240 - Korvfest.



På facebook, källan till all kunskap, så dyker det jämnt och ständigt upp bilder. Som idag.

Det var dock inte vilka bilder som helst. Det var bilder på den mest brutalaste, massiva, fruktansvärdaste korvfesten i mannaminne. Överallt var det korvar. Korvar men inga bröd. Jag suckade. Jag snörvlade. Jag grät. Sen skrattade jag. Hur kan man ens tycka en sådan massiv korvfest är kul? 24 killar, 1/2 tjej och chips. Låter inte som den roligaste festen enligt mig. Korvfest är något ohyggligt.

För själva meningen med fest är att få rasta könet. Vifta på snorren. Olja trumpeten. Begrava hunden. Parkera bilen. Köra tåget igenom tunneln. Fängsla indianen. Ja ni förstår. Så tänker i alla fall vilken normal man som helst. Så varför, varför frågar jag mig, fixar man en korvfest? Går det att göra en tydligare indikation på att man gillar brösthår, magmuskler och tidigt håravfall? Jag tror inte det. Dagens spaning är härmed sluförd.

Mr.B

239 - Vad man inte får göra.

Det finns en hel drös med saker man inte får göra enligt Svensk lag. Tidelag är inte en av dem. Så man får knulla getter, om man vill.

Jag har dock en "vad-man-enligt-Mr.B-inte-får-göra-lista". Den är ganska diger. Men en upplyst despot, slå upp det, som jag är har med all rätt utformat denna gedigna lista. Alla borde lyda den. Jag gör det i alla fall.

VAD MAN INTE FÅR GÖRA

1.
Man får inte gråta till extreme home makeover. Det får man bara inte. Det är som att skjuta sig i pannan och hoppas på överlevnad. Det är som att slicka på en lyktstolpe. Det är som att fisa sig i handen och lukta på den sen. Totalt avskyvärt med andra ord.

2. Man får inte tycka att Notting Hill är den bästa filmen som gjorts. Black Hawk Down? Nakna Pistolen? Don't mess with the Zohan? Notting Hill är en sorglig, tråkig och inte alls speciellt bra historia.

3. Man får inte ringa sin bästa kompis och fråga vad hon/han/den/det ska ha på sig bara för att man ska kunna matcha det och verkligen se ut som Bananer i pyjamas. Nej, nej och åter nej. No go.

4. Man får inte kunna hela Britney Spears album utantill och man får inte ha lagt ett bud på eBay på hennes avrakade hårtestar och gråtit när budet inte nådde riktigt hela vägen fram. Funkar inte.

5. Man får inte tycka mat som innehåller "lever", "låda" eller "sylta", är gott. Janssons frestelse faller också under den kategorin. Det är som att skjuta sig i pannan och hoppas.. ja ni vet.

6. Man får inte tro på att nätdejtning faktiskt funkar och om man väl lägger upp en profil på någon humbug sida så får man inte säga att "man gillar långa promenader, trevliga kvällar, regn och barn". Inte alls.

7. Man får inte tycka ridning är en sport. Inte heller boule, bowling, biljard, bridge, damfotboll, velodromcykling, shack eller konstsim faller under kategorin sport. Hästpolo funkar dock. En av våra ädlaste sporter.

8. Man får inte kunna citera kärleksparet i Titanic utantill. Man får på sin höjd tycka om låten. Det gör till och med jag.

9. Man får inte underskatta tiden man spenderar på toaletten. Varje toalettbesök är heligt. 20-25 minuter. Minst. Finns inget att skämmas för.

10. Man får inte använda bokstaven Z såvida det inte är i Pizza, Zebra, Zlatan eller Zzzzz (som i snarkljud). Annars aldrig. Never. Förstått?

11. Man får inte läspa. Punkt.

Där har ni det gott folk. Min lista. Lev efter den. Dyrka den. Gör som jag - älska den. Men viktigast av allt; Älska mig. Jag är trots allt en upplyst despot redo att erövra världen.

Mr.B

238 - Allmän kunskap.

Det finns viss allmän kunskap. Som att solen går upp imorgon. Som att Britney Spears lär raka av sig håret igen. Som att Björn Hellberg kan alla tennisresultat från tidigt 30-tal och framåt.

