271 - Ett testamente.




Eftersom jag ska åka till Australien finns det en stor chans att jag dör. Antingen på grund av en elak, full och ful, ryss som vill mig illa eller ett av de otaliga farliga djuren som törstar efter en ung Europe. Därför skriver jag mitt Testamente.

Och vart är bättre att skriva sitt testamente på än världens största och bästa blogg? Det är en krävande uppgift, jag vet. Det finns inte många som inte vill ha en liten bit av Mr.B. Och jag ska inte missunna er. Alla ska få en bit av mig. Eller iaf ett par stycken. Hoppas ni blir nöjda (varför skulle ni inte bli, ni får ju ärva mig!).

1. Först och främst vill jag testamentera något till en speciell person. En person som gett mig stor vägledning genom livet. Funnits där som en brinnande låga. Som något att se framemot, med viss rädsla. Vad ska hon göra? Kommer hon äta mig? Blir jag den mänskliga motsvarigheten till potatismos om hon sätter sig på mig? Jag pratar såklart om Kicki D. Till dig, käre Kicki, testamenterar jag mina BK-kuponger. Jag vet att du gillar det.

2. Alla vill ju vara wannabee-Mr.B's, oavsett kön. Så är det bara. Det finns dock en som alltid försöker, men inte riktigt klarar det. En som vill bli en stor bloggmogul men är långa, låååånga, vägar ifrån min kaliber. Stavningen är sisådär, klädseln densamma och namnet får en att rysa. Men som en liten, liten, putt i rätt riktning testamenterar jag härmed mina samlade verk till dig, Blondisbellis. Hoppas du blir inser att det är som mig man ska vara.

3. Det finns vissa personer som inte borde få barn. Bara borde inte. Förbjudet. Inte avelmaterial. För allas bästa testamenterar jag därför en livstid av P-piller förbrukning till dig, Kishti Tomita. Jag gör dig en tjänst.

4. Jag är för forskning. Jag tycker det är kul om mina kvarlevor kan användas på nått sätt. Speciellt min knopp. Min hjärna. Mitt allt. Det finns många personer jag skulle vilja se använde min hjärna. Men den absolut bäst ämnade för det är du, Steven Seagal. Tänk vilket ultimat par; Jag tänker och du slåss. Därför testamenterar jag både min högra och vänstra hjärnhalva till dig. Steven.

5. Det finns människor som förtjänas att prisas. Överrösas med gratulationer. Som verkligen, verkligen, gjort något för mänskligheten. Gjort livet lite mer genomlidbart. Det är därför inte mer än rätt att jag testamenterar alla mina värdefulla föremål till dig. Mitt hjärtans dam. Chelsea FC.

6. Att ge en hjälpande hand är nödvändigt ibland. Vissa måste ha en knuff i rätt riktning. Bara för att komma igång. Kanske släppa något gammalt. Som att man var känd för ett par veckor i början av 2000-talet. Ta tag i sitt liv och börja om på en ny kula. Därför ger jag böckerna "Hur du bäst skriver ett CV" och "Kom över ditt kändisskap, idiot!" till Paradise-Olinda och Robinson-Robban. 

7. En förlust är oftast hårdsmält. Men ibland är det bästa att bara gråta ut, äta godis och gå vidare. Inte älta det hårsmälta. Ta sin snuttefilt i handen, torka ögonen, sätta på Rambo II och börja leva livet igen. Jag vet att det var jobbigt, och att man inte kan se Rambo utan en ordentlig skål chips och en fin öl. Det är därför just vad du får, Al Gore. Det har gått 10 år nu. Släpp det.

8. Att vara ensam i världen är inte lätt. Men ibland så finns det ingenting att göra. Är man ful, ganska illa omtyckt och olidligt pretentiös så är man. Då finns det bara ett ställe att vända sig till; Bibeln. Snacka lite med Gud. Luncha med S:t Per. Kolla in läget i himmeln. Jag vet att det inte är där du hamnar, Jan, men bibeln ska du ha med dig i alla fall. Varsegod, Jan Guilliou.

9. Alla i USA tenderar ju att springa runt med vapen. Varför har jag ingen aning. Men eftersom den svenska armén är ungefär lika skräckinjagande som en kinapuff är i jämförelse med kärnvapen så har jag, med denna gåva, tänkt råda bot på det. Jag dammar av den gamla stridsmunderingen och ger den till dig, Carola Häggkvist. Jag ger dig också total makt att utöva din "sång" på valfri plats längs med Sveriges kuster. Det lär förhindra varenda invasion.

10. Det sista jag testamenterar är enkelt. Enkelt och varje mans dröm. Det är ungefär lika manligt som öl, hammare, fortkörningsböter, fotboll och oxfilé. Det är definitivt i paritet med det. Och det finns ett par män som är i kraftigt behov av en dos manlighet. Men framförallt är det tre stycken unga pojkar som jag kommer att tänka på. Tre unga, dumma, jobbiga, nasala röstägare, till pojkar. EMD. Därför ger jag er, Erik, Mattias och Danny, en låda rejäl, tysk, hårdporr. Njut.

Mr.B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0