224 - Gympalärare.

När jag såg mitt framtida jag som förpubertal 12-åring med cykelhjälm såg jag mig som en framgångsrik gangster, troligen säljandes amfetamin till 15-åringar. Som 18-åring är jag inte riktigt där än.

Idag fick jag mitt första riktiga jobb. Det var inte som gangster, till min stora besvikelse. Det var inte som Donald Trumps stand-in heller. Jag fick inte heller ett erbjudande som porrskådis. Jag fick erbjudandet att bli idrottslärare. Arbetslös som jag är (var) och lite hög accepterade jag utan att tveka. Så nu är sötebrödsdagarna över. Imorgon ska jag ta mig an min första uppgift. Ett gäng förstaklassare. Jag gråter lite inombords och fruktar morgondagen.

Jag vet själv hur jobbig jag var som elev. Jag skrek. Jag sprang. Jag kastade bollar på oskyddade individer. Omotiverat. Jag fes högt. Jag vägrade hoppa bock. Jag knuffade folk, utan simfärdigheter, i bassängen. Omotiverat. Så jag fruktar morgondagen. Första klassare kan vara värre än tyskar. Värre än tyskar och fulla danskar. Jag fruktar för mitt liv. Men jag behöver pengarna!

Mr.B

Kommentarer
Postat av: Stiffmeister

Det låter utan tvekan som att du har alla kvalifikationer och lite till för att förstå de stackars förstaklassarna. Å så behöver du ju pengarna... Det blir toppenlektioner :-)

2009-09-08 @ 22:48:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0