Man lär sig oftast dessa allmäna kunskaper av överbeskyddande föräldrar. Överbeskyddande föräldrar med en stor misstro till sina barns intelligens. En av sakerna man lär sig av dessa, överbeskyddande jäklar, är att man absolut inte, oavsett vad, får springa med en sax i handen. Det är närmast förbjudet. Det är allmänt känt att alla som springer med saxar mer eller mindre stryker med på kuppen. Jag tror inte på det. Jag tror absolut inte på det. Jag kräver istället bevis. Statistik som säger hur många barn som faktiskt skadat sig för att de tog ett språng med en sax i hande. Statistik som säger hur många dödsfall som är direkt relaterade till löpning med sax. Jag tror att statistiken skulle berätta för oss att det är förbluffande få som skadas eller dör i samband med saxlöpning. Kanske en per år. Inget mer.

Det finns fler "överbeskyddandeföräldrarregler". Som att man inte får bada efter man ätit, för då kan man dö av kramp. Återigen; var är bevisen? vem har dött? vad hade personen ätit? kunde personen simma? Jag skakar på huvudet och suckar. Jag tror nämligen att även i detta fallet finner vi antalet skadad/döda/påverkade personer ruskigt lågt. Och de som dör för krampkänningar under en simtur har med all säkerhet inte alls fått krampkänningar på grund av sitt matintag. Antingen kan dem inte simma eller så är dem så otränade att de helt enkelt inte orkar. Om de åt en macka 20 minuter innan sin simtur eller inte är helt klart ointressant. Lika ointressant som Kicki D.

Fyrkantiga ögon. Vi har alla någon gång blivit hotad med att vi "kan få fyrkantiga ögon av att titta på för mycket TV". Lögn. Ge mig en människa med fyrkantiga ögon. Ge mig en människa säger jag! Totalt omöjligt och det kan vara en av världshistoriens största lögner.

Så därför, som den rebell jag är, uppmanar jag er. Jag uppmanar er att springa med saxar. Jag uppmanar er att bada direkt efter ni tryckt i er 2 kg fiterade räkor. Jag uppmanar er att se på TV tills ögonen blöder. Helst ska ni göra allt på en och samma gång. För det får inga följder. Inga alls.

Mr.B

237 - En Arnold.

Arnold är världens mest kända Österrikare. Näst efter Fritzl. Arnold var ett muskelberg. Nu är Arnold inte det längre. Men jag har tagit över där Arnold slutade.

Det finns folk som kallar mig biffen. Det finns folk som kallar mig "den nye Arnold". Det finns folk som kallar mig hulken. Det är för att jag är stark. Stark som en grön Arnold. Under sommaren hade jag ett uppdrag och endast ett uppdrag; Att gå upp i vikt. Att gå upp i vikt på det nyttiga, muskelaktiga, sättet. I slutet av September kan jag konstatera att jag lyckades helt okej.

Jag är fortfarande en liten räka. Tro inget annat. Men jag har gått upp 4 kg i rena muskler. Jag är således nöjd. Snuskigt nöjd. Jag ser ut som en ung Herkules. Eller en lite äldre Akilles. Kort sagt: Jag är en biff. Det tog ju i och för sig ett antal månader innan man såg något som helst resultat. Jag såg fortfarande liten, blek, svag och ganska icke manlig ut. 5 kg Proteinpulver senare är den nya Mr.B här. Mr.Biff.

Mr.B


236 - Skadeglädje!

Det roligaste som finns är när andra männiksor råkar illa ut. När andra människor är ledsna. När andra människor, helt utomstående människor, inte får som dem vill. När människor, som jag inte känner eller tycker om, far illa.

Det är det roligaste som finns. Speciellt om man kan stå lite på avstånd och säga "ha-ha, där fick du din jävel!". Då är det hysteriskt kul. Det är nästan ännu roligare när man sitter framför en datorskärm och läser en ledsam blogg, läser en sorglig status på facebook eller ett pinsamt sorgset namn på msn. Då är det nästan ännu roligare. För då kan man ställa sig upp, vifta med armarna och skrika ut "Ha-ha, rätt åt dig din jäkel!". Idag har jag gjort det. Två gånger.

Dagen är således bra. Jag letar nu efter ännu mer sorgliga människor som varit med om "livets onda". Hittills har jag täckt in en hel del bedrövligheter. Folk som gjort slut med sin pojkvän, folk som gått upp i vikt och ser ut som en liten blåval, folk som har blivit biten i läppen under ett alltför våldsamt feststrul, folk som blivit av med jobbet bara för att de råkade läsa porrtidningar på rasten, folk som har varit med om det mesta. Jag ler. Jag skrattar. Jag jublar. Ha-ha, där fick ni era jävlar!

Mr.B 

235 - En mans utveckling.





Jag är en man. En ovanligt manlig man. Männens man. Skäggig som fan. Kort sagt; En man. Men hur blir en man en man? Jag tar er med på en resa. En resa för en man.

