231 - Stalkerdeluxe.

Jag är populär. Som backstreet boys på tidigt 90-tal. Som pytt i panna på 50-talet. Som elden på stenåldern. Det är inte alla gånger så kul att vara så populär. Det är ibland en börda.

Som idag. Idag är det en börda. En tung börda. Som alla populära människor så har jag extremt mycket fans. Fans som kan delas upp i två grupper; Exentriska och ännu mer exentriska. Den första gruppen är lätthanterliga. Dem säger man bara till att man lider av random supersmittsam sjukdom alternativ precis har bajsat på sig så låter dem en vara ifred. Den andra gruppen är svårare att göra sig av med. Mycket svårare.

Den andra gruppen är dem som tältar utanför ens hus. Det är dem som lever på skalbaggar och regnvatten, aldrig byter kläder och allt som oftast undviker duscha. Man känner också igen dem på deras stora plakat med skrikandes ut deras kärlek, deras fula hundar och deras bleka kroppar. Kort sagt; Inga attraktiva varelser. Dessutom snuskigt svåra att bli av med, eftersom de redan har varenda sjukdom värd namnet och allt som oftast bajsar på sig då de inte vill lämna sin vakt vid huset. Så hur gör man? Jag har begärt tillstånd att jaktsäsongen på dessa sorgliga individer ska ta sin början tidigare än planerat. Men tydligen så är det bara i November man får skjuta dem. Segt.

Idag har en ny människa sållat sig till denna skara. Jag gråter. Sörjer. Snyftar. Vrålar. Hon, för det är en hon, är smartare än genomsnittet. Hon kommunicerar inte genom wellpap, megafoner eller lurviga hundar. Hon bor inte ens i ett tält. Hon har istället lagt till mig på msn, smsbombar mig och är en teknisk ligist. Jag hatar det. Varför gjorde gud mig populär? Vissa har det tungt..

Mr.B


Kommentarer
Postat av: c

hm! låter väldigt .. väldigt icketroligt belfrage!

2009-09-18 @ 19:03:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0