Normer. Han struntade i dem helt och hållet. Makalöst. Alla andra på bussen satt bara och väntade. Som i andakt. Vad skulle busschauffören göra? När skulle han handla? Skulle han låta denna person bara fortsätta? Han varken läste eller var tyst. Han sjöng, för full hals, på Pharell "Drop it like it's hot" från Gustav Adolfs Torg till Bellevue Park. Det var 12 hållplatser. När han klev av sa han "Tjarå, hälsa Gustav" till Busschauffören. Genast andades vi på bussen ut. Han kände busschauffören, normernas beskyddare, det var därför han slapp undan. Man bryter inte bussnormerna hursomhelst. Det ska gudarna veta.

Mr.B

Kommentarer
Postat av: Måns

Så satsigt skrivet! Journalist nästa!

2009-10-02 @ 16:26:21
URL: http://mansisaussie.blogg.se/
Postat av: Anonym

God kväll, vill bara säga att du är ett geni och en sann man. Trots att du håller på Chelsea.

2009-10-02 @ 20:34:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0