0-2 år. En framtida man föds. Oftast föds han med pannband, armékängor och dubbla portioner snus. Då behövs han inte utvecklas. Annars föds han gallskrikande, rosa, len och lite rynkig. Dessa två åren är föräldrarnas uppgift. Man ska klä den framtida mannen manligt. Man ska låta honom äta jord, träna karate och ge i från sig kroppsodörer. En man lär sig den hårda vägen.

2-5 år. En riktig framtid man klär sig i blått. Enbart blått. Han leker med bilar, han domederar på dagis och han bryter arm. Han kan inte läsa, skriva, knappt prata eller på något som helst sätt konversera. Han dregglar, snörvlar och vrålar oförstående versaler. Men han är fysisk som få och luktar mer eller mindre prutt. Han fortsätter äta jord och skitar alltid ner sig. En riktig karlakarl.

5-8 år. Nu börjar mannen tala. Knappt men ändå. Han lär sig orden; Fotboll, öl, Rambo, pistol och kommunist. Och det gör han förvånansvärt snabbt. Det är också i den här fasen han börjar spela fotboll, bryta samtliga ben, gå runt utan trjöja och börjar pumpa sina biceps. Den tvättäkta mannen spelar TV-spel på helgerna och ser på Tipslördag. Jord står dock fortfarande på matsedeln.

8-11 år. Fjunen börjar synas på hakan. Knappt men ändock. Det är här mannen utvecklas. Antingen blir han en glasögonsbeprydd klenfis med noll och intet bollkänsla eller så blir han en bastant bit med en magisk höger. Nu kan de lära sig ord som; Sexbomb, lesbian, penisatrapp, negerdase och äpplekaka. Just äpplekaka ersätter jord som huvudsaklig föda.

11-14 år. Struphuvudet expanderar. Man talar i falsett eller mörkare än mörkast. Svetten lackar och man är lycklig när man för första gången avänder en rakhyvel. Benhåren frodas och man går som man alltid klädd i slitna jeans, smutsigt linne och stenhårt snaggat hår. Något annat finns inte. Man kan citera "Gladiator", "Rambo I, II, III", "Black Hawk Down" och säsong 1 av "How I met your mother" - trots att man egentligen inte vet vad man säger. Man dricker sin första öl och rapar ljudligt. En sann man älskar sin första öl. Tipslördag görs till en högtid och man börjar på allvar pumpa på gymmet.

14-17 år. Man skaffar sig helskägg. Trots att man rakar sig ständigt och jämnt. Protein är viktigt och man sviker jord-dieten. Kvinnor visslas på och ölen knäcks i tid och otid. När man inte är på gymmet dricker man öl. När man inte dricker öl så är man på gymmet. Målet är 80 kg rena muskelfibrer. Barnbidraget spenderas alltid på FIFA/NHL, Gymkort och öl. Inga undantag. Rambo ses varje onsdag. Nakna Pistolen seglar upp som en favoritfilm.

17-20 år. Gyminstruktör, Firmaledare, Fotbollsproffs eller Idrottslärare. Det är yrkena för en sann man. Armén är också en framgångsrik karriär. Ju mer ärr desto coolare. Håret hålls på 9 milimeter och man tatuerar in en sällsynt ful drake på överarmen och en ännu fulare val (som egentligen skulle vara en haj) på bröstet. Stolt bär man dessa fantastiska misstag. Jord blir återigen basföda. Man flyttar hemifrån och enda kravet är att ett gym ska finnas inom gångavstånd. En sann man har skapats.

Mr.B


234 - Ett geni.



Det kommer väl knappast som en överraskning att jag anser mig vara ett geni. Världens största geni. Igår fick jag mer vatten på min kvarn. Mer vind i min mölla. Mer kulor i min påse. Mer hästar i min hage.

Igår satte jag mig ner och lät min familj ta del utav min fantastiskhet. Satte mig ner och började helt sonika räkna litegrann, något jag inte gjort sedan början av maj. Det var min bror som bad om min hjälp. Och eftersom jag är ett givmilt geni hjälpte jag honom. Hjälpte honom med den mest avancerade, mest komplexa, svåraste, överjävligaste ekvationen i världshistorien av ekvationer. Det tog mig 34 sekunder. Världsrekord. Jag suckade förnöjt och blåste upp bröstet likt en tupp i parningstid.

Men som för alla genier finns det ett alterego. En ond människa. En fiende. En icke-omtyckt varelse. Likt Batman har Jokern, likt Bamse har Krösus och likt Musse har Svarte-Petter. David är mitt alterego. För mitt i min pompösa segerdans fylld med vrål och diverse fragdatuggande rörelser svepte han fram likt kommunister under tidigt 80-tal. Svepte fram. Bara så vi har fått det här klart för oss; Han svepte fram. När han hade svept fram så tog han min plats brevid Adam och hjälpte honom med nästa överjävliga ekvation. 17 sekunder. Nytt världsrekord. Min hjärna kokade. Jag kokade. Pastavattnet kokade. Sen lugnade jag ner mig. Det gällde ju bara sexans matte. Vilket David var väldigt noga med att påpeka. Sexans matte. Och jag hade lite problem. Även Genier har sina svarta dagar.

Mr.B

232 - Mölndal.

Helgen har spenderats i en ny favoritort. Mölndal. Staden som aldrig sover.

I Mölndal spelades det handboll. Det var kul. Dock inte så kul för mitt redan sargade högerknä. Men är det något man ska ge upp är det väl högerknäet, det har man ändå ingen användning för. Nu kan jag inte flytta det i sidled, framled, bakled, trafikled, huvudled eller någon som helst slags led. Det är fast. Stereotypt. Icke rörligt. Med följd att jag flyttar mig som en man som fått något spetsigt uppkört i röven. Det är inte trevligt.

Det gick sådär. Att spela handboll alltså. Det gick verkligen sådär. 2 förluster och 1 vinst. Godkänt. 15 mål på 2 matcher. Godkänt. Vi såg mest framemot hotellfrukosten. Det var helgens höjdare. Jag åt tills jag hade fyllt hela kroppen, inklusive näsan och öronen, med mat. Det var fantastiskt, som en viss herr målvakt skulle sagt. Idag vaknade jag klockan 1. Till min besvikelse fanns där ingen hotellfrukost. Fil och flingor är inte speciellt gott.

Mr.B

231 - Stalkerdeluxe.

Jag är populär. Som backstreet boys på tidigt 90-tal. Som pytt i panna på 50-talet. Som elden på stenåldern. Det är inte alla gånger så kul att vara så populär. Det är ibland en börda.

Som idag. Idag är det en börda. En tung börda. Som alla populära människor så har jag extremt mycket fans. Fans som kan delas upp i två grupper; Exentriska och ännu mer exentriska. Den första gruppen är lätthanterliga. Dem säger man bara till att man lider av random supersmittsam sjukdom alternativ precis har bajsat på sig så låter dem en vara ifred. Den andra gruppen är svårare att göra sig av med. Mycket svårare.

Den andra gruppen är dem som tältar utanför ens hus. Det är dem som lever på skalbaggar och regnvatten, aldrig byter kläder och allt som oftast undviker duscha. Man känner också igen dem på deras stora plakat med skrikandes ut deras kärlek, deras fula hundar och deras bleka kroppar. Kort sagt; Inga attraktiva varelser. Dessutom snuskigt svåra att bli av med, eftersom de redan har varenda sjukdom värd namnet och allt som oftast bajsar på sig då de inte vill lämna sin vakt vid huset. Så hur gör man? Jag har begärt tillstånd att jaktsäsongen på dessa sorgliga individer ska ta sin början tidigare än planerat. Men tydligen så är det bara i November man får skjuta dem. Segt.

Idag har en ny människa sållat sig till denna skara. Jag gråter. Sörjer. Snyftar. Vrålar. Hon, för det är en hon, är smartare än genomsnittet. Hon kommunicerar inte genom wellpap, megafoner eller lurviga hundar. Hon bor inte ens i ett tält. Hon har istället lagt till mig på msn, smsbombar mig och är en teknisk ligist. Jag hatar det. Varför gjorde gud mig populär? Vissa har det tungt..

Mr.B


230 - Vem bryr sig?

Det är ett jäkla tjat i Svenska Tidningar. "Tidningar" ska det stå. För Aftonbladet och Expressen är bara smörja. Det är med andra ord ett jäkla tjat i den Svenska elitsmörjan.

Det är såklart Zlatan på tapeten. Som alltid. Zlatan hit och Zlatan dit. Därimellan är det Gynning, Rosing, Bert K, Danny och Peter Jidhe. Men mest är det Zlatan.

1. "Zlatan laddar inför viktig match med ägg!!" - Den viktiga matchen var mot Getafe, ett förortslag i Madrid som spelar lika bra fotboll som min håriga rumpa tilltalar kvinnor i övre medelåldern, och Zlatan åt en omelett. Men det var tydligen en helt sjukt god omelett, enligt Aftonbladets utsände.

2. "Zlatans fötter har slutat växa!" - Han är 27 år. Det var väl dags.

3. "Ze Zlatans Zuperkramkalas i Zpelartunneln" - Är det bara jag som är trött på Z:an? Känns lite 12 åringar. Och Zlatan sa hej till sina gamla lagkamrater. Snuskigt stort.

4. "Den långes show" - Zlatan är utan tvekan en gudabenådad spelare men att klacka tre gånger på träningen är ingen show. Och visst är han lång, men inte så lång att han kan ensam refereras till som den långe. Jag vet ett par längre. Gandalf t.ex. Han är lång.

5. "Supermålet som lyfte Barca" - Aftonbladets rubrik efter att Zlatan gjort mål mot Sporting Gijon (ett fotbollslag där Thomas Di Leva tagit plats med lätthet). 3-0 målet. I 84e minuten. På ett fult inlägg som touchade en motståndarspelare. Jag rankar det som det 321321e snyggaste målet jag sett.

Kort sagt. Zlatan är bra. Superbra. Inte Zuperbra. Utan bara Superbra. Men han är inte bäst. Han är inte alltid matchvinnare, han har inte alltid show och han är inte intressantast. Chelsea, GIF Lindome, Öster IF och CSKA Moskva. Där har ni roliga lag. Mer sånt i svensk media. Eller förlåt, Svensk Smörja!

Mr.B

229 - Felhet och fulhet.



Jag hatar när jag har fel. Jag HATAR verkligen när jag har fel. Lyckligstvis händer det inte särskilt ofta. Men idag har det hänt.

Låt mig ta hela historien. Det började med att jag såg ett par snuskigt fula bilder. Såklart på Facebook. Det är där man ser bilder. När jag säger att bilderna var fula, då menar jag snuskigt fula. Eller själva bilderna var inte så fula. Inga fotografiska mästerverk men lite bättre kvalitet än en klart godkänd mobilkamera. Det som var det snuskigt fula var istället de snuskigt fula människorna på bilderna.

Det går inte riktigt att förklara hur fula dem var. Men jag ska göra ett försök. Tänk framför er en filmskurk. En ruskigt, ful, hemsk, osympatisk, filmskurk med en lika ful fru. Tänk sedan om deras barn, naturligtvis även det snuskigt fult, fick barn med en erkänt ful människa, förslagsvis Lasse Kronér, som inte ens de mest hjärntvättade vampyrfantasterna kan anser vara snygg. Så fula som den fula filmskurksdotterns och Lasse Kronérs barn kan tänkas bliva, så fula var människorna på bilderna. Med andra ord fula.

Det sorgliga slutar dock inte i deras fulhet. Det bara börjar där. Dessa sällsynt fula människorna är, eller snarare har varit, en väldigt liten del av min umgängeskrets (nu planerar jag på att utesluta dem helt). Till följd av det så har jag spenderat ett x antal timmar med dessa och tyckt om dem mer eller mindre. Oftast mindre. Det verkligt sorgliga är att under tiden som jag umgicks med dessa vidrigt fula personer, så tyckte jag faktiskt att de inte såg ut som Quasimodos/Lasse Kronérs avkomma. Jag tyckte, till min fasa, även att ett par av dessa ohyggligt fula personer såg verkligt bra ut, ja till och med snygg! Jag hade fel. Och det hatar jag. Jag har aldrig fel.

Mr.B

228 - Livet.

Jag har i princip inget liv. I alla fall har jag ett extremt inrutat liv. Det handlar mest om att äta, träna, sova, urinera och spela allsköns TV-spel.

Idag har jag dock brutit mot vardagens lag. Jag har ännu inte befunnit mig på toaletten, träna gör jag först om ett par timmar, jag har käkat fyra digestivekex och lite havregrynsgröt och playstationet har varit avstängt. Vad har jag gjort istället? Jag har youtubat. I massor.

Jag älskar youtube. Jag älskar att se folk göra bort sig. Därför är kvinnan som kräker i direktsändning en stående favorit. Idag har jag dock spenderat tiden med Johan med G. Mister Glans himself. En makalös rolig person. Jag skrattade så jag praktiskt taget sket på mig själv. Det var mindre bekvämt. Men ruskigt kul.

http://www.youtube.com/watch?v=Ym2lFxTMJe4&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=ULUxlJvkLlo&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=SgJw8ShtfqQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=-Gk31ZrT8v4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=AxuJDn8gzjM&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=eWwoHPrrJYY&feature=related

Se och njut.

Mr.B

227 - Ett låttips.

Jag ger sällan tips. Jag är ingen tipsare. Jag hatar tipsrundor. Men här får ni ett låttips.

En superlåt. En underbar låt. Inte alls dålig faktiskt. Lyssna och njut: http://www.youtube.com/watch?v=h2h1uVyIMDw Det är så musik låter. Darin, Danny och alla andra mindre manliga sångare som börjar på D kan slänga sig i väggen.

Mr.B

226 - Första steget mot SM-guld.



Jag har många förebilder. Peter Griffin. Doctor Cox. Michael Jordan. Mao Tsetung. Men en är lite mer framträdande än alla andra. Hans namn är José Mourinho.

Den gode José är tränarnas tränare. Vår tids geni. Mannen som gjorde CFC till vad dem är idag. Mannen som bara har skräddarsydda kostymer i sin garderob. Inget annat. Inte ens ett par kalsonger. Verkligen inte tubsockor. Kort sagt; En man värd hyllas. Och inte enbart på grund av hans klädstil.

José tog titlar. Rättelse; José tar titlar. Var han än är. I Chelsea var han fantastisk på just det. Att ta titlar. Det och att vara arrogant, otrevlig, cool, rolig, sarkastisk, bäst och nedlåtande. Fruktansvärt underhållande. Det är honom jag ämnar att kopiera. Och jag har tagit första steget mot titlarna.

Det är med mitt pojkar 00-01 lag. Efter första träningen stod det smärtsamt klart att vi har en lång väg att vandra. Efter andra tycktes vägen bara bli längre. Fyra träningar in ser det bättre ut. Nu fångas det bollar. Nu kastas det bollar. Nu springer man och studsar bollar. Inte speciellt bra, men det görs. Jag tränar dem. Såklart klanderfritt klädd. Kostym, ibland frack, specialsydda italienska skor och solglasögon. Iskall. Som José. Precis som José.

Mr.B

225 - En världs uppgång och fall.

För ungefär fyra dagar sedan förstördes mitt liv. Det föll ihop. Som ett ryskt oljefartyg. Det var tungt.

Min datorskärm gick sönder. Det hördes ett litet 'poff' sen slocknade den helt. Bara sådär. Utan förvarning. Jag grät många bittra tårar samtidigt som jag förbannade klåparna på Fujitsu Siemens. Jäkla japaner. Så i fyra dagar har jag gått tunt och hoppas på ett mirakel. En Moses. En Jesus. En Frank Lampard. Jag fick ett mirakel.

Min pappa. Han kollade på mig med en ledsen blick, gick upp till datorn och tre minuter senare fungerade allt som vanligt. Han hade slagit på strömmen. Ibland är det bra att ha en pappa, samtidigt som det står hyfsat klart att jag inte kommer få jobb som en tekniker. Aldrigt någonsin.

Mr.B

224 - Gympalärare.

När jag såg mitt framtida jag som förpubertal 12-åring med cykelhjälm såg jag mig som en framgångsrik gangster, troligen säljandes amfetamin till 15-åringar. Som 18-åring är jag inte riktigt där än.

Idag fick jag mitt första riktiga jobb. Det var inte som gangster, till min stora besvikelse. Det var inte som Donald Trumps stand-in heller. Jag fick inte heller ett erbjudande som porrskådis. Jag fick erbjudandet att bli idrottslärare. Arbetslös som jag är (var) och lite hög accepterade jag utan att tveka. Så nu är sötebrödsdagarna över. Imorgon ska jag ta mig an min första uppgift. Ett gäng förstaklassare. Jag gråter lite inombords och fruktar morgondagen.

Jag vet själv hur jobbig jag var som elev. Jag skrek. Jag sprang. Jag kastade bollar på oskyddade individer. Omotiverat. Jag fes högt. Jag vägrade hoppa bock. Jag knuffade folk, utan simfärdigheter, i bassängen. Omotiverat. Så jag fruktar morgondagen. Första klassare kan vara värre än tyskar. Värre än tyskar och fulla danskar. Jag fruktar för mitt liv. Men jag behöver pengarna!

Mr.B

223 - Svininfluensan, Al Gores påhitt.



Jag har ändan sedan jag läste om den beryktade svinifluensan bara haft en sak i tankarna. Vem ligger bakom den?

För det första ska det sägas att jag inte alls tror att den ens existerar. Svininfluensan alltså. Jag tror att den är påhittad. Troligen av Al Gore. Han hittar på sådana vansinniga saker, den där busen. Som att Växthuseffekten måste stoppas. Vem vill inte att det ska bli varmare? Vem? VEM? Han är knasig, den där Al Gore. Därför tror jag också att han är mannen bakom svinifluensan. Att han helt sonika satte sig ner en dag och tänkte "Nu jävlar ska jag spela världen ett spratt!" och vipps så var svinifluensan född.

Så här i efterhand kan man säga att han lyckades. Lyckades riktigt bra. Folk tvättar sig med sprit, köper munskydd, slickar inte längre på döda fåglar eller äter grus, samt skakar knappt hand längre. Allt det roliga med att leva har Al Gore tillintetgjort genom sin påhittade epedimi. Han är smart, den där Al Gore. Smart och långsint. För hela anledningen till detta enorma, elaka, påhittet är hans ilska gentemot rösträkningen vid USA:s presidentval 2000. Allt grundar sig där. Alla onda idéer, alla meningslösa agressioner gentemot bilföretag, alla konstiga diagram om växthuseffekten och dess ondhet. Allt. Och nu har Al Gore hittat på svininfluensan. Han har inga gränser, den där Al Gore.

Mr.B

222 - Parentes.

När vi ändå är inne på ämnet fotboll så finns det en del till att disskutera. Disskutera och konstatera.

1. Damfotboll är inte det samma som fotboll. Det är kvinnor som försöker spela fotboll medn kroniskt misslyckas. Det är som att se på en pojklagsmatch. En pojklagsmatch där majoriteten av deltagarna är yngre än 8. Det är med andra ord jättedåligt. Jättedåligt och pinsamt. Det är viktigt att vi skiljer på fakta. Att vi skiljer på det svenska fotbollslandslaget och det svenska damfotbollslandslaget. För det är inte samma sport de utövar. Jag kan, efter svenska Damfotbollslandslagets otala bedrövliga insatser, därmed konstatera att damfotboll borde förbjudas. För all framtid.

2. Ingen bryr sig om Damfotboll. Det är ganska uppenbart när man lägger ett mästerskap i Finland. I Finland. Jag upprepar: I Finland. Landet där det knappt finns en fotbollsplan värd namnet. Landet där det snöar i September och folk är gravt alkoliserade. Landet där man spenderar hela sin uppväxt i en bastu med björkris och fula, håriga, män. En strålande plats att lägga världens minst betydelsefulla mästerskap, alltså. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv. (Jag röstar dock fortfarande för att man lägger ner skiten).

Mr.B

221 - Det var ju slut!

Hela Sverige vrålar. Förutom Mona Sahlin. Hon hatar allt som inte har med toblerone och kommunismen att göra.

Anledningen är enkel. Enkel och två stavelser lång. Zla-tan. Den stornäsade bosniern/kroaten/skåningen/rosengårdaren/svensken gjorde mål igår. Igår igen. Mot Ungern. Det var ju kul. Inte så kul för Ungern, men ganska kul för Sverige. Jag ställer mig dock tveksam. Målet borde inte gällas.

Det hade spelats 93 minuter fotboll. Om man nu kan kalla det fotboll. Men det hade i alla fall sparkats på en rund sak i 93 minuter. Matchen borde förljdaktigen vara slut då. Men dommaren, säkerligen en närastående vän till Lars Lagerbäck som mer än gärna stannar till på ett kvällsfika i de svenska skogarna, valde att ge Sverige en chans till. Och Zlatan snubblade. Han tappade bollen. Han knäade bollen. Han skrek ut sin ilska. Han fes. Och han gjorde mål. 2-1. Efter 93 minuter och 7 sekunder. Horribelt. Målet borde inte godkänts. Jag lider med alla gulaschfantaster därute. Dessutom lider jag med mig själv. Jag hade tippat 1-1. Jävla Zlatan.

Mr.B

220 - Toalettuppdatering.

Ja det är precis vad detta är. Jag bloggar från toaletten.

Jag sitter här, uppkopplad på avloppsnätet och njuter. Det är trevligt. Fabulöst. Underbart. Fantastiskt. Det finns inga ord som kan beskriva känslan. Tekniken går fasligt snabbt framåt. Och jag är nöjd. Jag kan ju blogga från toaletten. Det är livet på en pinne.

Mr.B


219 - Stolt svensk.



Det finns kända svenskar. Svenskar man är stolt över att dem är svenskar. Enligt mig helt fel personer.

Man ska, för att ta ett exempel ur mängden, vara stolt över Nobel. Stolt över att han faktiskt uppfann dynamiten och har fått en fest uppkallad efter sig. Det ska man vara stolt över som svensk. Dynamiten är en fantastisk uppfinning som lett till miljontals döda, mestadels hemmahörande i tredje världen och texas. Det är ju allmänt känt att den vanligaste dödsorsaken i Texas är fyllesprängning med dynamit i jakt på olja. Så är det bara. Att få en fest uppkallad efter sig är ju ingen merit. Det har många fått. Patrik Sjöberg till exempel. "När-Sjöberg-och-Co-snortade-kokain-på-toaletten-festen" är ju en högtid bland Sveriges höjdhopparelit. Så nej, jag är inte stolt över Nobel.

Rykten gör gällande att man bör vara stolt över Astrid. För att hennes böcker är världskända. För att Pippi säljer bra i Ryssland och hela forna sovjet. För att Emil går hem som smör i solsken i Uganda, Somalia och Västafrikanska republiken. För att Kim Jung Il gillar Madicken. Jag ställer mig, återigen, lite tveksam. Att Pippi skulle gå hem i sovjet var ju gjutet. Hon är rödhårig, stark, rik och har en häst. Mer eller mindre en synonym för kommunismen. I Uganda (och alla andra afrikaländer) råder ju kalabalik. Allt till följd av att de är uppvuxna med Emils hyss. Han kan ju göra det, så då får vi också göra det. Den mentaliteten är det som gäller. Madicken och Kim Jung Il går hand i hand. Jag gillade aldrig henne, och jag gillar inte honom heller. Så nej, jag är inte stolt över Astrid.

Så vilka svenskar är jag stolt över? Det finns en del. Men jag ska bjuda på ett axplock. Jag är stolt över:

1. Kvinnan som spydde i direktsändning och sedan skyllde på mensvärk. Sann profil.

2. Roger Pontare, kommentarer överflödiga.

3. Åsa-Nisse. Det kanske bästa som någonsin kommit fram från svensk litteratur.

4. Nyhetsankaret-som-först-hade-mustasch-men-sedan-rakade-av-sig-den-för-att-den-fick-honom-att-se-ut-som-Adolf. Han. En riktig kometkarriär.

5. Olinda. Det finns ingen som säger "Svensk kvaliteé" mer än Olinda.

6. Svenska Rappare. De får oförtjänt mycket skit. Se bara vilka mästerverk som Sverige presterat: http://www.youtube.com/watch?v=brZ6FtY5vf8, http://www.youtube.com/watch?v=3jYBHpklVsE

Mr.B

218 - S.N.A.G.G

Mitt hår är ju som bekant mycket tunnt. Lövtunnt. Jag är fasligt nära den där perioden när man måste överkamma flinten. Nära, men inte där riktigt än. Jag gör dock vad jag kan för motverka att min flint exponeras.

Så när jag klipper mig klipper jag mig kort. Som en ung nazist. Eller soldat. Eller som en ung Oldsberg kan tänkas klippte sig, på tidigt 1000-tal alltså. Idag ska jag klippa mig. Och som seden bör så ska jag klippa mig kort. Så kort så att man ska kunna misstaga mig för en Guantanamo fånge. Så kort.

Jag klär inte särskilt väl i kort hår. Jag ser om möjligt ännu dummare ut. Men nöden har ingen lag. Och eftersom Han där uppe bland molnen, som säkert inte alls är en gammal grå gubbe med skägg utan säkerligen är en ung, snygg, man med långt blont hår och två dagarsstubb, valde att inte ge mig någon attraktiv hårgen så får jag ta vad jag har. Det vill säga ingenting. Så istället snaggar jag mig, räcker fingret till Han och behåller flinten väl dold. I alla fall i några månader till.

Mr.B

217 - En dröm.

Inatt drömde jag en dröm. Jag gör det ibland. Det var en fin, trevlig, och på många sätt underbar dröm.

Den handlade om mig. Bara det är egentligen nog för att det ska vara en fin, trevlig och på många sätt underbar dröm. Men jag var inte ensam. Med i drömmen var, förutom mig själv, en hummer, två flak öl, 3 Jessica Albor (pluralis? Albas? Albor? Albabas?) och Peter Harrysson. Det var en dröm, som ni säkert förstår, helt i min smak.

Det började med att det bara var hummern och jag. Det var kul, men inte underbart. Efter att suttit och tittat på hummern, och den tittade på mig, kom första Jessican in. Med två flak öl. Hon blev genast omtyckt, av både hummern och mig. Sen såg vi att det var Harboe Guld. Då sjönk hon direkt. Eftersom tidsperspektivet är lite dåligt i drömmar, så har jag inte riktigt koll på när följande utspelade sig. Det kan ha varit5 timmar, 5 minuter, 12 år eller ännu längre. Men jag vet att ganska snart (5 timmar, 5 minuter, 12 år eller ännu längre) kom de två andra Jessica Alborna (Albas? Albabas?) in. Med Harrysson. Partyt livades upp. Harboen dracks upp. Och Hummern dödades. Det var en bra dröm.

Mr.B

RSS 2.0